Soong Ching-ling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Soong Ching-ling
Song Qingling
宋慶齡
Soong Ching-ling, 1937.
Född 27 januari 1893
Shanghai
Död 29 maj 1981 (88 år)
Peking
Politiskt parti Kuomintang
Kuomintangs revolutionära kommitté
Kinas kommunistiska parti
Make Sun Yat-sen
Utmärkelser Stalins fredspris

Soong Ching-ling, ofta kallad Madame Sun Yat-Sen, född 27 januari 1893 i Shanghai, död 29 maj 1981 i Peking, var en kinesisk politiker (senare kommunistisk politiker), en av de tre Soongsystrarna vid sidan av Soong May-ling och Soong Ai-ling, som tillsammans med sina män tillhörde de mest inflytelserika personerna i kinesisk politik under 1900-talets första hälft. Hon var vice ordförande (vice president) för Folkrepubliken Kina 1968-72 och hederspresident 1981. Hon var gift med Sun Yat-sen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till den rike kristne affärsmannen och missionären Charlie Soong i Shanghai och utbildades vid Wesleyan College i Macon i Georgia, USA. Hennes kristna namn var Rosamund. Hon gifte sig med Sun Yat-sen 1915. Hon blev änka 1925.

Soong tillsammans med ledande medlemmar i Det kinesiska förbundet för medborgerliga rättigheter i hennes villa vid Rue Molière i Shanghai, den 17 februari 1933. Från vänster syns Agnes Smedley, George Bernard Shaw, Soong, Cai Yuanpei, Harold Isaacs, Lin Yutang och Lu Xun.

Hon valdes 1926 till Kuomintangpartiets centralkommitté, men då partiet uteslöt kommunisterna 1927 lämnade hon Kina och reste till Moskva. 1933 deltog hon tillsammans med andra kinesiska intellektuella i bildandet av Det kinesiska förbundet för medborgerliga rättigheter.

Under kriget mellan Kina och Japan försonades hon med Kuomintang. Hon grundade 1939 Kinas försvarsfront, som senare blev Kinas välfärdsinstitut. Hon tog kommunisternas sida under det kinesiska inbördeskriget, men var inte formellt medlem i partiet. Den 1 januari 1948 bildade hon och andra dissidenter i Kuomintang utbrytargruppen Kuomintangs revolutionära kommitté, vilken fortfarande existerar och finns representerad i den kinesiska politiken.

Vid kommunisternas övertagande 1949 stannade hon i Kina, medan hennes två systrar valde att emigrera; hon blev ordförande för förbundet Vänskap mellan Kina och Sovjet och hederspresident för Kinas kvinnofederation. Hon fick 1951 Stalins fredspris. Hon grundande på 1950-talet tidningen China Reconstructs, som senare blev Kina idag. Hon fick 1963 ett residens i Peking där hon tog emot officiella gäster.

Under kulturrevolutionen såg premiärminister Zhou Enlai till att Soong undgick politiska förföljelser. Efter det att Liu Shaoqi avsatts som president tjänstgjorde hon som ställföreträdande statsöverhuvud jämsides med Dong Biwu åren 1968-72. Kort före sin död 1981 blev hon formellt medlem i Kinas kommunistiska parti och utnämndes till hederspresident. Flera av hennes tidigare bostäder är nu museer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Klein, Donald W.; Clark Anne B. (1971) (på eng). Biographic dictionary of Chinese communism 1921-1965. Harvard East Asian series, 0073-0491 ; 57. Cambridge, Mass.. Libris 76968. ISBN 0-674-07410-6 
  • Seagrave, Sterling (1985) (på eng). The Soong Dynasty (1. ed.). New York: Harper & Row. Libris 4485695. ISBN 0-06-015308-3