Hongkong

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
香港特別行政區
Hongkong
Hongkongs särskilda administrativa region
Flagga Stadsvapen
(Flagga) (Stadsvapen)
Hongkong
Hongkongs silhuett betraktad från Victoria Peak. Sammanfogad av 78 exponeringar (26×3).
Hongkongs läge
Officiella språk kantonesiska (muntligt samt lokalspråk), traditionella kinesiska tecken (skriftligt), engelska (muntligt och skriftligt)
Grundande
- Freden i Nanking
- Överlämnandet till Kina

29 augusti 1842
1 juli 1997
Area 1 104 km²
Befolkning
-2011
-2007
-2001

6 984 805
6 921 700
6 708 389
Befolkningstäthet 6 352/km²
Valuta Hongkongdollar
BNP (PPP)
• Totalt 2007
• Per capita

$289 700 miljoner
$41 614
Tidszon HKT, (UTC+8)

China contour.svg Kinaportalen


Hongkongs hamn
Causeway Bay
Yee Wo Street
Stadsdelen Kowloon
Nathan Road i Kowloon
Hong Kong Park

Hongkong eller Hong Kong (kantonesiska: 香港 Hēunggóng (Yale) / Hoeng1gong2 (Jyutping); mandarin: 香港 Xiānggǎng; engelska: Hong Kong) är en särskild administrativ region (SAR) i södra Kina, söder om provinsen Guangdong. Hongkong har en marknadsekonomi som är uppbyggd kring internationell handel och är idag ett av världens ledande finansiella centra.

Hongkong var en brittisk besittning från 1842 till 1997 och är idag tillsammans med Macao en av två särskilda administrativa regioner i Kina. Under policyn "Ett land, två system" har Hongkong tillåtits behålla sitt eget ekonomiska och politiska system, därför kan man inte säga att Hongkong tillhör "det riktiga Kina". Återföreningen med Kina har fungerat bra, även om vissa spänningar råder beträffande hur mycket av ett demokratiskt system som ska råda i Hongkong.

Hongkongs ekonomi drabbades hårt av SARS 2003 men har nu återhämtat sig och visar på god tillväxt. Guangdongprovinsen och pärlflodsdeltat utgör en viktig marknad för Hongkongs tjänstebaserade ekonomi. Dominerande sektorer i Hongkongs ekonomi är logistik, finans, turism och handel. Hongkongs regering och näringsliv söker allt närmare ekonomisk integration med södra och västra Kina.

Hongkong indelas vanligen i Hongkongön, Kowloon, Nya territorierna och de utanförliggande öarna. Områdets administrativa centrum ligger på Hongkongöns nordsida, vid Victoriahamnen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området har varit bebott under tusentals år, och varit under kinesisk kontroll åtminstone sedan Handynastin. Det har sedan vanligen administrerats från Bao'an i dagens Shenzhen, norr om Hongkong SAR.

Flagga Hong Kong 1959-1997
Heraldiskt Vapen Hong Kong 1959-1997

I upptakten till första opiumkriget 1839 ockuperade britterna Hongkongön, och Kina tvingades i fredsfördraget 1842 avträda ön. Den blev därefter en brittisk kronkoloni, men handeln i området skedde fortfarande huvudsakligen i Guangzhou. Genom andra opiumkriget (1856-1860) fick britterna kontroll även över Kowloon, en halvö av det kinesiska fastlandet precis norr om Hongkongön. År 1898 arrenderade britterna de så kallade New Territories på 99 år framåt. Den kinesiska befolkningen, som huvudsakligen bodde i Nya territorierna, uppskattas ha varit c:a 6.000 år 1900.

Under andra världskriget var Hongkong ockuperat av Japan, men efter dess kapitulation 1945 återgick området till brittiskt styre. Hongkong blev snabbt ett alternativ för kineser som ville flytta från oroligheter före och efter kommunisternas maktövertagande 1949. Många av dessa migranter och flyktingar kom från Shanghai, även om den stora majoriteten av Hongkongbor har sina rötter i Guangdongprovinsen.

