Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens
中国人民政治协商会议
Zhōngguó rénmín zhèngzhì xiéshāng huìyì
Typ
Utformning Rådgivande församling
Ledning
Ordförande i KFPRK:s nationella kommitté Yu Zhengsheng (KKP)
sedan 11 mars 2013
Vice ordförande i KFPRK:s nationella kommitté Du Qinglin (KKP)
sedan 11 mars 2013
Struktur
Antal platser 2.237
Mötesplats
Folkets stora hall, Peking

Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens (KFPRK) är ett konsultativt politiskt organ i Folkrepubliken Kina som fungerar som ett slags överhus, dock utan lagstiftande makt. Ledamöterna i konferensen utses av Kinas kommunistiska parti, men både medlemmar och icke-medlemmar finns representerade i KFPRK, som sammanträder en gång varje år, oftast samtidigt med Nationella folkkongressen.[1] Sedan mars 2013 är Yu Zhengsheng ordförande i konferensens nationella kommitté och Du Qinglin vice ordförande.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första sessionen med den politiskt rådgivande konferensen i Chongqing i januari 1946.

Konferensen har sitt ursprung i de förhandlingar som skedde mellan kommunistpartiet och Kuomintang efter Japans nederlag i det andra kinesisk-japanska kriget i augusti 1945, då det fanns ett behov att skapa bred folklig sammanhållning mellan olika partier. Den första politiskt rådgivande församlingen sammanträdde 11-31 januari 1946 i Chongqing, men sammanbrottet i förhandlingarna mellan Kuomintang och kommunisterna och det kinesiska inbördeskriget satte stopp för fler gemensamma möten.[2]

I slutet på september 1949 sammankallade kommunisterna och åtta allierade partier Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilken antog ett "gemensamt program" och beslutade att upprätta Folkrepubliken Kina den 1 oktober samma år.[3] Mellan 1949 och 1954 var KFPRK i praktiken den lagstiftande församlingen i Kina, men i 1954 års konstitution överfördes denna funktion till Nationella folkkongressen.

Politisk funktion[redigera | redigera wikitext]

Sedan dess har KFPRK mest haft ceremoniell betydelse och främst tjänat att förankra regeringens politik i bredare folkskikt i enlighet med kommunistpartiets politik att bilda "enhetsfront" med landets demokratiska partier och andra "progressiva" krafter.[4] Således finns de s.k. "demokratiska partierna" representerade i KFPRK samt representanter för Hongkong, Macao och Taiwan. En rad icke-kommunistiska nationella personligheter har också varit ledamöter i konferensen, som den siste kejsaren Puyi och Sun Yat-sens änka Soong Ching-ling.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

KFPRK indelas i följande utskott:

  • Motionsutskottet;
  • Ekonomiutskottet;
  • Utskottet för befolkning, tillgångar och miljö;
  • Utskottet för utbildning, vetenskap, kultur, hälsa och sport;
  • Utskottet för sociala och rättsliga angelägenheter;
  • Utskottet för etniska och religiösa angelägenheter;
  • Utskottet för kulturellt och historiskt material;
  • Utskottet för förbindelser med Hongkong, Taiwan, Macao och utlandskineser;
  • Utskottet för utrikes ärenden.

Småpartierna i "Folkets demokratiska enhetsfront"[redigera | redigera wikitext]

Förutom Kinas kommunistiska parti finns ett antal småpartier representerade i konferensen. Samarbetet med dem regleras av Centrala avdelningen för enhetsfronten, en avdelning som lyder under Kommunistpartiets centralkommitté.

Lista över ordförande i KFPRK[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Presentation från konferensens officiella hemsida (på engelska), läst 2008-08-31.
  2. ^ Suzanne Pepper, "The KMT-CCP Conflict 1945-1949," i The Cambridge History of China: Republican China 1912-1949, del 2, redigerad av John King Fairbank och Albert Feuerwerker (Cambridge: 1986), ss. 729-33.
  3. ^ The Common Program of The Chinese People's Political Consultative Conference, 1949.
  4. ^ Britta Kinnemark-Lander, Torbjörn Lodén, and Annika Söderman-Wirén. Stor oreda under himlen : politik, utbildning och kultur i Kina sedan kulturrevolutionen (Stockholm: Prisma, 1979), s. 15f.
  • Seymour, James D. (1987) (på eng). China's satellite parties. Studies of the East Asian Institute, Columbia University, 0588-5310. Armonk, N.Y.: M. E. Sharpe. Libris 6197871. ISBN 0-87332-412-9