Kirseberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 55°36′30″N 13°3′0″Ö / 55.60833°N 13.05000°Ö / 55.60833; 13.05000
Kirseberg
Stadsdel
Kirsebergs stadsdelsförvaltnings  lokaler vid S. Bulltoftavägen.
Kirsebergs stadsdelsförvaltnings
lokaler vid S. Bulltoftavägen.
Land Sverige
Kommun Malmö kommun
Stad (tätort) Malmö
Koordinater 55°36′30″N 13°3′0″Ö / 55.60833°N 13.05000°Ö / 55.60833; 13.05000
Area 640 hektar
Folkmängd 14 959 (2013)[1]
Befolkningstäthet 23 inv./ha
Kirsebergs delområden.
Kirsebergs delområden.

Kirseberg (K:et uttalas med tje-ljud) är en stadsdel som tillsammans med stadsdelen Centrum belägna i stadsområdet Norr i Malmö. Kirseberg är ca 6 kvadratkilometer stort och är inte lika platt som resten av Malmö. Här bor idag cirka 14 000 människor. Det finns flera parker i området. Det är FlygfältsparkenBulltoftafältet, Beijers park, Gerlachs park, och Garnisonsplanteringen, även kallad "Tjyvaparken", i delområdet Kirsebergsstaden, och Gröningen i delområdet Segevång.

Man säger Kirseberg.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet Kirseberg anses ha göra med körsbärsträd.[2] Äldsta beläggen är Keseberg år 1517 och Kæsebiergh år 1529.[3] Senare under 1500-talet kallades området Kejseberg. Uppe på höjden i nuvarande Garnisonsplanteringen låg en av Malmös avrättningsplatser. Här brände man en rad Malmökvinnor på bål efter att de dömts i tingsrätten för häxeri.[4] I slutet av 1600-talet kallades två höjder här för Stora Kiörseberg och Lilla Kiörseberg. Vid den stora backen fanns det åkrar och ängar. Kirseberg var indelad i 16 lotter som utarrenderades av fyra borgare från Malmö. I mitten på 1800-talet fanns ett garnisonshus och en kyrkogård för fångar på en av lotterna. Höjdskillnaderna på området gentemot övriga Malmö gjorde att ett av stadens vattentorn byggdes här på 1800-talet och huvudgatan fick namnet Vattenverksvägen.

På Kirseberg, särskilt i Kirsebergsstaden, ligger hyreshus sida om sida med låga gatuhus som byggdes när landsbygdsbor flyttade närmare stan i början av 1900-talet. Kirsebergs vattentorn från 1879 inreddes 1915 till nödbostäder för att akut lösa bostadsbristen. Här bodde flera av de fattigaste familjerna i hela Malmö.

Kirsebergs kyrka är en aktiv del av området och varje år anordnas Backanatten, en kulturnatt med teater, musik och barnaktiviteter. Kirseberg klarade sig mycket väl mot de rivningsplanerna som fanns från 1930-talet till 1980-talet och gör att området upplevs som välbevarat.

I stadsdelen finns även ett fängelse, Anstalten Malmö Kirseberg, också kallad Kirsebergsanstalten.

Delområden[redigera | redigera wikitext]

Idrottsklubbar[redigera | redigera wikitext]

Den största fotbollsklubben i Kirseberg är Malmö City Football Club (tidigare Kirseberg IF) som spelar i division 3 Södra Götaland. De har cirka 20 lag i seriespel plus fotbollsskola och omkring 500 medlemmar.

En annan fotbollsklubb i Kirseberg är BK Flagg som spelar på Dahlhems IP. Klubben grundades 1932 av ett gäng tonåringar. Första gången de deltog i en serie, Malmöserien, var 1934 som de vann. År 2005 bildades Backarnas FF som är ett tjej/damlag.

I Kirseberg finns också en innebandyförening; Malmö FBC bildades den 8 mars 2007 som ett samarbete mellan IBF Backalirarna och IK Stanstad och man beslutade att flytta IK Stanstads herrlag (div 2) till Malmö som då fick Baltiska Hallen som huvudarena. Organisationen bestod av personer från båda föreningarna. 25 mars 2008 beslutades att IBF Backalirarna helt gick upp i Malmö FBC. IBF Backalirarna bildades den 9 mars 1997. Första säsongen hade man ett pojklag i seriespel och 2004 hade man 18 lag fördelat på 4 flicklag, 10 pojklag, 1 herrseniorlag, 1 herrjuniorlag samt oldboys och oldgirls.

Simklubben Ran äger Segevångsbadet i Kirseberg. Där har SK Ran träning på sommarhalvåret. Under vissa perioder/dagar har Segevångsbadet öppet för allmänheten.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Malmö stadskontor: Befolkning Läst april 2013.
  2. ^ Svenskt Ortnamnslexikon 2003, s. 167
  3. ^ Svenskt Ortnamnslexikon 2003, s. 167
  4. ^ Håkansson, H. 2014. Vid tidens ände, s. 191-198

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]