Medien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Irans historia
Fravashi
Denna artikel är en del av en serie
Förhistoria
Civilisationen i Jiroft (3000–500 f.Kr.)
Kungadömet Elam (2700–539 f.Kr.)
Efter indoeuropeiska invandringen
Medien (728–550 f.Kr.)
Akemeniderna (648–330 f.Kr.)
Alexander den store (330–323 f.Kr.)
Seleukiderna (323–150 f.Kr.)
Arsakiderna (250 f.Kr.–226 e.Kr.)
Sasaniderna (226–650)
Efter den islamiska erövringen
Umayyadernas kalifat (661–750)
Abbasidernas kalifat (750–1258)
Tahiriderna (820–873)
Safariderna (861–1003)
Samaniderna (875–999)
Ziyariderna (928–1043)
Buwayhiderna (934–1055)
Ghaznaviderna (963–1187)
Seldjukerna (1037–1187)
Khwarezmiderna (1077–1231)
Ilkhanatet (1256–1353)
Muzaffariderna (1314–1393)
Timuriderna (1370–1506)
Modern tid
Safaviderna (1501–1736)
Afshariderna (1736–1802)
Zanddynastin (1750–1794)
Qajardynastin (1781–1925)
Pahlavidynastin (1925–1979)
Iranska revolutionen 1979

Iran-portalen

Medien (fornpersiska: Mada; i Bibeln Madai; latin: Media; kurdiska: Mad, Medya) kallades i forntiden det som i dag är nordvästra Iran. Under det mediska imperiets största utsträckning omfattade det betydligt större landområden; från Svarta havet till Indus.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Egentliga Medien

Medien begränsades i väster av Assyrien, i norr av Armenien och Kaspiska havet, i öster av Partien, i söder av Persis och Elam (Susiana). Av forngrekiska geografer indelades landet i Stor-Medien, södra delen, och Atropatene eller Lill-Medien, norra delen.

Medien är övervägande bergland, och i synnerhet dess norra och västra delar fylls av vitt förgrenade bergskedjor, vilka är att betrakta som en fortsättning av det armeniska höglandets väldiga bergmassor. I mellersta och östra delarna lämnar dock bergen plats för vidsträckta slätter. Längst i nordväst ligger en stor saltsjö, fordom kallad Kapauta (Lacus Matianus, nu Urmiasjön). Huvudfloden är Amardos (nu Kisil Usen), från de västra gränsbergen med nordostligt lopp till Kaspiska havet.

Medien är till största delen mycket fruktbart. Berömda var i forntiden dess hästar. De förnämsta städerna var i Stor-Medien: Huvudstaden Ekbatana (eller Akmatana, nu Hamadan), Ragai, den äldre huvudstaden, Aspadana (nu Isfahan) och Bagistane; i Atropatene: Gazaka, Sanina och Praaspa eller Vera.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uppteckning och tolkning av de assyrisk-babyloniska och persiska kilskrifterna under första hälften av 1800-talet kom att kasta nytt ljus över Mediens äldre historia. Av dessa källor framgår att såväl Medien som kringliggande länder i urminnes tid bebotts av indoeuropeiska folk. En österifrån invandrande arisk stam syns dock redan mycket tidigt ha dels förjagat, dels underkuvat dessa folk. Mederna nämns för första gången i historien på 800-talet f.Kr. i assyriska källor.[1] De bekände sig till zoroastrismen. Prästklassen magerna hade en viktig ställning.

Mederna var utsatta för täta anfall från assyriernas sida och blev slutligen underkuvade. Redan Tiglat Pileser (omkring 1100 f.Kr.) syns ha vänt sina vapen mot Medien. Salmaneser II (859 f.Kr.-825 f.Kr.), Adad-nirari III (811 f.Kr.-783 f.Kr.) och Tiglat Pileser III (745 f.Kr.-727 f.Kr.) berömmer sig alla av att ha besegrat Medien och lagt det under det assyriska väldet. Att Mediens underkuvande genom de nämnda konungarna dock ingalunda varit fullständigt, bevisas därav, att Assarhaddon (680 f.Kr.-668 f.Kr.) uttryckligen förklarar, att ingen bland hans företrädare lyckats betvinga detta folk.

Kort före denna tid börjar Herodotos berättelse om Medien, och kilskrifterna syns i huvudsak bekräfta hans skildring av det mediska rikets allmänna tillstånd. Detta var vid den tiden ännu delat i en mängd av varandra oberoende små samhällen, sannolikt furstendömen, i vilka härskarens makt var tämligen starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således med samma slags författning, som ännu under de äldre akemenidernas tid återfinns i Persien. Deiokes, en bland dessa småfurstar (eller "domare"), skall enligt Herodotos ha lyckats under sin spira förena hela Medien, varefter han grundlade den nya huvudstaden Ekbatana. Berättelsen om Deiokes som den mediska monarkiens grundläggare stämmer emellertid icke rätt väl överens med kilskrifternas uppgifter, vilka veta att omtala endast en under hans ledning företagen medisk resning, som kuvades av Sargon[förtydliga].

Mediska riket omkring 600 f.Kr.

Deiokes son Fraortes gjorde ett nytt försök att avskudda det assyriska oket, men blev besegrad och dödad av Assurbanipal (omkring 630 f.Kr.). Han efterträddes av sin son, den kraftfulle Kyaxares (Kayxosraw, Huvakhshtra). I början av sin regering hade denne att bekämpa ett nytt infall av skytiska stammar, vilka för en tid (Herodotos uppger hela 40 år) sägs ha gjort sig till herrar i landet. Genom flera segerrika fälttåg utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och lyckades slutligen i förbund med den kaldeiske kungen Nabopolassar i Babylon, besegra Assyrien och i grund förstöra dess huvudstad, Nineve (612 f.Kr.). Under honom nådde det mediska väldet sin högsta blomstring och sträckte sig över hela Iran, Elam, Assyrien och Armenien.

Men redan Kyaxares son och efterträdare Astyages (omkring 595 f.Kr.-558 f.Kr.) störtades från tronen av sin egen dotterson Kyros, vars fader Kambyses under medisk överhöghet hade varit lydfurste över Persis. Därmed ombyttes förhållandet emellan de båda länderna, och Medien blev en del av det stora persiska riket. Men mederna intog fortfarande en ansedd ställning vid sidan av perserna, och hos de grekiske författarna benämnas perserna själva ofta meder. Av Alexander den store erövrades Medien 330 f.Kr. och blev sedermera ett lydland inom det vid delningen av Alexanders välde uppkomna seleukidiska riket, varifrån det under Demetrios Soter erövrades av arsakiden Mithridates i Partien (mitten av 100-talet f.Kr.).

Medien gjorde dock upprepade försök att återvinna sin självständighet och hade för någon tid en egen konung, Artavasdes, mot vilken den romerske triumviren Marcus Antonius förde krig (36 f.Kr.). Från denna tid försvinner namnet Medien ur historien.

Enligt den ryske orientexperten Vladimir Minorskij finns språkliga och historiska likheter som pekar på att kurderna härstammar från mederna, men samtidigt är denna teori omstridd av andra forskare och historiker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, "Meder", läst 15 oktober 2008, [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Medien, 1904–1926.