Kanaan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En gammal karta från 1880 över Kanaan.

Kanaan är i Gamla testamentet i Bibeln namnet på landet väster om floden Jordan, senare känt som Israel, Israeliska Sydriket Juda resp. det kortlivade Nordriket. I Nya Testamentet är den romerska provinsen benämnd Judéen resp. Galiléen. Något senare Palestina som romarna till sist kallade landet - samt nuvarande staten Israel och de palestinska områdena Gaza resp. Västbanken. Namnet Kanaan är även känt från äldre egyptiska källor, och landet tillhörde möjligen tidvis det forntida Egypten.

Enligt judarnas heliga skrifter och Gamla Testamentet är Kanaan "det förlovade landet", det som Gud lovade dem på Abrahams tid och dit de vandrade i fyrtio år under det av Moses ledda uttåget, Exodus, ur Egypten efter att Israels tolv stammar förökade sig där. Först som Faraos gäster, men många generationer senare som slavar.

Landet befolkades av kanaanéer, Namnet kommer från Bibeln där åtminstone Jerikos befolkning beskrivs som en av israeliternas fiender.

Kanaan är även namnet på en son till Ham, som i sin tur är son till Noa. (1 Mos 10:6)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Thomsen, Rudi (red.) (1983) "Det förlovade landet" i Bra Böckers Världshistoria, band 2. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker.