Karl Emil Franzos

Karl Emil Franzos, född 25 oktober 1848, död 28 januari 1904 i Berlin, var en tysk författare. Han var farbror till Marie Franzos.

Franzos var läkarson och växte upp i Czortków i östra Galizien, där det bildade hemmet utgjorde en ö i en helt främmande omvärld, för vilken Franzos präglat uttrycket "Halvasien". Han studerade juridik, men då han som jude inte kunde bli domare, ägande han sig i Wien åt författarskap, och företog 1872-76 vidsträckta resor, samt redigerade 1882-85 Neue illustrierte Zeitung. År 1886 flyttade Franzos till Berlin.

Bland hans främsta arbeten märks de till 16 språk översatta novellsamlingarna Aus Halb-Asien (2 band 1877-78, svensk översättning 1881) och Die Juden von Barnow (1877, senare utökad, svensk översättning 1878 och fullständig utgåva 1928), som med stilla humor eller bitande ironi skildrar folktyper och seder i Galizien, Podolien och Rumänien. Bland Franzos romaner märks främst bildningsromanen Der Pojaz (skriven 1893, postumt utgiven 1905, svensk översättning 1919).