Lazar Kaganovitj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lazar Kaganovitj.

Lazar Moisejevitj Kaganovitj, född 22 november 1893 i byn Kabana i guvernementet Kiev, Kejsardömet Ryssland, död 25 juli 1991 i Moskva, var en av Stalins närmaste män.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kaganovitj var bland annat kommissarie för den tunga industrin i Sovjetunionen. För sin hänsynslöshet i samband med hungersnöden i Sovjetunionen 1932-1933 (tvångskollektiviseringarna som orsakade uppskattningsvis 5-14 milj döda) fick han smeknamnet "Järn-Lazar".

Lazar växte upp i en fattig familj med fem bröder och en syster och var av rysk-judisk släkt. Lazar, som var yngst, rekryterades år 1911 till partiet av en bror och bedrev sedan agitation i Ukraina. Lenin såg i honom som en blivande ledare. Kaganovitj var autodidakt och utbildad skomakare. Det sägs att det första han tittade på hos en människa var skorna. Blev han imponerad av hantverket kunde han tvinga personen i fråga att ta av sig dem så att han kunde beundra dem vid sitt bord.

Han var hjärnan bakom partiets militarisering. År 1918, när han var 24, styrde han staden Nizjnij Novgorod med en skräckregim. 1919 yrkade han på "centralismens" militära disciplin och höjde rösten för en hänsynslös diktatur. 1924 ritade han upp "kopplingsschemat" för det som skulle bli "stalinism". Efter att ha varit ansvarig för personalbyrån inom CK skickades "Järn-Lazar" iväg för att styra centralasien och kom året därpå till Ukraina. Kom 1928 tillbaka till Moskva och 1930 fullvärdig medlem i politbyrån. Sägs vara den första sanne stalinisten då han myntade uttrycket "länge leve stalinismen". Enligt Molotov (i en nedlåtande formulering) var han "stalinist till två hundra procent"[källa behövs].

I början av 1930-talet krossade han med extraordinär grymhet ned bonderevolter i norra Kaukasus och västra Sibirien. Efterträdde Molotov som partichef i Moskva, blev föremål för en hjältedyrkan som närmade sig Stalins och inledde den vandalistiske skapelsen av en bolsjevikisk metropol genom att spränga historiska byggnader, som Kristus Frälsarens katedral.[1]

Han utmanövrerades ur politiken av Nikita Chrusjtjov 1956 och förde sedan en undanskymd tillvaro. Avled 25 juli 1991 i Moskva.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Service (2004), s. 324.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]