Kondition

Från Wikipedia
Version från den 5 december 2017 kl. 09.46 av Tegel (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 195.34.84.207 (diskussion) till senaste version av 81.229.70.214)

Med kondition (även på slang kallad "Kondis" eller ibland även "flåset") brukar man mena kroppens förmåga att utföra ett långvarigt, submaximalt arbete. Det kallas även aerob uthållighet eller syreupptagningsförmåga eftersom konditionen är ett mått på hur man kan tillgodogöra sig det syre man andas in. Syreupptagningsförmåga, mäts vanligtvis i enheten ml / (kg×min ), det vill säga den maximala volymen syre i milliliter som kan tillföras varje kilogram kroppsvävnad per minut. Bland män är medelvärdet 45 ml/(kg×min), bland vältränade idrottsmän inom uthållighetsidrott är värden uppemot 85-90 inte sällsynta. Gunde Svan sägs ha mätt 91 ml/kg/min och Charlotte Kalla 74 ml/kg/min[1]. Kondition är en viktig indikator på hur väl hjärtats kärl fungerar. Den maximala syreupptagningsförmågan per kilo kroppsvikt är normalt högst hos uthållighetsidrottare, cyklister och längdskidåkare då dessa idrotter kräver hårt arbete under längre tidsintervaller. De högsta absoluta värdena ses ofta hos betydligt tyngre uthållighetsidrottare som begränsas av hjärtats förmåga att pumpa maximala pulsen, hjärtats slagvolym och hjärtats ejektionsfraktion.

Konditionsträning ökar alla dessa komponenter utom maxpuls som främst styrs av gener och ålder. Det ökar förekomsten av kapillärer och kollateralkärl och det ökar antalet mitokondrier i de muskelceller som används. Även blodets förmåga att frakta syre till arbetande muskler ökar då kroppens totala blodvolym ökar med uthållighetsträning. Att lungornas kapacitet inte utgör en begränsande faktor kan du testa. Även om du arbetar på din maximala förmåga så går det att öka andningsfrekvensen.

Energi kan också frigöras utan att syre är tillgängligt och det kallar man anaeroba processer. När hjärta och kärl inte längre förmår sprida nog med syre till musklerna, så tar de anaeroba processerna över. Vid anaerobt arbete är mjölksyra en biprodukt. Den arbetseffekt där mjölksyran ackumuleras i stället för att transporteras bort brukar kallas mjölksyratröskeln. Ackumuleringen av mjölksyra är sannolikt den faktor som gör att man upplever att ens kondition inte räcker mer.

Se även

Källor

Noter