Innebandy

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Innebandy
En innebandyboll med sina karakteristiska 26 hål.
En innebandyboll med sina karakteristiska 26 hål.
Högsta förbund IFF
Först utövad 1960-talets slut,  Sverige [1]
Registrerade spelare 124 659 [2]
Klubbar 1 064 föreningar [2]
Egenskaper
Kontaktsport Ja
Lagmedlemmar Fem utespelare och en målvakt
Könsmixad Nej, separata tävlingar
Kategorisering Inomhussport, Lagsport, Bollsport
Utrustning Innebandyboll och gymnastikskor
Utespelare: Klubba.
Målvakter: Hjälm
Spelplats Sporthall
OS Nej
Herrlandskamp i innebandy mellan Finland och Sverige.
En match mellan Vaxholms IBF och Salems IF

Innebandy är en lagsport som spelas inomhus, därav det svenska namnet[3]. Matcher spelas av två lag. Man använder idag klubbor av kompositmaterial och plast och spelar med en ihålig plastboll. Lagen har fem utespelare plus en målvakt som vaktar ett mål av ungefär samma storlek som ett ishockeymål. Man byter utespelare löpande under matchens gång, i ett system som liknar ishockeyns. Sporten anses av vissa vara Sveriges nationalsport eftersom det är Sveriges näst största lagidrott (licensierade spelare) och dessutom en av Sveriges allra största sporter sett till antalet utövare varje vecka, med fritids- och skolverksamhet, Korpverksamhet, företagsarrangemang, kompisgäng med flera. Matcherna är uppdelade i tre perioder och varje period består av 15-20 minuter.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Innebandy i någon form har spelats i Sverige sedan slutet av 1960-talet. 21 september 1979 grundades Sveriges första innebandyklubb Sala IBK i Sala, detta anses också vara starten av dagens innebandy.[1]

I oktober 1980 spelades det första svenska riksmästerskapet i innebandy i Västerås. 18 lag ställde upp och inför svenska TV-sportens kameror segrade laget JiTe från Åstorp i Skåne.

Samordning kring regler och arrangemang hade så långt skötts av Svenska Innebandysällskapet, en organisation där Crister Gustafsson som varit med och bildat Sala IBK verkade. Den 7 november 1981 bildades Svenska Innebandyförbundet, innebandyns första nationsförbund, då som en del av Svenska Landhockeyförbundet tills man i november 1985 valdes in som den 58:e medlemmen i Riksidrottsförbundet. Det internationella förbundet International Floorball Federation bildades den 12 maj 1986.

Spelet började spridas i världen, och har fått störst fäste i Sverige, Finland, Tjeckien, Norge och Schweiz. Utanför den svenskspråkiga världen lyder sporten främst under namnen floorball (engelska), salibandy (finska) och unihockey (tyska).

Den första VM-turneringen spelades i Sverige 1996. I ett fullsatt Globen (15 106 åskådare) vann Sverige VM-finalen över Finland med 5-0. Efter denna publiksuccé började sporten växa mycket snabbt och idagsläget finns över 120 000 licensierade spelare i Sverige.[2]

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Innebandy är en relativt billig sport att utöva eftersom utespelare i princip bara behöver en klubba och en innebandyboll. Undantaget är målvakter, som använder sig av högst specialiserad utrustning. Den består av byxa, långärmad tröja, hjälm, knäskydd (bärs närmast kroppen) och en s.k magplatta, som ger visst skydd för bålen och överarmarna. Vanligt är också att målvakter bär tunna handskar av golf- eller ridmodell, detta för att underlätta greppförmågan och inte försvåra utkast. Det mesta av utrustningen tillverkas i Kina eller Taiwan men även i Finland och Tyskland.

Bollen är tillverkad av plast och försedd med 26 hål samt en "dimplad" yta, likt en golfboll. Detta är för att ge stabilitet och för att minska luftmotståndet.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Enligt de internationella reglerna skall innebandy spelas på en plan som mäter mellan 36x18 och 44x22 meter, vanligast är en spelplan på 40x20 meter. Matcherna spelas i tre 20-minutersperioder med 10-minuterspauser med sidbyte mellan varje period för seniorer med effektiv speltid. Effektiv speltid gäller bara för de högsta divisionerna. I de lägre divisionerna gäller effektiv speltid endast de tre sista minuterna i sista perioden, i övrigt stannas klockan endast vid mål, utvisning och på domarens signal. I de allra yngsta åldrarna är matchtiden 2x15 minuter för att sedan bli 3x15 alternativt 2x20, i dalarna gäller 3x20 från ålder 12, beroende på resp. distriktsförbunds bestämmelser, upp till junior (17-19 år) och därefter blir det 3x20 (samma som för seniorer). Innebandy spelas med fem utespelare och en målvakt. Maximala antalet spelare per match och lag är 22 st.

Ett regelbrott under pågående spel ger det ej felande laget frislag om det sker vid en målchans tilldelas ej felande lag ett straffslag. De vanligaste regelbrotten är slag på klubban eller någon form av knuff med händer, armar eller liknande. Exempel på andra otillåtna förseelser är att spela bollen med handen, spela liggande, spela med klubban över knähöjd, spela bollen med foten, att nicka, att stoppa bollen genom att hoppa och att spela utan klubba. Efter den första juli 2014 får man spela bollen med foten och även ha hög sving på klubban om ingen är i närheten.

Vid vissa regelbrott kan även utvisningar utdömas som innebär att det drabbade laget får spela med en man mindre på planen. Det finns fyra typer av utvisningar. 2 minuter, 5 minuter, 2+10 minuter och matchstraff. 2 minuter är den vanligaste utvisningen, 5 minuter utdöms vid till exempel hakning eller hårdare tacklingar. 2+10 minuter utdöms endast för osportsligt uppträdande och innebär att laget får spela med en man mindre i två minuter och den utvisade spelaren får sitta utvisad i ytterligare 10 minuter utan att laget behöver spela med en man mindre.

Seriespel och mästerskap[redigera | redigera wikitext]

I Sverige bedriver Svenska Innebandyförbundets och dess distriktsförbund ett riksomfattande seriesystem. Den högsta serien heter Svenska Superligan. Tidigare hette den högsta serien Elitserien.

Innebandy spelas också i stor utsträckning i på motionsnivå i Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet.

Dam- och Herr-VM spelas vartannat år, damerna spelar ojämna år och herrarna jämna år, se VM i innebandy

Varje år avgörs även Europacupen i innebandy där de bästa klubblagen i respektive land gör upp vilken klubb som är bäst i Europa.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Årets spelare, damer och Årets spelare, herrar utses årligen av Svenska Innebandyförbundet. Priser för Årets bästa innebandyspelare och Världens bästa innebandyspelare delas årligen ut av Innebandymagazinet. Från och med 2013 delas priset "Youth player of the year" ut av Floorballzone.

Zorrofinten[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1990-talet uppstod ett fenomen genom en finsk landslagsspelare vid namn Janne Tähkä som kallades zorrofint. Tricket gick ut på att man bar med sig bollen på klubbladet och har lett till en helt ny typ av klubba med en skålning ytterst på bladet och en ny form av utövning av innebandy som kallas freebandy.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Innebandyns födelse, Svenska innebandyförbundet
  2. ^ [a b c] Innebandyn i siffror, Svenska innebandyförbundet
  3. ^ Innebandy i Nationalencyklopedin

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]