Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Mellan Keminmaa och Torneå går världens nordligaste motorväg.
Administrativ historik
1938 överfördes ett område med 14 716 invånare till Kemi stad från Kemi landskommun.[4] Före 1 januari 1979 hette kommunen Kemi landskommun (finska: Kemin maalaiskunta).[5]
Partier eller valmansföreningar med en asterisk (*) ställde inte upp med kandidater i valet. I valet ställde Centern och Kristdemokraterna upp i ett valförbund.[9]
Demografi
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Keminmaa kommun 1975–2020[10]
År
Folkmängd
1975
7 007
1980
7 721
1985
8 798
1990
9 143
1995
9 411
2000
8 930
2005
8 926
2010
8 573
2015
8 388
2020
7 984
Anm: Uppgifterna avser förhållandena den 31 december nämnda år enligt områdesindelningen den 1 januari 2022.
Språk
Befolkningen efter språk (modersmål) den 31 december 2022. Finska, svenska och samiska räknas som inhemska språk då de har officiell status i landet. Resten av språken räknas som främmande. För språk med färre än 10 talare är siffran dold av Statistikcentralen på grund av sekretesskäl.[11][3]
Andel av befolkningen som talar inhemska respektive främmande språk.
Finska (98,8 %)
Svenska (0,1 %)
Samiska (0,0 %)
Främmande språk (1,1 %)
Kyrkor
Under 1300-talets andra kvartal bildades Kemi kapell under Pedersöre socken och blev en självständig kyrksocken senast vid sekelskiftet 1400.[12]
Keminmaa gamla kyrka är uppförd i sten omkring 1530. Planen består av ett långhus med sakristia i norr. Ett tidigare vapenhus i söder revs omkring 1660. Interiören har ett innertak av brädor byggt på 1640-talet och bemålat några decennier senare. Kyrkan övergavs 1799, men användes fram till 1910-talet för jordfästningar. I senare tid har den blivit en stor sevärdhet.
En ny kyrka uppfördes 1794-1799, men visade sig så illa byggd att den fick nedrivas bit för bit. Den nuvarande kyrkan tillkom 1824-1827.
Hiekkanen, Markus (2020). Finlands medeltida stenkyrkor. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien. sid. 620-625. Librisn0bnsbs4l2bcgvwv. ISBN 9789188763112
^Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 95-96, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 53, 111, 225, 227, Finlands medeltidsurkunder III, Helsingfors 1921, nr 2544