Sundsvall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 62°23′27″N 17°18′25″Ö / 62.39083°N 17.30694°Ö / 62.39083; 17.30694
Sundsvall
Tätort
Centralort
Vy över innerstaden med Stenstaden och Södra Stadsberget, Mittuniversitetet och Selångersån, Hovrätten för Nedre Norrland vid Bünsowska tjärnen, Norrporten Arena och Gustav Adolfskyrkan, Sundsvalls teater, Kulturmagasinet.
Slogan: Norrlands Huvudstad[1]
Land  Sverige
Län Västernorrlands län
Kommun Sundsvalls kommun
Församlingar Selångers församling, Sköns församling, Skönsmons församling, Sundsvalls Gustav Adolfs församling
Koordinater 62°23′27″N 17°18′25″Ö / 62.39083°N 17.30694°Ö / 62.39083; 17.30694
Högsta punkt Södra stadsberget
 - höjdläge 241 m ö.h.
Lägsta punkt Sundsvallsfjärden
 - höjdläge m ö.h.
Area 2 746,20 hektar
Folkmängd 50 712 (2010)[2]
Befolkningstäthet 18,47 inv./hektar
Grundad 1621
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 85X XX
Riktnummer 060
Tätortskod 7688
Sundsvalls läge i Västernorrlands län
Red pog.svg
Sundsvalls läge i Västernorrlands län
För andra betydelser, se Sundsvall (olika betydelser).

Sundsvall (uttal ) är en tätort som är centralort i Sundsvalls kommun och Västernorrlands län, och utgjorde Medelpads enda stad. Orten är invånarmässigt Sveriges 21:a och Norrlands tredje största tätort, med 50 712 invånare (2010). Hela kommunen har en folkmängd på 96 687 invånare (2012-12-31).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall (1690–1710) ur Erik Dahlberghs verk Suecia antiqua et hodierna
Minnesmärke efter Slaget vid Selånger 1721.
Sundsvalls hamn på 1870-talet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall uppkallades i 1621 års privilegiebrev efter den tidigare öppna betesmark (vall), söder om Selångersån, som tillhörde byn Sund,[3] en by med fyra bönder nordväst om ån vid Åkroken där Mittuniversitetet idag ligger. Här hade ån tidigare smalnat av till ett sund strax innan den mynnade ut i Sundsvallsfjärdens dåvarande läge.

Stadens förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls stad skapades från ingenting;[4] den anlades vid tiden för dess grundande år 1621 på tidigare obebyggd betesvall tillhörande byarna Sund (därav namnet Sunds vall), Köpstaden och Åkersvik, kända från 1571.[5] Spår av bebyggelse på platsen har återfunnits från tidigt 1600-tal.[6]

Närområdet var emellertid sedan förhistorisk tid en rik bygd. En kilometer väster om stadens ursprungliga plats återfinnes Norrlands största järnåldersgravfält i Högom, från 400-550 e.Kr., där rika gravfynd tolkas som att en gård bedrev omfattande handel med jämtländskt järn för vidare transport främst till Upplandsregionen.[7]

Fyra kilometer väster om staden låg dåvarande fogderesidenset och medeltida kungsgården Kungsnäs, invid Selångers gamla kyrka och Medelpads enda utskeppningshamn, kallad Sankt Olofs hamn. Namnet hade hamnen fått då den betydelsefulla handels- och pilgrimsvägen Sankt Olofsleden utgick från Selånger mot Nidaros (Trondheim), och då Olav den helige enligt sägnen landsteg här år 1030 på sin väg mot Norge för att försöka återta kungakronan,[6][8] något som slutade med att han stupade vid Slaget vid Stiklestad. Hamnen låg vid vad som varit en havsvik som genom århundraden av landhöjning försvunnit och numera utgör Selångersån från Selångersfjärden till havet och Sundsvallsfjärden. Vid 1519 års landsting utnämndes hamnen till fri köphamn med en unik hänvisning till stadslagen, något som enligt medeltidshistorikern Nils Blomkvist var en märklig regional viljeyttring som förebådade Sundsvalls stads grundande i samma socken 102 år senare.[6]

