Chacosparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kastanjestrimmig sparv)
Chacosparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteRhynchospiza
ArtChacosparv
R. strigiceps
Vetenskapligt namn
§ Rhynchospiza strigiceps
AuktorGould, 1839
Utbredning
Synonymer
  • Aimophila strigiceps
  • Kastanjestrimmig sparv

Chacosparv[2] (Rhynchospiza strigiceps) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Chacosparven är en liten sparv med kastanjebruna och grå strimmor på huvudet och svaga mustaschstreck i svart och vitt. Arten är lik yungassparven (och behandlades tidigare som en och samma art, se nedan), men är mindre med mindre svart mellan ögat och näbben, brunare vingar och avvikande läte. Sången består av en rätt snabb serie behagliga visslingar som upprepas.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Chacosparven förekommer i Sydamerika från nordöstra Argentina till sydvästra Paraguay (Presidente Hayes). Yungassparven (Rhynchospiza dabbenei) behandlades fram tills nyligen som underart till strigiceps, då med det svenska namnet kastanjestrimmig sparv. Sedan 2021 urskiljer tongivande International Ornithological Congress (IOC) och eBird/Clements dabbenei som egen art.[4]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[5]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[6][7][8][9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Chacosparven hittas i låglänta områden och förberg. Den bebor öppna och gräsrika miljöer med spridda träd och lågväxta buskage.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2022 Rhynchospiza strigiceps . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2021) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  5. ^ DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
  6. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  7. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  8. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  9. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]