Kerstin Thorvall

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kerstin Thorwall)
Hoppa till: navigering, sök
Kerstin Thorvall
Född 12 augusti 1925
Eskilstuna, Södermanlands län
Död 9 april 2010 (84 år)
Södermalm, Stockholm
Yrke Författare, illustratör, journalist
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Framstående verk Det mest förbjudna, När man skjuter arbetare...

Kerstin Hilma Margareta Thorvall, under en period Thorvall Falk, född 12 augusti 1925 i Eskilstuna, död 9 april 2010Södermalm i Stockholm, var en svensk författare, illustratör och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kerstin Thorvall föddes i Eskilstuna 1925 och hon växte upp i Sollefteå, Eskilstuna och Uppsala. Efter sin manodepressive fars bortgång 1936 kom hon att leva ensam tillsammans med sin mor, till vilken hon kom att utveckla ett konfliktfyllt förhållande.

Efter studentexamen flyttade hon till Stockholm och utbildade sig 1945-1947 till modetecknare på Beckmans. På 1950-talet var hon yrkesverksam som illustratör och arbetade därefter som skribent och kåsör i veckopressen (Veckorevyn och Damernas Värld med flera) för vars räkning hon även bevakade filmfestivalen i Cannes årligen.

Thorvall debuterade skönlitterärt på uppdrag av Bonniers 1959 med ungdomsboken Boken till dig, och hon skrev därefter böcker riktade till såväl barn och tonåringar som vuxna. Av de böcker Thorvall illustrerat åt andra författare kan nämnas Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist och Rasmus (1953).

Genom sina öppenhjärtiga skildringar av kvinnlig sexualitet, framför allt i den självbiografiskt baserade Det mest förbjudna (1976), som också var en offentlig uppgörelse med modern, väckte hon på 1970-talet moralpanik och hon blev en av Sveriges mest utskällda, men därför också mest lästa, författare. Boken kom även att ge namn åt en hel genre, den så kallade bekännelselitteraturen. Sin skildring av kvinnans sexuella frigörelse till trots vann hon ingen framgång hos den feministiska vänstern, då hon ansågs sakna politiskt perspektiv.[1]

Uppskattningen av Thorvalls egenartade författarskap ökade emellertid med åren, inte minst genom en memoarliknande romantrilogi, där den första delen, När man skjuter arbetare... (1993), behandlade föräldrarnas äktenskap; för denna erhöll hon också Moa-priset 1994. Den andra delen, I skuggan av oron (1995), berättar om hennes förhållande till sin mor efter faderns död, och den avslutande delen, Från Signe till Alberte (1998), handlar om hennes liv som maka och mor (giftet med konstnären Lars Erik Falk), då hon i perioder var frånvarande från familjelivet på grund av psykisk sjukdom (depression m.m.).

Under 2000-talet var Thorvall verksam som kolumnist i tidningen Aftonbladet.[2]

Thorvalls sista bok blev Upptäckten (2003), som har beskrivits som en lägesrapport från dagens åldringsvård[3], och centrerades kring erfarenheterna av att vara ett av hemtjänstens "ärenden".

2005 utgavs en samlingsvolym med Thorvalls poesi, Jag är en grön bänk i Paris.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Boken Lilla du och jävla jag av Johan Wensheim, f. 1977, handlar om författarens romans med Thorvall.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Förstå mig (tillsammans med Gustaf Jonsson) (1957)
  • Boken till dig (1959)
  • Kvinnoglädje (1960)
  • För henne (1960)
  • Flicka i april (1961)
  • Någon att tycka om (1962)
  • Flicka i Paris (1963)
  • Flickan i verkligheten (1964)
  • Den nya kvinnan (1965)
  • Dubbelroll (1965)
  • Porträtt av ett mycket litet barn (1965)
  • Andra boken till dig (1965)
  • Jag vill dansa (1966)
  • Gunnar gör mål (1966)
  • Anders och hans stora bror (1966)
  • Fula ord är så sköna (1967)
  • Det var inte meningen (1967)
  • När Gunnar ville spela ishockey (1967)
  • Thomas - En vecka i maj (1967)
  • Kvinnor och barn (1968)
  • Gunnar vill inte klippa håret (1968)
  • "Vart ska du gå?" "Ut" (1969)
  • Anders leker kurragömma (1970)
  • Peter möter Cecilia (1970)
  • Nämen Gunnar! (1970)
  • Följetong i skärt och svart (1971)
  • I min trotsålder (1971)
  • Resan till Italien (1971)
  • I stället för en pappa (1971)
  • Jag vet hur det känns- (1972)
  • Mamma, var är du? (1972)
  • Hur blir det sen då? (1972)
  • Men akta dig, så att du inte blir kär (1973)
  • Tala mera om det (1973)
  • Sergio i Chile (1973)
  • Jag vill också vara med (1973)
  • Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse (1974)
  • Godnattsagor om Anders, nästan 4 (1974)
  • Sara (1975)
  • Vart ska du gå? Vet inte (1975) ISBN 91-0-040481-0, en ungdomsbok om ett kompisgäng i 18-årsåldern på 1970-talet. Det är en fristående fortsättning på Vart ska du gå? Ut!
  • Det ska vara en farmor i år (1976)
  • Att älska Sussy (1976)
  • Det mest förbjudna (1976)
  • Den lyckliga kärleken (1977)
  • Oskuldens död (1977) en skildring av en kvinnas liv från tonåren till medelåldern, författad i "jagform" och ska ha många likheter med författarinnans eget liv.
  • Mer om Sara (1977)
  • Anders hittar en kattunge (1978)
  • Ensam dam reser ensam (1979)
  • Doften av pion (1980)
  • Jonas och kärleken (1980)
  • Din lycka är min (1981)
  • Tänk om det är klimakteriet (1982)
  • Ett fönster på glänt (1984)
  • Kärleksdikter (1985)
  • Den försvunna mamman (1985)
  • Johanna (1985)
  • Tacka och ta emot och andra berättelser om kärlekens förvillelser (1987)
  • Svart resa (1987)
  • Nedstigen ängel (1991)
  • När man skjuter arbetare... (1993)
  • I skuggan av oron (1995)
  • Från Signe till Alberte (1998)
  • Berättelsen om Signe (1999)
  • Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint (1999)
  • Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig (2000)
  • Nödvändigheten i att dansa (2001)
  • Upptäckten (2003)
  • Jag är en grön bänk i Paris - Dikter 1965-1991 (2005)

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1975Maria (manus, efter de egna böckerna I stället för en pappa och Hur blir det sen då)

TV[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ann-Louise Jonsson, "Får man skriva så här? En feministisk undersökning av mottagandet i recensioner i svensk dagspress av fyra romaner med bekännelsekaraktär. Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap vid biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan", Borås 2005, s. 31, hämtad 2010-05-01
  2. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinthorvall, hämtad 2010-04-10
  3. ^ "Thorvall gör litteratur av sin kamp mot förfallet", Svenska Dagbladet 2003-04-04, hämtad 2010-05-01

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]