Konstitutionell monarki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En Konstitutionell monarki är en statsform med en monark som statschef (monarki), men där denne har mycket begränsade befogenheter, tydligt reglerade i en konstitution eller genom praxis, jämfört med vad som är fallet i en absolut monarki.

I de flesta fallen har de konstitutionella monarkierna utvecklats till parlamentariska monarkier som innebär att monarkens befogenheter begränsas av att regeringen utses av riksdagen och utövar större och avgörande delen av regeringsmakten i överensstämmelse med folksuveränitetsprincipen. Det har vanligen skett genom att utvecklingen gått ditåt i praktiken, genom "praxis". Ibland har utvecklingen också slutgiltigt kodifierats i konstitutionen, det vill säga skrivits in där. Så är fallet i bland annat Sverige, Danmark och Spanien. Vanligen har parlamentets starka maktställning till exempel över statsbudgeten och genom kontrollmakten över regeringen eller andra historiska orsaker, bidragit till parlamentarismen som i Storbritannien och Norge bland annat. Parlamentarism infördes i praktiken i Norge 1884 genom att Stortinget lyckades fälla en regering i riksrätt; se Statsrådssaken.

Utöver de konstitutionella monarkierna nämnda ovan finns en lista av konstitutionella monarkier i artikeln Lista över länder efter statsskick.

Se även[redigera | redigera wikitext]