Farao
Farao, "det stora huset", var titeln för forntida egyptiska kungar. Ursprungligen användes detta fornegyptiska uttryck som en benämning på palatset eller hovet, men från cirka 1350 f.Kr. kom det att beteckna kungen själv (i det fallet farao Akhenaten), och på 800-talet f.Kr. blev det en av den egyptiska kungens titlar. Lite anakronistiskt brukar man idag säga "farao" om alla egyptiska kungar ända från fördynastisk tid (cirka 3200 f.Kr. - 3000 f.Kr.), även om ordet alltså inte kom att beteckna kungen själv förrän på 1300-talet f.Kr.
Faraonerna regerade från omkring 3000 f.Kr. fram till grekisk-romersk tid. Farao uppfattades som son till Horus och gudarnas företrädare på jorden. Den flera tusen år långa regeringsperioden uppdelas av moderna forskare i "riken" och "mellantider" samt i dynastier efter den antika historikern Manethos förebild
Farao var guds son och en sorts gud över Egypten, faraonerna blev utvalda av gudarna att härska över folket. Efter 1300-talet F.kr så vände det då trodde man inte längre att faraoerna var gudar. Dock trodde man fortfarande att de var mäktiga men inte att de hade guds krafter. De flesta faraonerna levde i Memfis och Thebe. När faraonerna dog så begravdes de i stora gravar t.ex. i pyramider eller stora klippor. Dessa gravar innehöll många världefulla skatter eftersom faraonerna skulle få leva i lyx även efter döden. Detta ledde också till att gravarna var mycket svåra att bryta sig in i.
Det ansågs nästan omöjligt att vara en kvinnlig farao. Men det finns en som heter Hatschepsut. Hon började som drottning fast efter en tid kröntes hon till farao.[1]
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
- ^ Forna Kulturer "HISTORIA" av Jane Shuter