Från 1960- till 1980-talet växte Hongkongs ekonomi starkt, stödd på industri, rederinäring, börshandel och internationell handel med Kina via Hongkong.

När 1997 närmade sig, slutåret för britternas arrende av Nya territorierna, började Kina och Storbritannien att förhandla om Hongkongs framtid, och år 1984 kom man överens om att hela Hongkongområdet skulle överlåtas till Kina 1 juli 1997 som en Särskild administrativ region (SAR). Detta skulle ske under parollen ”Ett land – två system”, enligt vilken Hongkong skulle få ett stort mått av självstyre och rätten att behålla sitt kapitalistiska system, sin samhällsordning och alla medborgerliga fri- och rättigheter i minst 50 år.

De begränsade reformer i riktning mot demokrati som britterna införde efter 1984 har inte utvecklats efter 1997, och i frågor om hur lagar ska tolkas har regeringen i Peking låtit göra klart att man anser sig ha sista ordet, något som flera gånger lett till omfattande protester såväl mot Peking som mot deras handplockade ledare för Hongkong SAR.

Författaren C-J Charpentier har skrivit om återföreningen med Kina i boken Återgång (1997). Charpentier påpekar också att Hongkong, som betyder "den doftande hamnen", officiellt har särskrivits sedan 1926.

Inrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Hongkongs dåvarande Chief Executive, Tung Chee-hwa informerade Peking i april 2004 om att det fanns skäl att genomföra reformer mot ökad demokrati i Hongkong vid valen 2007/2008. National Peoples Congress, Standing Committee (NPCSC) meddelade dock den 26 april 2007 att fria och allmänna val av Chief Executive 2007 och av samtliga ledamöter av LegCo 2008 inte kunde äga rum. Peking menade att en sådan snabb förändring mot ökad demokrati inte var förenlig med intentionerna i Basic Law, som anger att utvecklingen mot demokrati/fria val skall ske i "a gradual and orderly process". Frågan om ökad demokrati och Hongkongs höga grad av autonomi inom konceptet ett land två system står mycket högt på den politiska dagordningen och präglade debatten inför valen till LegCo i september 2004 där demokraterna dock inte fick de framgångar som många förutspått och förskjutningarna mellan blocken, jämfört med valresultatet 2000, blev relativt små. Vare sig demokrater eller regeringstrogna fick egen majoritet. Drygt 60% av rösterna tillföll dock de demokratiska partierna och/eller oberoende kandidater som stödjer det demokratiska lägret. Den impopuläre Tung Chee-hwa lämnade regeringschefsposten i mars 2005, sedan även Peking funnit honom en belastning och som väntat valdes i juni administrationens tidigare andreman Chief Secretary Donald Tsang till ny Chief Executive.

Tsang har bakom sig över 30 år som byråkrat och respekterad ämbetsman under det forna brittiska styret. Efter att ha suttit ut Tungs mandatperiod hade han det nödvändiga stödet från Peking för att segrande gå ur nomineringsprocessen och inledde formellt den 1 juli en ny mandatperiod på 5 år. Det fanns dock en motkandidat till Tsang från demokratilägret Alan Leong från det blott ett år gamla Civic Party. Det innebar att Hongkongborna fick uppleva något av en äkta valkampanj, där de båda kandidaterna för att visa att man utöver de nödvändiga rösterna i den 800 man starka nomineringskommittén, också kunde visa på stöd från Hongkongs befolkning.