På sydsidan av Sankt Olovs hamns inseglingsränna, vid dagens Nacksta industriområde, låg hemmanet Köpstaden sedan åtminstone 1571, och där hade tidigare en marknadsplats funnits. Denna "köpstad" tycktes emellertid inte ha utmärkt sig genom någon livligare köpenskap. Köpstaden kallades av lokalbefolkningen för "Sundz stadh" därför att hemmanet tidigare hade tillhört byn Sund.[9]

Selångers maktcentrum flyttas till Åkroken[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls stad fick sin ursprungliga placering vid Selångersåns dåvarande mynning i Östersjön (vid dagens Åkroken vid Västermalm) därför att landhöjningen hade gjort inseglingsrännan till Medelpads dåvarande centralort och hamn vid Kungsnäs för trång. Hamnen, liksom kungsgården, förlorade sin dominerande funktion i samband med stadens grundande.[6] Vidare mötte Selångersfjärden här den sydliga Norrstigen (landsväg längs Bottenhavets kust), den västliga handels- och pilgrimsvägen mot Nidaros samt en lättframkomlig landförbindelse mellan havet och Ljungan, förbi Viforsen.

Sundsvall ingick i en våg av sex norrländska kuststäder (och fler därtill på den finska sidan av Bottenhavet) som grundades åren 1620-1622, som en konsekvens av en resa genomförd av riksrådet Johan Skytte runt Bottenhavet år 1619.[10] Staden var, liksom den 40 år tidigare anlagda sjöfartsstaden Härnösand, ett led i den svenska statens kontrollpolitik. De tillkom i en merkantilistisk anda för att öka exporten, förbättra infrastrukturen och stärka kronans ställning kring Bottenhavet.[6]

En av flera anledningar till att en stad grundades var att under Gustaf II Adolfs styre beslutades att alla rörsmeder på landsbygdens skulle flytta till närmaste stad.[11][12] Då detta skulle innebära en förlust av smeder från Medelpad som då saknade städer, bad man kungen att få anlägga en stad.[9][13]. Kungen var välvilligt inställd till nya städer, men då han inte hade möjlighet att utfärda stadsprivilegierna före sin avresa till kriget mot Ryssland i Livland, befallde han riksrådet att utfärda interimsprivilegier som skulle gälla till hans återkomst, något som verkställdes den 23 augusti 1621 då ett interimsbrev med stadsprivilegier undertecknades av fyra statsråd.[5]

Under sin återresa till Stockholm reste kungen runt Bottniska viken och gjorde då ett uppehåll i Sundsvall för att få en bild av läget i den nya staden.[13][14] Efter återkomsten till Stockholm gjordes privilegiebrevet klart och skrevs slutligen under den 15 april 1624 med betydligt fler förmåner än tidigare.[9]

Kort efter stadens grundande lät kronan bygga ett gevärsfaktori och en kronobod där natura-skatten förvarades. Vapenfaktoriet placerades så att det fick vattenkraft där Sidsjöbäcken mynnade ut i Selångersån, och gav sysselsättning till de inflyttade smederna.[15] Här tillverkades pistoler, musköter och spetsiga vapen.[16] Verksamheten lades ganska snart ned och överfördes till Söderhamns gevärsfaktori.[16] Kronoboden låg ungefär där hotell Knaust ligger, dvs öster om den dåvarande staden, på den plats dit staden senare flyttades.[15]. En kyrka byggdes på krönet av kullen där Väderkvarnsbacken idag ligger och ett staket byggdes som tullmur runt staden.[17]

Utöver byarna Sund, Köpstaden och Åkersvik kom staden att innefatta ödehemmanet Täfte, ön Brämön i Njurunda socken, med tillhörande fiskerätt samt fiskehamnarna Röhamn (Röhampn), Rödviken i Tynderö socken, Brämön, och Lörudden (Löderudden) i Njurunda socken[9][18][14] Genom dessa fiskelägen fick man första tiden arrenden från Gävlefiskarna (som tidigare haft fiskerättigheterna), och en näringsgren som kom att prägla staden ytterligare en tid.

