Kvissle-Nolby-Prästbolet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 62°17′32.6″N 17°21′34.6″Ö / 62.292389°N 17.359611°Ö / 62.292389; 17.359611

Monumentala storhögar vid Ljungans utlopp i Bottenhavet söder om Sundsvall. En skyltad arkeologstig tar besökare genom den rika kulturmiljön med 40 kända fornlämningslokaler och 114 separata anläggningar.

Kvissle – Nolby – Prästbolet är en unik kulturmiljö inom Njurunda socken vid Ljungans utlopp i Bottenhavet söder om Sundsvall. Området har nationellt intressanta bevarandevärden och är därför ett riksintresse för kulturmiljövård, skyddat enligt den svenska miljölagstiftningen, 3 kap 6 § miljöbalken.

Kvissle – Nolby – Prästbolet bildar ett väl angränsat landskapsrum. Kulturmiljön är kringskuren av Ljungan med sin upptorkade älvgren, "kvisslet", medan den mäktiga Nolbykullen med historisk vårdkase och modern 3G-mast utgör fonden för detta "Norrlands Birka". Här börjar i geologisk bemärkelse Höga kusten. Landhöjningen präglar över huvud taget starkt hela riksintresseområdet med sina fornlämningar: Höjden över havet ger en horisontell stratigrafi i området och på så sätt illustreras ett tidsspann på tvåtusen år direkt i landskapet. Redan vid 300- och 400-talet hade området en särställning i Norrland. Läget vid Ljungan innebar att de styrande kunde kontrollera handeln med järn och skinn från inlandet, men framför allt att de kunde skeppa varorna vidare till sydligare nejder och de romerska provinserna.

Under loppet av ett par hundra år uppfördes tolv storhögar, varav en är Norrlands största.[källa behövs] I samband med utbyggnaden av Ostkustbanan schaktades en av storhögarna bort. En arkeologisk undersökning av denna storhög utfördes därför av Arvid Enqvist mellan den 25 maj och 1 juni 1916. Bland fynden fanns provinsialromerskt glas och en Vestlandskittel av brons. Fynden påvisade förbindelser med romerska provinser i nuvarande Belgien och södra Tyskland, men också en transportled längs norska västkusten över Kölen och till Medelpad. De långväga kontakterna framstod än mer tydliga med fyndet av ett solidus (romerskt guldmynt) präglat för kejsar Valens av Östrom 364–378 e.Kr.

Ruinen av Kvissle kapell, ett romanskt gårdskapell från omkr år 1200. Bakom syns storhögarna från folkvandringstid.

Kvissle – Nolby – Prästbolets långa kontinuitet som maktcentrum manifesteras överallt i landskapet. Alldeles i närheten av storhögarna finns till exempel ruinen av ett gårdskapell av sten från omkring år 1200. Patronatskyrkans uppförande innebar att prästgården förlades här i Tuna och inte vid sockenkyrkan ett par kilometer bort.

Ätten eller ätterna vid Ljungans utlopp hade redan under romansk tid vidmakthållit sin makt i minst tusen år. Spåren i landskapet vittnar om dem, om anfäder och arvingar, men också om generationer av undersåtar och om vidlyftiga handelsresor. Burestenen bär runor och kors från tiden för kristendomens införande, medan bönerna vid de vikingatida gravfälten riktades till asarna; järnålderns bostäder och åkrar ligger än i dag synliga som långhusterrasser och odlingsrösen med överlappande storhögar från folkvandringstiden.

Burestenen med runor och kors. "Bergsven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure sin Fader. Och Fartegn ristade."

Det omgivande landskapet visar helheten och kontexten i en utveckling från regional överhöghet under järnåldern via medeltiden och begynnande nationell centralmakt fram till dagens globala samhälle. Maktens symboler finns här bevarade i sitt sammanhang, men också historierna om kungens och kyrkans män vid deras färder längs Norrstigen och deras möten med Ljungans färjkarlar.

Resenärerna längs lands- eller sjövägen tog sig genom ett levande landskap som kom att bevara sägner om dem. Vi kan därför än i dag höra på bygden (och i arkiven) om prästfrun Louise von Burghausens flykt från en turkisk furste och om Carl von Linnés besök den 17 maj 1732 då han antecknade följande om Klockarberget, Nolbykullen och Burestenen, "på vänstra handen Norbykullen äller Norby kullen kallad, sannerligen ett högt bärg. Ty reste jag framtill Norby, där jag satte min häst vid en runsten och tog en ledsagare med mig upp åht." Vidare heter det om kung Björns vikingatåg: "Björn var kung i Njurunda socken. Han gjorde ett vikingatåg söderut och hade stor framgång, varför han förde med sig många krigsfångar hem. Dessa voro kristna. Genom dem omvändes folket i Nolby och Wästbo och så blev kyrkan byggd."