Tsang åtnjuter en grundmurad popularitet i Hongkong trots bakslag som när LegCo i december 2005 röstade ner hans förslag till konstitutionell reform. Det demokratiska lägret var drivande i motståndet till förslaget för att det framförallt inte innehöll en tidtabell för vägen mot allmänna och fria val. Donald Tsang har nu inför sin nya mandatperiod lovat att ett nytt reformförslag skall presenteras snarast. Innan förslaget föreläggs LegCo skall det genomgå en omfattande konsultationsprocess. Tsang har vidare sagt sig skola göra allt för att Hongkong skall kunna ta vägen till allmän rösträtt innan hans mandatperiod är slut. Detta ställer stora krav på hans förmåga att bl.a. hantera Peking.[1]

Den 1 juli 2012 tillträdde CY Leung som ny chefsminister.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Hongkong har historiskt varit en ledande centralort för sjöfart och handel i Östasien. Efter att under mitten av 1900-talet också varit en viktig plats för tillverkning av en rad konsumtionsvaror såsom kläder, leksaker radioapparater m.m. är Hongkong idag en utpräglad serviceekonomi där logistik (sjöfart och flyg) finanssektorn (banker och konsulter) jämte turism och handel dominerar.

Hongkong har inga importtullar förutom på alkohol, tobak och drivmedel. Ekonomin anses vara en av de friaste i världen. Inkomst- och företagsskatterna är låga och affärsklimatet är öppet och lättillgängligt. Valutan är konvertibel och det oberoende rättsväsendet fungerar väl. Från 2004 har en stark uppgång skett med en årlig tillväxt på 7- 8%. Det är framför allt den positiva tillväxten i Kina som driver uppgången och därmed ökad export, ökad efterfrågan på finansiella och kommersiella tjänster och logistik. Turismen har slagit nya rekord på grund av de förenklade procedurerna för resenärer från Kina. Många företag och särskilt de små och medelstora väljer att etablera sig i Hongkong innan man tar steget in i Kina.[2]

1950-talet inleddes i Hongkong en intensiv industrialisering, och staden har länge haft en omfattande tillverkning av bland annat kläder, klockor, elektronik och leksaker. På grund av stigande löner och ett allt mer öppet Kina har en stor del av tillverkningen det senaste decenniet flyttat in till Guangdongprovinsen medan utvecklingen finns kvar i Hongkong.

Turism[redigera | redigera wikitext]

En spårvagn vid Davis Street

Turism är en annan viktig näring. Den spektakulära hamnen med sin kombination av hav och skyskrapor, shoppingmöjligheterna och den säregna brittisk-kinesiska atmosfären drar många besökare. Det senaste nöjesfältet, som lockar till sig många turister från det kinesiska fastlandet, är ett Disneyland som öppnades på Lantauön den 12 september 2005. Peak Tower på Viktoriaön är ett populärt turistmål för den som vill se ut över Hongkong.

Handel[redigera | redigera wikitext]

Hongkong har, enligt Basic Law, rätt att föra en självständig handelspolitik. EU och Hongkong har ett gott samarbete i dessa frågor, speciellt inom ramen för WTO. Hongkong var värd för WTO:s sjätte ministermöte i december 2005.

1999 undertecknades ett tullsamarbetsavtal mellan EU och Hongkong. Detta innebar en formalisering av det redan existerande samarbetet, men visar också på Hongkongs autonomi i dessa frågor. EU har som mål att fördjupa samarbetet inom områden som utbildning, forskning och miljö.

Ett särskilt frihandelsavtal mellan Hongkong, Macau och Kina, Closer Economic Partnership Arrangement (CEPA) trädde i kraft den 1 januari 2004. Avtalet har stegvis utvidgats till att gälla samtliga varugrupper och liberalisering inom ett stort antal tjänstesektorer. En kontinuerlig dialog förs om ytterligare åtgärder för att stimulera ömsesidigt handelsutbyte och investeringar.[3]

Först och främst är den internationella handeln drivkraften i Hongkongs dynamiska ekonomi. Staden är starkt beroende av den internationella handel som betjänas av det enorma hamnområdet. Betydelsen av Hongkong i internationell handel reflekteras också av att staden år 2005 hade hela 107 konsulat och generalkonsulat, mer än någon annan stad i världen. Självaste New York hade färre, med sina 93 konsulat. Hongkong har en av världens minst reglerade ekonomier, är världens tionde största handelsenhet och 11:e största bankcentrum.