Kungens beslut att ge stadsprivilegier var inte alltid uppskattat i de angränsande socknarna, och resulterade i tvister. Handel fick inte ske utanför städer, så hantverkare och handlande tvingades att bosätta sig i de nya städerna. Bönderna i Njurunda socken var förbjudna av kungen att fiska vid det till Sundsvalls stad, och dessförinnan till Gävlefiskarna, donerade fiskegrundet Lörudden,[19] varpå de klagade hos kungen mot Sundsvalls stads arrendering av Lörudden.[20]

Den första stadsplanen för Sundsvall gjordes troligen av Olof Bure år 1642 (år 1623 enligt en mindre sannolik uppgift), och var en kombination av ett enkelt oregelbundet rutnätsparti i västra delen av staden, och en långgatsplan längs med Selångersån. Huvudgatan motsvarade västra delen av dagens Storgatan. Torget förlades till nuvarande Åkroken.[21]

Från fiskarsamhälle till sågverksmetropol[redigera | redigera wikitext]

Under de första decennierna efter stadens grundande fanns endast några tiotal hushåll i staden, mestadels borgare och fiskare.[22]

Redan 1648 beslutade drottning Kristina att staden skulle flyttas en dryg kilometer österut till den plats där stenstaden ligger idag, för att staden skulle få en bättre hamn.[23] Nicodemus Tessin d.ä. ritade en ny stadsplan med ett rätvinkligt rutmönster.[21] Kyrkan byggdes i trä och placerades där stadshuset ligger idag.

Liksom stora delar av övriga Norrlandskusten drabbades Sundsvall av rysshärjningarna år 1721, då ryssarna plundrade och brände ned staden och kvarlämnade endast ruiner. En svensk försvarsstyrka på omkring 300 man (ur Jämtlands kavallerikompani samt allmoge och borgare från Sundsvallstrakten) besegrades av över 7 000 ryssar i slaget vid Selånger, vilket var det stora nordiska krigets sista strid.

Staden, som byggdes upp igen på samma plats, drabbades av en ny stadsbrand 1803, men växte till kraftigt under 1800-talet med sågverksindustrin. Sundsvallsområdet var i slutet på 1800-talet världens sågverkstätaste område. Sundsvall var på den tiden en av landets rikaste städer. I Sundsvall stod Elias Sehlstedt år 1872 och blickade ut över Alnön i solnedgången och sade:[24]

Och hela hamnen som en spegel låg

Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg

— Ur Sång i Ångermanland[25]

Sundsvallsstrejken[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sundsvallsstrejken

I maj 1879 utbröt den stora Sundsvallsstrejken vid regionens sågverk. Sundsvall hade då 9 000 invånare och industrin hade växt i snabb takt. En depression gjorde att industrins vinster minskade och därför sänktes arbetarnas löner vilket ledde till konflikten. Efter att landshövdingen sänt efter militären avbröts strejken efter åtta dagar utan att förhandlingar skett om arbetarnas löner.

Sundsvallsbranden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Stenstan
Sundsvall tre dagar efter den stora stadsbranden 22 juni 1888. Foto: Sundsvalls museums arkiv
Utsikt från Norra stadsberget

1888 brann stora delar av staden ner i Sundsvallsbranden och efter branden fördes långa diskussioner om hur stadsnätet skulle byggas upp igen. Beslutet togs på inrådan av ett försäkringsbolag att endast stenhus fick byggas i stadens centrum, därför kallas Sundsvalls stadskärna för Stenstaden numera Stenstan.

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall, 1944.

Sundsvall–Torpshammars Järnväg byggdes av Sundsvalls Järnvägsaktiebolag och invigdes 1877, och fick anslutning till Norrländska stambanan i Ånge 1881. Ostkustbanan utökades med sträckan Gävle-Härnösand via Sundsvall år 1927.

Linderbergs metallfabrik (även känd som Linderbergs mekaniska verkstad, Linderbergs klockgjuteri), grundades 1756 och gick 1904 upp i Sundsvalls Verkstäder. Företaget blev en viktig arbetsgivare i Sundsvall och kom med tiden att specialisera sig på att producera maskiner för tillverkning av glasemballage och köptes sedermera upp av Emhart Glass, USA.