Landskapet från förr lever också i nuet. Här finns en kontinuitet av mänskligt liv som sträcker sig över två tusen år. Åkrarna odlas fortfarande av traktens bönder och marken i Tuna ägs intill denna dag av Njurunda församling. Delarna är i sig unika och markerar var för sig en framväxande centralbygd, handelscentrum och småkungadöme. Men summan av delarna, den välbevarade helheten, gör detta historiska landskap till ett av de märkligaste i Norrland och Sverige.

Motivering, område med kulturmiljövärden av riksintresse. Y 4 RAÄ 1996[redigera | redigera wikitext]

"Unik fornlämningsmiljö där kombinationen av ett gravfält med flera storhögar, varav en är Norrlands största, en runsten och en tidigmedeltida gårdskyrkoruin representerar en sannolik stormannabebyggelse under järnålder och tidig medeltid och utgör en av de tydligaste markeringarna av förhistorisk och tidigmedeltida makt och status norr om Dalälven."


Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Fornlämningsområdets särställning genom historien syns tydligt även i nedan litteraturförteckning. Vid sin resa till Lappland 1732 gjorde Carl von Linné ett upphåll för att botanisera vid Klockarberget och Nolbykullen. Språkforskaren Karl Sidenbladh utsändes drygt hundra år senare från Stockholm för att notera allt gammalt i bygderna. När han besökte Kaptensdalen i Nolby 1868 beskrev han bland annat en "äggformig ankarsten" som hade placerats som dekoration vid vägkanten. Redan året efter satte arkeologen Hans Hildebrand, sedermera riksantikvarie, in dessa fornlämningar i ett regionalt och vetenskapligt sammanhang i en uppsats i Antiqvarisk Tidskrift för Sverige. Men även under de senaste hundra åren har vetenskapsmän, författare och antikvarier gång på gång beskrivit kulturmiljöns unika värden. Och lika länge har skolklasser och allmänhet gjort exkursioner till det välbevarade reservatet med storhögar, kapellruin och runsten. Hösten 1967 producerade exempelvis Statens historiska museum i Stockholm utställningen "Forntidsbygd i Mellannorrland". I samband med denna utställning kom Medelpads Fornminnesförening och Njurunda Hembygdsförening att medverka till tillkomsten av den skyltade arkeologstigen som än i dag för besökare till områdets märkliga fornlämningar.