Hongkongs monetära politik tar sikte på att hålla valutan stabil. Eftersom värdet av Hongkongdollarn därför sedan 1983 är låst till HK$7,80 till en US$, motsvarar en Hongkongdollar omkring en svensk krona.

Hongkong har nästan ingen jordbruksproduktion; denna sektor utgör under 0,1 % av bruttoinkomsten. Det lilla jordbruket led dessutom starkt under utbrottet av fågelinfluensa1990-talet. Fisket har något större betydelse, men utgör också en försvinnande liten andel av bruttoinkomsten.

Shopping[redigera | redigera wikitext]

Wan Chai i neonbelyst regndis

På grund av den låga skattenivån är Hongkong ett vanligt utflyktsmål för shoppingturer, särskilt från Japan. Under lång tid fungerade Hongkong som det absolut bästa stället att köpa det senaste inom elektronik till låga priser, men detta har nu till en viss del jämnat ut sig i förhållande till många andra städer i Sydostasien och Hongkongborna själva tar sig idag gärna över gränsen till Shenzhen för att konsumera.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Trots att staden ligger inom den tropiska zonen så har Hongkong ett fuktigt subtropiskt klimat. Detta beror bland annat på att de berg som omger staden fångar in svalare luft under vinterperioden.[4]

Normala temperaturer och nederbörd i Hongkong:

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 19 19 21 25 28 30 31 31 30 28 24 20
 Lägsta medeltemp. 14 15 17 21 24 26 27 27 26 24 20 16
 Nederbörd 25 54 82 175 305 456 375 432 328 101 38 27

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Hongkongs hamn sedd från Victoria Peak

Hongkong ligger vid kusten mot Sydkinesiska havet och vid Pärlflodens mynning. Den tidigare kolonin omfattar en stor och oregelbundet formad halvö, och dessutom 235 öar, varav den viktigaste är Hongkongön. Andra större öar är Lantau, Cheung Chau, Lamma, Peng Chau och Tsing Yi.

Territoriet indelas i enheterna Hongkong Island, Kowloon, New Territories och de omkringliggande öarna (outlying islands).

Av arean på 1 102 km² (en yta något mindre än Ölands)är bara 25 % urbaniserad. Stora delar av ön består av områden av branta och stora bergspartier; bara i norr på New Territories är det ett större slättland. Högsta berget är Tai Mo Shan på sina 958 meter över havet; det mest kända är Victoria Peak på 552 meter över havet.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Star Ferry

Hongkong har en stark infrastruktur som betyder mycket för stadens ekonomiska konkurrensmöjligheter.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Hong Kong International Airport är en av de viktigaste luftfartsknytpunkterna i Asien, och har direktförbindelser med en rad europeiska städer. Den är huvudbas för flera flygbolag, varav de viktigaste är Cathay Pacific och Hong Kong Airlines.

Chek Lap Kok öppnades år 1998, och avlöste då den berömda Kai Takflygplatsen som låg inne i Hongkongs centrumområde och därför bara hade en kombinerad start- och landningsbana och därtill var i kortaste laget. Flygplatsen inne i centrum var starkt överbelastad och hade osedvanligt krävande inflygning med en knapp marginal ner till hustaken på Kowloons höghus. Byggnaden av Chek Lap Kok betydde att en stor konstgjord ö norr om Lantau skulle anläggas, och en helt ny infrastruktur med motorväg, broar och tåglinjer skulle anläggas. Denna nya infrastruktur gör inresan från flygplatsen till bland annat Victoria ungefär lika snabb som från gamla Kai Tak.

Färja[redigera | redigera wikitext]

Färjor och snabbåtar knyter Hongkong med ett stort antal sydkinesiska städer längs kusten och på båda sidor av Pärlflodens utlopp. Flera av de konkurrerande rederier som driver förbindelser mellan Hongkong och Macao använder sig av norska snabbåtar. Färjor betjänar öar, och dessutom trafikerar Star Ferry-bolagets gamla passagerarfärjor sundet mellan Hongkongön och fastlandet. Det har emellertid också byggts flera tunnlar under detta sund.