Staden har aldrig varit någon betydande garnisonsstad i jämförelse med andra svenska orter av samma storlek. Det enda militära förband som förlades till staden under 1900-talet, var ett luftvärnsbatteri ur Karlsborgs luftvärnsartilleriregemente (A 9) som senare omorganiserades till Sundsvalls luftvärnsregemente (Lv 5). Dock så blev dess historia endast 42 år gammal, då det avvecklades den 30 juni 1980 enligt försvarsbeslutet 1977.

När dåvarande Televerket byggde upp det svenska stamnätet för telefoni blev Sundsvall en av huvudorterna, tillsammans med Stockholm, Göteborg och Malmö. Staden fick en automatisk telefonstation redan år 1926, den första i Sverige som var baserad koordinatväljare. Televerkstaden, senare Teli, startade 1949 en filial i Nacksta industriområde i Sundsvall, där omfattande tillverkning av telefonapparater skedde fram till nedläggningen 1989. Telia Soneras europeiska mobilnät övervakas dygnet runt av personal i Birsta.

2007 varumärkesskyddades Sundsvall som ”Norrlands huvudstad”.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Bebyggelsen kom sedan att expandera in i Selångers socken/landskommun och Sköns socken/landskommun. 1948 införlivades en del av Sköns socken (Skönsmons municipalsamhälle) samtidigt som resten av den socknen ombildades till Sköns köping. 1965 införlivade staden köpingen samt Selångers socken/landskommun och Alnö socken/landskommun. 1971 uppgick stadskommunen i Sundsvalls kommun med Sundsvall som centralort.[26]

I kyrkligt hänseende hörde orten till Sundsvalls församling som utbrutits ur Selångers församling 1624 och som namnändrades 1956 till Sundsvall Gustav Adolfs församling. Delar av orten hör till Selångers församling, Sköns församling och Skönsmons församling.[27]

Orten ingick till 1971 i domkretsen för Sundsvalls rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Sundsvall i Sundsvalls tingsrätts domsaga.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Sundsvall 1960–2010[28]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
41 891
1965
  
46 406
1970
  
53 599
1975
  
52 268
1980
  
51 282
1990
  
50 378 2 923
1995
  
49 023 2 705
2000
  
48 695 2 719
2005
  
49 339 2 739
2010
  
50 712 2 746
Anm.: Sammanvuxen med Stockvik 1970, Stockvik utbruten 1995



Sundsvalls indelningar[redigera | redigera wikitext]

Kommunen är indelad i åtta kommundelar med ett antal glesbygdsområden, tätortsområden och stadsdelar. Sundsvalls tätortsregion är en kommundel.[29] Denna består av tätorten Sundsvall och närområdena omkring. Nedan ges en redovisning över tätortens stadsdelar och kommundelens övriga områden.[30]

Stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

NYKO Stadsdelsområde Stadsdelar/områden
111 Bergsåker Bergsåkers centrum, Lillhällom, Österro
112 Granlo Granlo centrum, Granlohög, Håkanstå, Högom
114 Granloholm Granloholms centrum, Västra Granloholm, Östra Granloholm
131 Bosvedjan Bosvedjans centrum, Bydalen
132 Haga Haga centrum, Norrliden, Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand
133 Skönsberg Skönsbergs centrum, Gärde, Korsta, Sibirien
134 Heffners-Ortviken Norra kajen (Heffners), Ortvikens pappersbruk
141 Industriområde Skönsmon Skönsmons industriområde
142 Skönsmon Skönsmons centrum, Kubikenborg, Kumo, Östermalm
151 Södermalm Fagerdal, Södermalm
152 Sidsjö-Böle Böle, Mårtensro, Sallyhill, Sidsjö, Sidsjöhöjden
153 Nacksta Nacksta centrum, Midälva, Nacksta industriområde
161 Norrmalm Alliero, Norrmalm, Västhagen och friluftsområdet på Norra Stadsberget
162 Centrum Stenstaden, Västermalm, Åkroken

Övriga områden i tätortsregionen[redigera | redigera wikitext]

NYKO Område Omfattar
113 Bergsåker omnejd Landsbygd med småorterna Kungsnäs, Hov och Nävsta, Västerro och Lillro och Knävland och Påläng (del)
121 Birsta Sundsvalls externa köpcentrum Birsta
122 Sundsbruk Tätorten Sundsbruk med omnejd
123 Ljustadalen Tätorten Johannedal med omnejd
124 Öråker Landsbygden kring byn Öråker väster om Birsta
124 Tunadal Tätorten Tunadal med Tunadalshamnen
143 Fläsian Fläsian
144 Skönsmon omland Landsbygden söder om stadsdelen Skönsmon
154 Sidsjön Landsbygden söder om Sundsvall med småorten Sörnacksta och Södra stadsberget

Se även övriga tätorter inom kommunen.

