Jekaterina Furtseva
| Jekaterina Furtseva | |
 | |
| Född | 7 december 1910[1] Vysjnij Volotjok[2] |
|---|---|
| Död | 24 oktober 1974[2][3][4] (63 år) Moskva[2] |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Medborgare i | Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Moscow State University of Fine Chemical Technologies[5] Sovjetunionens Kommunistiske Partis Partihøjskole  |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Sovjetunionens kulturminister Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet | |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti (–)[5] | |
| Make | Nikolaj Firjubin |
| Utmärkelser | |
| Leninorden Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Hedersmärke-orden Arbetets Röda Fanas orden Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse” | |
| Redigera Wikidata | |
Jekaterina Aleksejevna Furtseva (ryska: Екатерина Алексеевна Фурцева), född 7 december 1910, död 24 oktober 1974, var en rysk (sovjetisk) politiker (kommunist). Hon var medlem av politbyrån 1957-60 och kulturminister 1960-74. Hon var den första kvinnliga medlemmen av politbyrån och den enda fullvärdiga kvinnliga medlemmen av två under Sovjettiden - den andra var Galina Semjonova (1990–1991).
Biografi
Ursprungligen anställd i Moskvas textilindustri och partiarbetare på Krim tog hon ingenjörsexamen i kemi 1941. Hon var aktiv inom Komsomol, blev kommunalsekreterare i Moskva 1950, kandidatmedlem för partiet 1952 och var första sekreterare för partiledningen i Moskva 1954-57. Efter att ha gett filmindustrin order om bojkott av den ryska filmstjärnan Boris Babotjkin som straff för att han karikerat Sovjetiska makthavare och krävt censur av honom i Pravda, blev hon invald i politbyrån. Hon stödde Chrusjtjov och störtade Vjatjeslav Molotov, Georgij Malenkov, och Lazar Kaganovitj. Hon uteslöts ur politbyrån efter att KGB 1960 avlyssnat ett privat telefonsamtal där hon kritiserade Chrusjtjov. Hon gjorde då ett självmordsförsök, men förläts av partiet efter att ha tagit tillbaka sin kritik och utsågs till kulturminister. Som kulturminister hade hon endast inflytande inom sitt område. Hon utövade stor makt över kulturlivet, både negativ och positiv, och många artister inom teater och film försökte söka hennes stöd för sina karriärers skull. År 1974 blev hon inblandad i en skandal om illegala kommersiella överenskommelser, och begick självmord för att undvika en utredning.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Proleksis enciklopedija, Jekaterina Aleksejevna Furceva.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Фурцева Екатерина Алексеевна”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läs online, läst: 27 februari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Ekaterina Alekseyevna Furtseva, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Ekaterina Alekseevna Furceva, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läs online.[källa från Wikidata]
|