Tåg[redigera | redigera wikitext]

Järnvägen är knuten direkt till Folkrepubliken Kinas huvudlinjer, med genomgående trafik till Beijing, Shanghai, Guangzhou och en rad andra städer i provinsen Guangdong. Centralstationen ligger i Hung Hom i Kowloon.

Tunnelbana[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hongkongs tunnelbana

Den 1 oktober 1979 invigdes Hongkongs tunnelbana som utgör stommen i kollektivtrafiknätet. Den har ett nät på 174 kilometer spår fördelat på 10 linjer genom de tätast befolkade områdena. Island Line löper längs Hongkongöns norra strand från väst till öst. Tsuen Wan Line går från Hongkongön till bostadsområdena inom Kowloon. Kwun Tong Line löper från den södra delen av Kowloon Yau ma Tei över till det östliga Kowloon, och går där över i Tseung Kwan O-line. Airport Express Line parallellt med Tung Chung Line går från Hongkongön, över till Kowloon och ut till flygplatsen Hong Kong International Airport. East Rail Line har en linje från Tsim Sha Tsui på sydspetsen av Kowloon som går upp till en ändstation vid Hongkongs nordgräns strax ovanför Shenzhen. En sidolinje öppnades i december 2004 och denna går till Ma On Shan och viktiga delar av Shatin. West Rail Line sammanbinder Mei Foo och Tuen Mun.

Spårvagn[redigera | redigera wikitext]

Hongkongs spårväg på den norra delen av Hongkongön är en spårväg som följer samma spår som från början anlades till öppnandet 30 juli 1904. Spårvägsnätet är på 30 kilometer. En snabbare och mer modern spårväg med luftkonditionerade vagnar öppnades den 17 september 1988 mellan Tuen Mun och Yuen Long i New Territories. Av stort intresse för turismen är Peak Tram, en bergbana (ungefär som Fløibanen i Bergen) från stadsdelen Central upp till Victoria Peak.

Buss[redigera | redigera wikitext]

Bussnätet är mycket utvecklat. Tusentals bussar av samma slag som är kända i London betjänar ett tätt linjenät. Det finns också minibusslinjer vilkas resemål oftast endast anges på mandarin.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Hongkongs distrikt

Hongkong är indelat i 18 administrativa distrikt som är uppdelade mellan de tre huvudområdena Nya territorierna, Kowloon och Hongkongön.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Det finns inte många äldre byggnader i det centrala stadsområdet. Istället präglas staden av modern arkitektur, särskilt i de centrala och västra delarna av Hongkongsöns nordsida. Skyskraporna längs hamnen är en av stadens turistattraktioner. På Kowloonsidan var det restriktioner på skyskrapornas höjd fram till 1998, så länge den gamla flygplatsen användes. Senare har flera höga skyskrapor blivit byggda eller planerade.

Hongkongs mest kända byggnad är antagligen I.M. Peis Bank of China Tower, invigd 1990. Byggnaden var omstridd från första stund; det hävdades att skarpa kanter och andra arkitektoniska delar gav den och hela Hongkongs centrum "negativ feng shui-energi". De två vita antenntornen på toppen ska ha varit särskilt omdiskuterade, eftersom det är kinesisk tradition att tända två rökelsepinnar för de döda.

Bland andra skyskrapor märks Hongkongs högsta skyskrapa International Commerce Centre samt även The Center, Central Plaza, HSBC Main Building och Two International Finance Centre.