Sundsvallsregionen som tätortsregion[redigera | redigera wikitext]

Utsikt från Norra Stadsberget
Del av Sundsvalls stadskärna

Sundsvall utgör centrum i en utspridd tätortsregion som sträcker sig längs kusten omkring 35 kilometer från Bergeforsen 20 kilometer norr om Sundsvall till Njurundabommen 16 kilometer söder om Sundsvall. Tätortsregionen inkluderar tätorterna Timrå, Sundsbruk, Johannedal och Tunadal norr om Sundsvall, Alnön med Hovid, Vi, Gustavsberg och Ankarsvik öster om Sundsvall samt Bredsand, Stockvik, Svartvik, Kvissleby, Essvik, Skottsund och Dingersjö söder om Sundsvall. Flera av orterna har vuxit upp kring industrier invid vattendrag och havet, men även den kuperade terrängen har påverkat regionens urbaniseringsmönster. Folkmängden i tätortsregionen uppgick år 1995 till 90 232 invånare.[31]

Natur och klimat[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Ett sammanhängande system av 30 mil skidspår omger staden. Genom sitt läge i dalgången mellan de två bergen Södra och Norra stadsberget och ett par andra mindre berg har Sundsvall stora gröna strövområden på olika platser runt staden. På Norra Stadsberget finns strövområden och friluftsmuseet Norra Berget och på Södra Stadsberget finns skidanläggningar och motionsspår. Vid Skönsberg ligger Ortviksberget och i skogen mellan Granloholm och Bergsåker finns också strövområden. Söder om Nacksta på Klissbergets sluttning finns också strövområden.

Staden har också ett tjugotal parker och rekreationsområden av olika storlek. Ett grönt stråk går genom Sundsvall längs Selångersån från skogen kring Selångersfjärden söder om Bergsåker, längs åns södra sida till Åkroken där grönområdet går över på åns norrsida och vidare genom parkerna Åparken, Badhusparken och till sist Norrmalmsparken varefter ån rinner ut i Sundsvallsfjärden.

I tätortens södra del, 2 km söder om Sundsvalls centrum, kring stadsdelarna Böle, Mårtensro, Sidsjö och Sidsjöhöjd finns Sidsjö naturreservat.[32]. Naturreservatet inrättades 2001 och omfattar 226 hektar skyddad natur kring sjön Sidsjön.

Temperaturer och nederbörd[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall har ett tempererat klimat med fyra tydliga årstider. Den högsta uppmätta rekordtemperaturen i Sundsvall var 33,0 °C, den 26 juli år 1994. Den lägsta temperaturen var -36,6 °C, den 31 december 1978.[33]

Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Sundsvall:[34]

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. -5 -3 2 7 14 19 21 19 14 9 2 -2
 Lägsta medeltemp. -14 -13 -8 -2 2 8 10 9 5 1 -5 -11
 Nederbörd 38 28 30 32 35 41 58 64 64 52 53 46

Tabellen visar genomsnittliga värden för åren 1961-1990. För mätserien 1991-2008 har temperaturen stigit med en dryg grad jämfört med den tidigare mätserien.[35]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Sundsvallsbron, Sveriges längsta motorvägsbro, med Ortvikens pappersbruk, Alnön och Kubal i bakgrunden

Det geografiska läget, där Sundsvall kom att ligga inne i en havsvik, gjorde tidigt området viktigt för transporter såväl för trafiken mellan södra och norra Sverige, men också som en utgångspunkt för trafiken mot inlandet till Jämtland och längre västerut till Trondheim i Norge. Enligt sägnen klev Olav Haraldsson i land här år 1030 för att bege sig landvägen till Norge för att försöka återta kungakronan. Många pilgrimer har vandrat i hans fotspår på Sankt Olofsleden.

