Jakob Bernoulli

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jakob Bernoulli

Jakob Bernoulli (även känd som Jacob, Jacques eller James Bernoulli), född 27 december 1654 i Basel, död 16 augusti 1705 i Basel, var en schweizisk matematiker. Jakob Bernoulli var äldste bror till Johann Bernoulli.

Det var efter att ha träffat Robert Boyle och Robert Hooke på en resa till England år 1676 som Jakob bestämde sig för att ägna sitt liv åt vetenskapen. Han undervisade vid universitetet i Basel från 1682 och blev professor i matematik år 1687.

Jakob och Johann Bernoulli är tillsammans ansedda som de viktigaste grundarna till matematisk analys, med undantag för Isaac Newton och Gottfried Leibniz. När Leibnitz 1684 publicerade sin upptäckt av infinitesimalkalkylen, tog Jakob och hans bror Johann, i motsats till de flesta andra samtida matematiker, emot upptäckten med entusiasm, och hanvände den till att lösa en rad matematiska problem, såsom hans beräkningar av de transcendentala kurvorna (1696) och isoperimetri (1700 och 1701).

Jakobs största verk är Ars Conjectandi, publicerad efter hans död år 1713, där han bl.a. utvecklade egenskaperna hos Bernoullitalen. Det har fortfarande inte klarlagts hur han lyckades härleda vissa av egenskaperna han upptäckte. Hans verk var också den första väsentliga avhandlingen inom sannolikhetslära. Det innehöll bl.a. teorier om permutationer och kombinationer och ett tillräckligt bevis för binomialsatsen för positiva heltal.

Källor[redigera | redigera wikitext]