Israeliska bosättningar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Israeliska bosättningar avser samhällen och jordbruksenheter på mark som är ockuperad av staten Israel och befolkad av judar. De strider mot fjärde Genèvekonventionen, som förbjuder en ockupationsmakt att förflytta det egna landets befolkning till ockuperat territorium. Bosättningarna har uppförts med politiskt, militärt och finansiellt stöd av den israeliska regeringen. Efter Sexdagarskriget år 1967 ockuperade Israel Sinaihalvön, Gazaremsan, Västbanken (inklusive Östra Jerusalem) och Golanhöjderna. Sinaihalvön återlämnades till Egypten åren 1974-1982. Bosättningarna på Gazaremsan utrymdes år 2005.

Bosättare och bosättningar[redigera | redigera wikitext]

Bosättningar på Västbanken, 2012.

På Västbanken[redigera | redigera wikitext]

Västbanken, förutom Östra Jerusalem, fanns det 328,423 bosättare år 2011.[1] 42% av Västbanken är under bosättningarnas kontroll.[2] 21% av bosättningarna är byggd på privatägd palestinsk mark.[2]

Östra Jerusalem[redigera | redigera wikitext]

I Östra Jerusalem fanns det 198,629 bosättare år 2010.[1]

Israels regeringar har sedan man annekterade Östra Jerusalem 1967 försökt skapa demografiska och geografiska förutsättningar som ska hindra framtida försök att utmana Israels suveränitet över staden. Omkring 58 procent av Jerusalems invånare lever på mark som annekterades 1967 (45 procent av dem är judar och 55 procent palestinier). Israelerna har försökt öka antalet judar och minska antalet palestinier. Olika metoder har använts för att uppnå detta mål: att isolera Östra Jerusalem från Västbanken, att diskriminera vid exploatering av mark och vid byggande och rivning av hus, att återkalla medborgarskap för palestinier som levt utomlands i sju år eller som inte kan bevisa att deras livscentrum finns i Jerusalem, att fördela budgeten orättvist mellan de östra och västra delarna med negativa effekter på infrastruktur och service i Östra Jerusalem.[3] Trots dessa åtgärdes så har den arabiska befolkningen mångdubblats sedan Israels övertagande av Östra Jerusalem, och den arabiska befolkningen är fortfarande i majoritet.

På Golanhöjderna[redigera | redigera wikitext]

I Golanhöjderna fanns det 20,347 bosättare år 2011.[1] Golanhöjderna har annekterats av Israel, men detta har inte erkänts av det internationella samfundet, som fortsatt betraktar Golanhöjderna som syriskt territorium ockuperat av Israel.

Gazaremsan[redigera | redigera wikitext]

Bosättningarna i Gazaremsan utrymdes 2005. Då fanns det 7,826 bosättare.[1]

Problem för palestinierna[redigera | redigera wikitext]

De judiska bosättningarna är till stor del sammanbundna med Israel eller varandra genom vägar (”by pass roads”), som palestinierna inte får använda eller passera. Ett av de problem som bosättningarna skapar är att dessa vägar skär av Västbanken i separata delar och därmed försvårar palestiniernas transporter av människor och varor.[4]

Bosättarvåld[redigera | redigera wikitext]

Rapporter från FN-organ och olika människorättsorganisationer liksom statliga israeliska utredningar har uppmärksammat och riktat skarp kritik mot problemet med att israeliska bosättare begår brott mot palestinier. Israel har upprepade gånger anklagats för att inte fullgöra sina plikter och skydda den palestinska civilbefolkningen mot bosättarnas attacker.[5] Attacker inträffar regelbundet och har blivit rutin i en del palestiniers vardag. Rapporter konstaterar att bosättarvåldet inte sker slumpartat utan ofta är välplanerat, ideologiskt drivet och med målsättningen att uppnå herravälde över ett visst område. I en del fall har bosättarnas attacker varit så systematiska att palestinier känt sig tvungna att flytta. Bland våldshandlingarna nämns hur bosättare hetsat sina hundar mot kvinnor och barn, misshandel med olika tillhyggen, förgiftning av boskap samt nedbrända olivlundar. I Hebron har omkring 40% av lägenheterna och 75% av all affärsverksamhet i den gamla stadsdelen, som tidigare var kommersiellt centrum för hela södra Västbanken, övergivits.

Legal status[redigera | redigera wikitext]

Israelisk bosättningspolitik, inkluderat bosättningar i Jerusalem, bryter mot ett antal internationella överenskommelser: Haagkonventionen från 1907, fjärde Genèvekonventionen från 1949, vilken Israel har signerat, och ett flera FN-resolutioner.

