Järnmalmspellets

Från Wikipedia
Version från den 26 oktober 2014 kl. 21.34 av Historiker (Diskussion | Bidrag) (-särskrivning)

Järnmalmspellets, tidigare kallade kulsinter, är ett råmaterial för järnframställning via masugn eller direktreduktion (DR). Till skillnad från fines som först måste sintras (sammansmältas) i ett sinterverk till större stycken, kan pellets användas direkt i masugn.[1] Det vanligaste sättet att framställa järnmalmspellets är med travelling-grate verk. Den näst vanligaste metoden är med ett grate-kiln verk. Från början var schaktugns verk de vanligaste typen av verk, men idag är de mer ovanliga på grund av sin låga kapacitet.[2] År 2010 tillverkades pellets av c:a 25% av all järnmalm som utvanns.[3] Idag finns det sex pelletverk i Sverige, Tre av dem i Kiruna, två i Malmberget och ett i Svappavaara, men det har tidigare även funnits pelletverk i Persberg och Bodås.[4]


Historik

Produkten patenterades först av svensken A.G. Andersson (1912),[2] men kommersiellt framställdes pellets först 1952 i Babbit, MN, USA. Under de kommande tio åren byggdes ett tiotal verk i USA, Kanada och Sverige. I början varierade storleken på pellets från verk till verk, och de var inte heller lika sfäriska som idag. generellt så var de nordamerikanska pelleten mellan 10-20 mm, medan pellet tillverkade i Sverige var runt 30 mm i diameter.[4] Idag har pellets från olika verk en mer uniform storlek. Vanligen har de en diameter mellan 9-16 mm.[5]

Framställning

Bruten järnmalm, krossas och males till en finkornking slig som anrikas för att avlägsna gångart och eventuella föroreningar. Olika tillsatser så som exempelvis olivin eller kvartsit (beroende på användningsområde) blandas med sligen, samt ett bindemedel som exempelvis bentonit eller kalk. Sedan rullas blandningen till kulor innan de bränns vid 1300°C i någon av de tidigare nämnda ugnarna.[5] Många pellet tillverkare har även masugn eller DR-verk i direkt anslutning till pelletverket, då det är en avsevärd energibesparing att inte låta pelleten kylas helt innan den fortsätter i processkedjan.

Källor

  1. ^ LKAB: Produkter, läst 26 oktober 2014
  2. ^ [a b] S. Yamaguchi et al. (2010). ”KOBELCO Pelletizing Process”. KOBELCO TECHNOLOGY REVIEW (29): sid. 58-68. http://www.kobelco.co.jp/english/ktr/pdf/ktr_29/058-068.pdf. Läst 26 oktober 2014. 
  3. ^ United Nations Conference on trade and Development (UNCTAD), 2010, The iron ore market 2009-2011, läst 26 oktober 2014
  4. ^ [a b] A. M. Chernyshev (1962). ”The Production of pellets and their use in smelting”. Metallurgist (Wiley) 6 (1): sid. 15-21. Läst 26 0ktober 2014. 
  5. ^ [a b] S.P.E. Forsmo et al. (2008). ”Studies on the influence of a flotation collector reagent on iron ore green pellet properties”. Powder Technology (Elsevier) 182 (3): sid. 444-452. Läst 26 0ktober 2014.