Bland Hongkongs största byggnadsprojekt var den nya flygplatsen på Chek Lap Kok, med tillhörande brokomplex.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Hongkong är Kinas fjärde största storstadsområde. Trots att Hongkongregeringen aktivt uppmanar befolkningen till barnrika familjer (i motsättning till den ettbarnspolitik Beijingregeringen föredrar för de kinesiska stadsområdena), har Hongkongs födelsetal fallit till 0,94 barn per kvinna (extremt lågt i internationella sammanhang, och långt under de 2,1 barn som i utvecklade samhällen ofta anses vara gränsen för att där ge en befolkningstillväxt). Befolkningen är likväl växande, på grund av ökande inflyttning från andra områden. Speciellt efter andra världskriget ökade befolkningen avsevärt.

Officiella språk i den officiella förvaltningen är kantonesiska (lokalspråket) och engelska muntligt, och mandarin och engelska skriftligt. Alla skyltar och officiella texter skrivs således på mandarin medan uttalanden och muntliga anvisningar utföra på kantonesiska. Detta plus engelska. Cirka 38% av befolkningen uppger sig kunna föra en konversation på engelska, men de 38% utgör en stor del bland folk under 40 år.

Omkring 95 procent av befolkningen är av övervägande kinesisk nationell bakgrund. Vita utgör 1,5 %, och de största invandrargrupperna är från Filippinerna (132 770), Indonesien (95 460) och USA (31 330). 98 % av befolkningen är kineser.

Religion[redigera | redigera wikitext]

I motsats till på fastlandet råder det religionsfrihet i Hongkong. De flesta invånarna är antingen buddhister eller daoister, och förfäderkulten är också stark på grund av konfucianismens stora inflytande. Det är också omkring en halv miljon kristna i staden, det vill säga omkring 10 procent av befolkningen. De är ganska jämnt fördelade mellan den katolska kyrkan och de större antalet prostestantiska kyrkor (inklusive anglikanerna). Det finns också omkring 70 000 muslimer, mellan 2 000-3 000 judar och några hinduer och sikher. Trossamfunden har grundlagt skolor och institutioner för social assistans.

Den katolska biskopen av Hongkong, biskop Joseph Zen Ze-kiun, blev utsedd till kardinal år 2006.

Mat[redigera | redigera wikitext]

Som den internationella storstad Hongkong är kan man i stort sett hitta vilken mat som helst där, men det lokala köket är av naturliga skäl en del av det kantonesiska, med fisk och skaldjur som specialiteter. Se också: dim sum, yuanyang.

Sveriges relationer med Hongkong[redigera | redigera wikitext]

Sveriges ekonomiska förbindelser med Hongkong är främst inriktade på handel och investeringar. Hongkong är en viktig svensk handelspartner och ett 130-tal företag med svensk anknytning finns representerade i Hongkong, varav flera med regionala huvudkontor. Den aktiva svenska handelskammaren räknar mer än 160 företag som sina medlemmar. Ca 900 personer är registrerade på konsulatets svensklista.

Exportrådet är representerat i södra Kina (Hongkong och Kanton) med sex medarbetare och delar lokaler med generalkonsulatet i Hongkong.

Ett halvt dussin svenska professorer/universitetslärare är verksamma vid universiteten i Hongkong, som gästföreläsare eller på mer permanent basis. Ett växande antal svenska studenter studerar vid universiteten i Hongkong.

En svensk präst från Svenska Kyrkan i Utlandet (SKUT), bor i Hongkong och arbetar deltid för svenskar i Hongkong och Kina. Föreningarna SWEA och SVIV är verksamma i Hongkong.

Hong Kong Trade Development Council har ett representationskontor i Stockholm. Vidare finns ett Sweden-China Trade Council, som bl.a. verkar för ökad handel med Hongkong, en svensk intresseförening The Royal Sweden-Hong Kong Society jämte svensk-kinesiska vänskapsföreningar i Göteborg och Stockholm.

