Johan av Brienne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johan av Briennes kröning till kung av Jerusalem, med sin hustru Maria de Montferrat, från en handskrift från 1200-talet Histoire d'Outremer, målad i Acre. (Biblioteca Medicea Laurenziana, Florens).

Johan av Brienne, även Jean de Candia, comte de Brienne, född omkring 1148, död 22 mars 1237, var kung över Jerusalem, och som förmyndare på livstid regerande kejsare av Latinska riket och Konstantinopel.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan av Brienne var son till Erard II av Brienne, greve av Brienne, i Champagne, och Agnes de Montfaucon, grevinna av Montbéliard. Han blev 1210 kung över Jerusalem genom sitt giftermål med Maria av Montferrat, dotter till Konrad av Montferrat och styvdotter till Jerusalems kung Amalarik (d. 1205). Han deltog 1217 i ungerske kungen Andreas’ korståg och 1218 i belägringen av Damiette under femte korståget.

1225 bortgifte han sin dotter Isabella II av Jerusalem med kejsar Fredrik II, men råkade snart i strid med denne, som gjorde anspråk på kungariket Jerusalem. Sedan Isabella hade dött, 1228, gick Brienne därför i påven Gregorius IX:s tjänst och anförde hans trupper vid angreppet på södra Italien, men måste dra sig tillbaka, när Fredrik efter sin hemkomst från orienten vände sig mot honom.

1229 blev Brienne, som bland anhängare åtnjöt stort anseende för tapperhet och ridderlighet, vald på livstid till kejsare i Konstantinopel såsom förmyndare för den elvaårige Balduin II, den siste latinske kejsaren, som sedermera gifte sig med Briennes dotter från tredje äktenskapet, Marie de Brienne. Brienne kunde dock inte förhindra att en stor del av hans nya rike intogs av kejsar Johannes III Doukas Vatatzes i Nicaea, vilken också tillsammans med bulgarerna belägrade Konstantinopel. Den då mer än 80-årige Brienne lyckades dock slå fienderna och rädda huvudstaden 1236.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.