Johan Banér

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan Banér
Johan Banér
Information
Född 23 juni 1596
Djursholm, Sverige
Död 10 maj 1641 (44 år)
Halberstadt, Tyskland
Land Sverige
Tjänstetid 1615-1641
Grad Fältmarskalk
Slag/krig Ingermanländska kriget
Andra polska kriget
Trettioåriga kriget
- slaget vid Breitenfeld
- slaget vid Wittstock
- slaget vid Dömitz
- slaget vid Chemnitz
- slaget vid Pressnitz
Relationer Ätten Banér
Övrigt arbete Riksråd

Johan Gustafsson Banér, även Jan Banér, född 23 juni 1596Djursholm, död 10 maj 1641 i Halberstadt, var en svensk fältherre; överste 1620, riksråd och general 1630, fältmarskalk 1634. Han tillhörde den uradliga ätten Banér.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Banér föddes på Djursholms slott den 23 juni 1596. Föräldrar var Gustav Axelsson Banér och Kristina Svantesdotter Sture, han var deras tolfte barn. Redan vid fyra års ålder miste han sin far som i likhet med hans farbror Sten Axelsson Banér avrättades vid Linköpings blodbad år 1600.

Banér anses som en av Sveriges främsta fältherrar genom tiderna. Redan som 19-åring deltog han i det ryska kriget. Genom sin duglighet som organisatör och truppförare steg han snabbt i de militära graderna. I slaget vid Breitenfeld 1631, en av den svenska arméns största segrar någonsin, förde han befäl över den högra flygeln.

1634 utsågs Banér till fältmarskalk som ersättare för fältmarskalken Gustaf Horn som hade blivit tillfångatagen under slaget vid Nördlingen. Hans uppgift blev att besätta och utbilda en ny armé. År 1636 vann den svenska armén under hans ledning en stor seger i slaget vid Wittstock. Året därpå ledde han på ett framgångsrikt sätt arméns återtåg till norra Tyskland. Det är vid detta tillfälle som de kejserliga generalerna lär ha fällt kommentaren att nu hade de "Banér i säcken", vilket han senare kommenterade med orden: "De glömde att knyta till den". Banér hann kröna sin framgångsrika militära karriär med segrarna i slaget vid Chemnitz 1639 och slaget vid Pressnitz 1641.

Banér var känd för sin stora aptit på mat, starkvaror och kvinnor. Han svor och ansågs snar till vrede men genom sina goda ledaregenskaper uppskattades Banér av sina underlydande. Av sina motståndare ansågs han som en råbarkad slugger, urtypen för en befälhavare där gåpåaranda och mod kompenserade bristande taktik. Hans temperament och brist på diplomatisk begåvning gjorde att han ofta kom i konflikt med allierades befälhavare. Han avled av skrumplever 1641[1] och ligger begravd i Riddarholmskyrkan i Stockholm.[2]

Gift 1:o 1623 med Catharina Elisabet von Pfuel. Gift 2:o 1636-07-25 med grevinnan Elisabet Juliana av Erpach. Gift 3:o 1640-09-16 med markgrevinnan Johanna Margareta av Baden-Hochberg.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Johan Banér

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Historiska personer http://historiska-personer.nu/min-s/p805e0d64.html
  2. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 20. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Björlin, G. (1908-10). Johan Banér I-III 
  • Boëthius, Bertil (1920). ”Biografi över Johan Banér”. Svenskt Biografiskt Lexikon II 
  • Steckzén, Birger (1939). Johan Banér 
  • Englund, Peter (1993). Ofredsår 
  • Elgenstierna, Gustaf (1925-36). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]