1999 deltog miljöminister Kjell Larsson i en miljökonferens i Hongkong. Demokratiminister Britta Lejon besökte Hongkong och Macau i samband med överlämnandet av Macau till Kina samma år. Under hösten 2001 besökte statssekreterare Sven-Eric Söder, UD, Hongkong liksom statssekreterare Birgitta Boström från Miljödepartementet som deltog i en miljökonferens i Macau. Transport och infrastrukturminister Ulrica Messing besökte Hongkong i november 2004. Under 2005 besökte en utskottsdelegation under ledning av förste vice talmannen Per Westerberg Hongkong, liksom näringsutskottet. Kronprinsessan Victoria besökte Hongkong den 30 september 2005 då hon bland annat deltog i ett designevenemang. I november 2005 besökte finansminister Pär Nuder Hongkong. I december 2005 ledde näringsminister Thomas Östros den svenska delegationen till 6:e WTO:s ministermöte som hölls i Hongkong. Även jordbruksminister Ann-Christin Nykvist besökte Hongkong i samband med WTO-mötet. I januari 2006 besökte trafikutskottet Hongkong och 28-31 augusti 2007 var miljö- och jordbruksutskottet här.

Bland högnivåbesök från Hongkong till Sverige kan nämnas f d miljöministern Gordon Siu 2000 och Chief Secretary for Administration Donald Tsang (numera regeringschef) i maj 2004. Permanent Secretary for Economic Development and Labour, Sandra Lee besökte Stockholm i februari 2005 och Hongkongs Secretary for Health and Welfare, Dr York Chow, besökte Sverige i maj 2005.

Officiella delegationer och företrädare för svensk förvaltning och näringsliv besöker ofta Hongkong. Kulturutbytet mellan Hongkong och Sverige är väletablerat och svenska artister inom främst musik och dans besöker Hongkong med jämna mellanrum.

I månadsskiftet november/december 2006 besökte ostindiefararen Götheborg Hongkong på sin återresa från Kanton och Shanghai till Sverige. Besöket blev ur Sverigefrämjande synpunkt mycket framgångsrikt. Bl.a. visades samtidigt innovations- och designutställningen ”Improving Life” här liksom fotoutställningen om Carl von Linné ”Herbarium Amoris”.[5]

Sveriges förbindelser med Hongkong[redigera | redigera wikitext]

Sveriges förbindelser med Hongkong är inriktade på handel och investeringar samt forskning och vetenskap. Hongkong är en traditionell handelspartner för Sverige och cirka 120 företag med svensk anknytning finns på plats, flera med regionala huvudkontor. Svenska exportprodukter till Hongkong är telekommunikation, personbilar samt papp och kartong. Hongkong är viktigt från kommersiell synpunkt, särskilt mot bakgrund av den ekonomiska integrationen med södra Kina. Hongkong är en köpstark marknad med goda exportmöjligheter för livsmedel och konsumentprodukter. Sedan viseringsfrihet till EU för hongkongbor infördes för några år sedan finns ett ökat utrymme för turism till Sverige.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Nästan samtliga distrikt i Hongkong kan anses vara en turist destination. Följande sevärdheter kan ses som de viktigaste.

Hongkongön[redigera | redigera wikitext]

Kowloon[redigera | redigera wikitext]

Inklusive New Kowloon

New Territories[redigera | redigera wikitext]

Inklusive Outlying Islands

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2010 1 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 51 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 12 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 22 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Inrikespolitik”. Sveriges generalkonsulat. http://www.swedenabroad.com/Page____18982.aspx. Läst 19 februari 2008. 
  2. ^ ”Ekonomisk politik”. Sveriges generalkonsulat. http://www.swedenabroad.com/Page____18983.aspx. Läst 19 februari 2008. 
  3. ^ ”Handelspolitik”. Sveriges generalkonsulat. http://www.swedenabroad.com/Page____18984.aspx. Läst 19 februari 2008. 
  4. ^ http://www.hko.gov.hk/wxinfo/climat/climahk.htm
  5. ^ ”Sveriges relationer med Hongkong”. Sveriges generalkonsulat. http://www.swedenabroad.com/Page____18985.aspx. Läst 19 februari 2008. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Panorama[redigera | redigera wikitext]

Hong Kong at night.jpg