Karlstadskonferensen
Från Wikipedia
Karlstadskonferensen, förhandlingar i Karlstad mellan Sverige och Norge 1905 (31 augusti till 23 september) i samband med unionsupplösningen.
Förhandlingar grundade sig på de Svenska kraven på en ordnad avveckling av unionen och resulterade i Karlstadskonventionerna där Sverige erkände Norges självständighet och villkoren reglerades. Bland annat skulle de norska gränsbefästningarna rivas, samernas rätt till renbete i Norge bekräftas och reglering av utnyttjandet av gemensamma vattendrag etc och kommande tvister skulle lösas av Internationella domstolen i Haag. Förhandlingarna var delvis hårda och dramatiska, bland annat om gränsbefästningarna, med en militär beredskap på bägge sidorna. I oktober 1905 godkändes förhandlingsresultatet av de bägge länderna och den 26 oktober undertecknades det av respektive länders utrikesministrar , Fredrik Wachtmeister (Sverige) och Jørgen Løvland (Norge). Den svenska förhandlingsdelegationen bestod av: statsminister Christian Lundeberg, utrikesminister Fredrik Wachtmeister, ecklesiastikminister Hjalmar Hammarskjöld och regeringens konsult, advokat Karl Gustaf Staaf. Den norska delegationen leddes av Christian Michelsen.
I sitt slutskede höll förhandlingarna på att få ett snöpligt slut, då statsminister Michelsen hade glömt sitt sigill hemma i Kristiania. Lösningen blev att använda sigillet för den då nyligen avlidna borgmästaren i Karlstad, Carl Moberg, som ju hade samma initialer.[1]
[redigera] Se även
[redigera] Källor
Noter
- ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.114