  • Adlerz, Gottfrid, "Njurunda socken", Arkeologiska undersökningar inom Medelpad, Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien 1896 (pdf, rapport)
  • Biörnstad, Margareta & Klas-Göran Selinge m.fl, Forntid i Medelpad, Sundsvalls museum och Medelpads Fornminnesförening, Sundsvall 1967 (libris)
  • Bäckström, Mattias "Frizon och lagrum: Världsarv och riksintresse som kulturmiljö och tillväxtpotential", Nordisk Museologi 2003/2 (pdf, uppsats, s 109-139)
  • Bäckström, Mattias & Margareta Bergvall, "Ett krockskadat Museisverige (2): Kulturarv betyder inget när ekonomin betyder allt", Sundsvalls Tidning 2002-12-30.
  • Cornell, Henrik & Axel Rappe, Kyrkor i Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad, Medelpad, Sveriges kyrkor: Konsthistoriskt inventarium, Riksantikvarieämbetet och Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien, Stockholm 1929 (libris)
  • Enqvist, Arvid, Berättelse över undersökning av gravhög i Kvitsle-By, Njurunda s:n, Vesternorrlands län, Antikvarisk-topografiska arkivet 1916 (pdf, rapport)
  • Enqvist, Arvid, "Några norrländska gravfynd från äldre folkvandringstid", Arkiv för norrländsk hembygdsforskning 1919, Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, Härnösand 1919 (libris)
  • Fysisk riksplanering: Kulturminnesvård, Länsstyrelsen i Västernorrlands län 1977:7 (libris)
  • Grundberg, Leif, "haffr waret ett gamballt capell... Kvissle kapell i tro och tradition - nya rön om en gammal ruin", Tidsspår 1995-96: Forntidsvärld och gränslöst kulturarv, Samarbetskommittén för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund, Härnösand 1996 (libris)
  • Grundberg, Leif, Medeltid i centrum: Europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer (diss), Studia Archaeologica Universitatis Umensis 20, Umeå universitet 2006 (pdf, avhandling)
  • Hildebrand, Hans, "Fornlemningar i Medelpad och Helsingland", Antiqvarisk Tidskrift för Sverige, Andra delen, Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien, Stockholm 1869 (pdf, uppsats, s 215-221)
  • Högberg, Olof, "Forntiden: Från tre världsåldrar", Medelpad och Ångermanland: Läsebok för skola och hem I, J.A. Lindblads förlag, Uppsala 1921 (libris)
  • Jansson, Sven B F, Undersökning och uppmålning av runsten, Antikvarisk-topografiska arkivet 1968 (pdf, rapport)
  • Kulturhistorisk utredning med anledning av nysträckning av E4 inom Njurunda socken och Sundsvalls stad, Medelpad, Länsmuseet-Murberget Rapport 1991:20, Härnösand.
  • Löfgren, Emil, Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad, Förlag Mainander, Malmö 1918 (libris)
  • Löfgren, Emil, Det gamla Njurunda: Studier i hembygdskunskap för hemmet och skolan I, Flammén & Westerlund, Sundsvall 1922 (libris)
  • Löfgren, Emil, "Kvissle kapell", Julhälsning till Medelpads församlingar, Sundsvall 1928.
  • Mjöberg, Lotte, "Kvissle gårdskapell", Heliga marker: Forna dagars platser för offer, rit och bön, Bonnier Alba, Stockholm 1997 (libris)
  • Redovisning av kulturhistorisk utredning för riksintresseområdet inom Kvissle-Nolby-Prästbolet, Njurunda socken, Medelpad, angående nysträckning av E4, Länsmuseet-Murberget Rapport 1991:19, Härnösand (pdf, rapport)
  • Selinge, Klas-Göran, "Järnålderns bondekultur i Västernorrland", Västernorrlands Förhistoria, Västernorrlands läns landsting 1977 (libris)
  • Selinge, Klas-Göran, Arkeologstigen i Njurunda: Stig in i forntiden, Medelpads Fornminnesförening & Njurunda kommuns fritidsnämnd, Sundsvall 1969 (ny uppl 1986) (libris)
  • Selinge, Klas-Göran, "Att bruka ett landskap", Svenska Turistföreningens årsskrift 1984, Stockholm 1984 (libris)
  • Ulfsdotter, Johanna, Njurunda prästgård, en kulturmiljö: En uppsats om synen på bevarande under 1950- och 1990-talet (c-uppsats), Institutionen för museologi, Umeå universitet 1998.
  • Öberg, Carina, Kvissle - Nolby - Prästbolet: En centralbygd från järnålder och medeltid med ålderdomliga vägar och gårdsmiljöer: En fördjupad beskrivning av riksintresseområdets kulturmiljövärden, Länsmuseet Västernorrland Rapport 1999:8, Härnösand (pdf, rapport)

Debattartiklar[redigera | redigera wikitext]

  • Mattias Bäckström, "Ett vägverk på kant med tillvaron: Infrastruktur till priset av fornlämningar när E4 Syd planeras", Sundsvalls Tidning 2006-11-05
  • Mattias Bäckström, "En västlig trafikkorridor enda rimliga lösningen", Sundsvalls Tidning 2005-06-22
  • Margareta Bergvall, "Kvissle-Nolby: Ett hotat riksintresseområde", Länsmuseet Västernorrland: Aktuellt 2002-08-09 (artikel)
  • Stefan Mattsson, "Ska riksintresseområdet Kvissle – Nolby – Prästbolet bevaras?", Skikt - kontaktorgan för Länsmuseet Västernorrland nr 5, juni 2002
  • Klas-Göran Selinge, "Kulturmiljön i Njurunda måste bevaras", Sundsvalls Tidning 2002-02-14
  • Ulf Säfvestad, "Vägbyggarna styr inte våra utgrävningar", Sundsvalls Tidning 2001-12-13
  • Per H Ramqvist, "Nog med lobotomerade kulturmiljöer!", Sundsvalls Tidning 2001-11-25 och Nättidningen Svensk Historia (artikel)
  • Per H Ramqvist, "Kulturmiljöer i fokus", Månadsbladet nov 2001, Regional Arkeologi, Mitthögskolan (artikel)