Janafloden
- För floden i Magadan oblast som mynnar ut i Ochotska havet, se Jana (Magadan).
| Janafloden | |
| Flod | |
 | |
| Länder | Ryssland |
|---|---|
| Världsdel | Asien |
| Källa | Verchojanskbergen |
| - höjdläge | |
| Mynning | Janskijviken, Laptevhavet |
| Längd | 872 km |
| Flodbäcken | 224 000 km² |
| Vattenföring | |
| - medel | 800 m³/s |
| Geonames | 8581625 |
Janafloden (ryska: Я́на, Jana) är en flod i nordöstra Sibirien och mynnar ut i Laptevhavet vid Norra ishavet.
Geografi
Janafloden börjar mellan Verchojanskbergen och Tjerskijbergen nära staden Verchojansk där källfloderna Dulgalatj och Sartang flyter ihop. Därefter rinner den österut för att sedan vända norrut förbi Ust-Kujga och vidare mot Janskij Zaliv (Janskijviken).
Vattendraget är ca 872 km långt (1 492 km inklusive källfloderna) och mynnar ut i Laptevhavet vid orten Ujodej.
Förvaltningsmässigt ligger floden i den ryska delrepubliken Sacha i ecoregionen (naturreservatet) Kytalyk våtmarksreservat.[1][2]
Historia
I mitten på 1600-talet arbetade ryske upptäcktsresande Semjon Dezjnjov i området kring floden.
Åren 1892 - 1894 genomförde balttyske upptäcktsresande Eduard Toll på uppdrag av Rysslands Vetenskapsakademi geologiska undersökningar i flodens deltaområde.
1996 etablerades naturskyddsområdet Kytalyk våtmarksreservat där floden ingår.[1][2]
2004 hittade ryska arkeologer ca 30 000 år gamla artefakter och lämningar i deltaområdet vilket gör området till den tidigaste bebodda platsen i Arktis.[3]