Kustbevakningen
| Kustbevakningen | |
 Kustbevakningens heraldiska vapen (dock ej samma bild som myndigheten själv använder) | |
| Departement | Justitiedepartementet |
|---|---|
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Ledning | Enrådighetsmyndighet |
| Kommun | Karlskrona |
| Län | Blekinge |
| Organisationsnr | 202100-3997 |
| Generaldirektör | Lena Jönsson |
| Instruktion | SFS 2007:853 |
| Webbplats | www.kustbevakningen.se |
Kustbevakningen är namnet för den svenska kustbevakningsmyndigheten, vilken ligger under Justitiedepartementet. Den övervakar och kontrollerar sjötrafiken och fisket, värnar miljön och hjälper människor till sjöss längs Sveriges kust samt i Mälaren och Vänern. De övergripande målen för verksamheten beslutas av riksdagen och den närmare styrningen av myndigheten beslutar regeringen om.
Historik
År 1638 bestod Kustbevakningen av två strandridare. De var stationerade i Kalmar och hade till uppgift att förhindra smuggling och vrakplundring. Den 25 mil långa patrulleringen längs med Sveriges ostkust skedde till fots eller häst. Så sköttes arbetet i mer än 300 år.
Kustbevakningen sköttes även i äldre tid med tulljakter och mindre båtar. På grund av intensivt lurendrejeri, särskilt under 1800-talets första hälft, var kustbevakningen 1833-1904 i vissa tulldistrikt militäriskt organiserad, dock som en integrerad del av Tullverket under tullbefäl. Den beväpnade under krigslagarna ställda personalen utgjordes av kustchefer, kustsergeanter och kustvakter. De civila graderna inom kustbevakningen var kustinspektor, överuppsyningsman och (jakt)uppsyningsman. 1905-22 fanns två särskilda kustbevakningschefer för Skåne-Blekinge respektive Hallands-Göteborgs och Bohusläns distrikt. I övriga tullkammardistrikt utövades chefskapet av vederbörande tullförvaltare.[1]
År 1900 anskaffades en ångare för Haparanda distrikt, och 1910 införde kustbevakningen motorbåtar.[2]
Under andra världskriget minskade smugglingen. Kustbevakaren fick då nya arbetsuppgifter såsom kontroll av sjötrafiken, visitation av fartyg och personer, kontroll av passerkort och plombering av radiosändare.
Efter kriget fick kustbevakarna ytterligare arbetsuppgifter som jakttillsyn, organiserad sjöräddning, fiskeritillsyn och kontroll av säkerhetsbestämmelserna ombord på fartyg.
År 1971 fick kustbevakningen regeringens uppdrag att ansvara för oljebekämpning till sjöss, och tre år senare även ansvaret för kemikalieutsläppen. 1978 ålades man att också svara för havsfiskeövervakningen. 1982 fick kustbevakarna polisiära befogenheter till havs samt i Vänern och Mälaren.
Kustbevakningen blev en egen myndighet 1988.
Verksamhet
Kustbevakningen skall:
- I enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss
- Samordna de civila behoven av sjöövervakning och sjöinformation
- Följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning
- Övervaka hastigheten och nykterheten till sjöss.
Kustbevakningen har inom sina områden delvis samma befogenheter som polisen, och dessa befogenheter har med tiden utökats. Sedan 2006 kan kustbevakningen utfärda ordningsbot vid brott mot sjötrafikförordningen, till exempel överskridande av hastighetsbegränsning. De använder i detta arbete samma typ av lasermätare som trafikpolisen gör på land.
Från den 1 juni 2010 gäller samma gränsvärden till sjöss för alkohol i blodet som på vägarna. Kustbevakningen har rätt att göra slumpmässiga nykterhetskontroller till sjöss med hjälp av alkometer. Lagen nyttjas framförallt när något har hänt [3]. Promillegräns är 0,2 promille. Straffansvaret har också utvidgats och den som har mer än 1,0 promille i blodet kan dömas för grovt sjöfylleri.