Haagkonventionen 1907 – Artiklar rörande privat egendom[redigera | redigera wikitext]

  • Artikel 46: Privat egendom kan inte bli konfiskerad.
  • Artikel 55: Den ockuperande staten ska endast betraktas som administratörer av fast egendom i de ockuperade territoriet.
  • Artikel 56: Kommuners egendom, även statlig egendom, ska betraktas som privat egendom.

Fjärde Genèvekonventionen 1949[redigera | redigera wikitext]

  • Artikel 49: Den ockuperande makten ska inte deportera eller förflytta delar av sin egna civilbefolkning in i det territorium de ockuperar.
  • Artikel 53: Det är förbjudet att förstöra offentlig eller privat egendom på ockuperad mark.

Resolutioner från FN[redigera | redigera wikitext]

  • Resolution 252 (21 maj 1968) Uppmanar Israel att upphäva alla åtgärder som ändrar Jerusalems status.
  • Resolution 446 (22 mars 1979) Fastställer att Israels policy att etablera bosättningar på arabiskt territorium ockuperade sedan 1967 saknar juridisk giltighet.
  • Resolution 465 (1 mars 1980) Uppmanar Israel att utrymma de existerande bosättningarna och upphöra att etablera, planera och uppföra nya bosättningar.
  • Resolution 471 (5 juni 1980) Uppmanar återigen alla stater att icke förse Israel med sådan assistans som kan användas i samband med bosättningarna på ockuperad mark.
  • Resolution 476 (30 juni 1980) Återupprepar att med våld ta territorium är otillåtligt; att ändra de fysiska, geografiska, demografiska och historiska egenskaperna på ockuperad mark, vilket Israel gör, är otillåtligt och utgör ett flagrant brott mot fjärde Genèvekonventionen.
  • Resolution 478 (20 augusti 1980) Förkunnar Israels tillägg till dess Basic Law angående annektering av Östra Jerusalem som ogiltig och uppmanar Israel att respektera fjärde Genèvekonventionen.

Resolutioner från FN:s generalförsamling[redigera | redigera wikitext]

  • Resolution 54/78 (22 februari 2000) Återbekräftar att fjärde Genèvekonventionen är applicerbar i de ockuperade palestinska områdena, inklusive Jerusalem, och i det ockuperade syriska Golan. Man överväger den skadliga effekt som Israels bosättningspolitik, -beslut och -aktiviteter har på fredsprocessen i Mellanöstern. Man återbekräftar att de israeliska bosättningarna i de palestinska områdena, inklusive Jerusalem, och i det ockuperade syriska Golan, är illegala och ett hinder för fred och ekonomisk och social utveckling. (Antagen med 149 röster mot 3, med 3 nedlagda).
  • Resolution 54/230 (22 februari 2000) Återbekräftar principen om den permanenta suveränitet som folk under utländsk ockupation har över sina naturresurser. Uttrycker sin oro över Israels, den ockuperande maktens, exploatering av naturresurserna i de ockuperade palestinska områdena, inklusive Jerusalem, och andra arabiska territorier ockuperade av Israel sedan 1967. Medveten om den extra skadliga ekonomiska och sociala effekt som de israeliska bosättningarna har på de palestinska och andra arabiska naturresurserna, speciellt vad gäller konfiskeringen av land och den tvingade omdirigeringen av vattenresurserna. Uppmanar Israel, den ockuperande makten, att inte exploatera; orsaka förlust av eller utarma; eller sätta i fara naturresurserna i de ockuperade palestinska områdena, inklusive Jerusalem, och i de ockuperade syriska Golan. (Antagen med 145 röster mot 3, med 6 nedlagda).

FN:s människorättsråd[redigera | redigera wikitext]

FN:s människorättsråd antog 22 mars 2012 en resolution om att utreda hur israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken inkräktar på palestiniernas mänskliga rättigheter. Resolutionen uppmanar också Israel att konfiskera bosättarnas vapen och stoppa bosättarnas våld mot palestinier. USA röstade som enda land emot resolutionen.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Comprehensive Settlement Population 1972-2010, The Foundation for Middle East Peace (FMEP)
  2. ^ [a b] By Hook and By Crook: Israeli Settlement Policy in the West Bank, B'Tselem
  3. ^ Sören Wibeck: Ett land två folk. Israel-Palestinakonfliktens historia, Historiska media 2009
  4. ^ http://www.poica.org/editor/case_studies/view.php?recordID=821
  5. ^ http://www.settlerwatch.com/publikationer/bosattarvald/
  6. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fn-rad-synar-bosattningar_6950585.svd

Källor[redigera | redigera wikitext]

Diakonia – Bosättningar – fakta och statistik

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]