För båtar under tio meter och som går långsammare än 15 knop gäller samma regler som tidigare. Kustbevakningen har rätt att stoppa dem och kontrollera nykterheten om man kan misstänka att båtföraren är påverkad av alkohol eller annat medel och inte kan framföra båten på ett säkert sätt. En båtförare som är påverkad av alkohol kan dömas för sjöfylleri om inte båten kan framföras på ett säkert sätt. Om båtföraren har minst en promille alkohol i blodet, är avsevärt påverkad eller kör båt på ett sätt som innebär stor fara för säkerheten till sjöss, kan domen bli grovt sjöfylleri.
Kustbevakningstjänstemän bär liksom poliser pistol, pepparspray, batong och handfängsel. Till skillnad från polisen har Kustbevakningen en vapenlagstiftning som leder till att de endast får använda pistolen vid nöd, nödvärn, avlivande av skadat vilt eller oljeskadad sjöfågel.
Organisation
Från och med den första september 2016 har Kustbevakningen en ny organisation. Den nya organisationen innebär att Kustbevakningen skapar en nationell ledning som består av en verksledning och följande sex avdelningar:
Metodutvecklingsavdelningen Materiel- och lokalförsörjningsavdelningen Operativa avdelningen IT-avdelningen Personal- och ekonomiavdelningen Verksledningsstaben
Antalet anställda i hela landet uppgår till drygt 800.[4]
Fartyg
Kustbevakningen hade sommaren 2010 följande fartygslag över 15 m:
- 21 övervakningsfartyg
- 9 miljöskyddsfartyg
- 5 kombinationsfartyg
- 3 svävare, typ Griffon 2000TD
Dessutom ett hundratal mindre båtar, inklusive vattenskotrar, för övervakning och access till andra båtar.
För att möta regeringens ökade krav på förmågan att kunna bogsera nödställda fartyg, tömma fartyg från last och bekämpa bränder till sjöss har Kustbevakningen skaffat tre nya kombinationsfartyg, KBV 001, KBV 002 och KBV 003. Fartygens kapacitet att bogsera är på 100 ton, vilket ska räcka att fånga och hålla ett tankfartyg på 150 000 ton i storm. Fartygens förmåga att ta upp olja och lagra den ombord är också stor. Fartygen är stationerade i Göteborg, Karlskrona och Slite.
Vid behov deltar Kustbevakningen i sjöräddning, och har på aktuella enheter utrustning installerad för avlyssning och lokalisering av EPIRB-signaler (Emergency Position Indication Radio Beacon, radiofyr för lokalisering av nödställda). Under sjöräddningsuppdrag lyder man under svenska MRCC (Maritime Rescue Coordination Centre).
Kustbevakningsflyget
Kustbevakningsflyget är baserat på Skavsta flygplats utanför Nyköping. Flygverksamhetens huvudsakliga uppgift är:
- Livräddning
- Miljöövervakning
- Övervakning av svenskt och utländskt fiske
- Sjötrafik
- Gränskontroll
- Internationell och nationell samverkan
Sommaren 2010 har Kustbevakningen tre flygplan av typen Bombardier Dash 8-300 MSA. Flygplanen patrullerar regelbundet den svenska kusten. Kustbevakningsflyget har också deltagit i internationella uppdrag, bland annat operation Atalanta, som innebar spaning efter pirater i havet utanför Afrikas horn.
Generaldirektörer
- 1988-1996: Leif Sjöström
- 1996-2005: Marie Hafström
- 2005-2008: Christina Salomonson
- 2008-2014: Judith Melin
- 2014-: Lena Jönsson
Se även
Referenser
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 352
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 352-53
- ^ Kustbevakningen jagar inte båtar för att upptäcka sjöfylla
- ^ ”Utbildning och jobb”. kustbevakningen.se. Kustbevakningen. 6 april 2009. Arkiverad från originalet den 15 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110515091624/http://www.kustbevakningen.se/sv/utbildning--jobb/. Läst 19 november 2009.
Källor
- Program för flygräddningstjänsten, Luftfartinspektionen dnr LS 2007-3672 2007-08-22
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kustbevakningen.