Vägnät[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall genomkorsas i nord-sydlig riktning av Europaväg 4 (E 4), en väg som binder ihop Norrlandskusten med Stockholm och södra Sverige. Europaväg 14 som går västerut mot Östersund och Trondheim har sin start–slutpunkt i staden. Mot nordväst går Riksväg 86, som utgår från Sundsvall och slutar i Bispgården.

Österut till Alnön fick man länge åka båt, men sedan den 24 oktober 1964 kan man åka över Alnöbron för att ta sig till ön. Bron är 1042 meter lång och var fram till Ölandsbron invigdes Sveriges längsta bro.

En omdragning av E4-Sundsvall med motorväg NjurundabommenSkönsberg, inklusive den 2 109 meter långa Sundsvallsbron[36] över Sundsvallsfjärden, Sundsvallsbron invigdes december 2014[37]. Målet med bygget var att få ner antalet olyckor och trafikmängden genom centrum, där den mest trafikerade sträckan har haft omkring 30 000 fordon per dygn.[38] Cirka 10 000 av dessa fordon beräknas ta vägen över den nya bron.[39].

Flygtrafik[redigera | redigera wikitext]

Terminalen på Sundsvall-Härnösands flygplats

Sundsvall-Timrå Airport ligger 20 km norr om Sundsvalls centrum i Timrå kommun och invigdes 22 juli 1944[40] och har reguljär flygtrafik till och från Göteborg, Luleå, Stockholm Arlanda, Stockholm Bromma och sommartid även till Visby.[41]. Efter ett par års frånvaro[42] återkom charterflygen till Midlanda och har de senaste åren blivit allt populärare.[43][44]. Flygplatsen ägs och drivs idag av Sundsvalls och Timrå kommuner.

Kollektivtrafik[redigera | redigera wikitext]

Buss vid Navet i Sundsvall
Huvudartikel: Sundsvalls stadstrafik

Sundsvalls kollektivtrafik började med att det privatägda Sundsvalls Spårvägs AB 1907 fick koncession till att bygga spårvägar i Sundsvall.[45] 1910 startade den första spårvagnslinjen mellan Esplanaden och Kubikenborg. Året därpå tillkom en linje från Esplanaden till Heffners och Ortviken.[46]. På 1920-talet kom det att ske en snabb utveckling av trafiken. 1922 bildade Sundsvalls stad och Sköns landskommun ett eget spårvagnsbolag, Spårvägs AB Sundsvall-Skön, och drog en linje mellan just Sundsvall och Skön. Små privata bussbolag växte vid samma tid fram i mängder. 1924 hade Sundsvall inte mindre än 51 trafiklinjer, något som innebar att spårvagnsbolagen var tvungna att sänka sina priser allt mer.[45] Den allt mer omfattande biltrafiken bidrog också till en försämrad lönsamhet för kollektivtrafiken. 1949 lade Sundsvalls Spårvägs AB ned sin spårvagnstrafik och övergick till bussar med ett namnbyte till Busstrafiken Sundsvall-Skön AB. 1952 följde Spårvägs AB Sundsvall-Skön med och lade ned spårvagnstrafiken till Skön. Spårvägs AB likviderades 1958 och aktierna i bussbolaget som ett sedan 1945 varit ett dotterbolag till det kommunala spårvagnsbolaget överfördes till Sundsvalls stad. En våg av uppköp av privata aktörer gjordes på 1960- och 1970-talet[45] vilket kommunaliserade trafiken. Sundsvalls stadstrafik drivs numera av Kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrlands län under varumärket Din Tur med länets landsting och kommuner som finansiärer.

Tätorten Sundsvalls stadstrafik utgörs idag av bussar på 5 stomlinjer[47] och 11 pluslinjer (linje 70-85), som alla utom beställningslinjerna mellan Ljustadalen-Gångviken (76) och Timrå-Gångviken (78) utgår från Navet (Sundsvalls busstation).[48].

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls centralstation en solig höstdag 2011

I Sundsvall möts flera järnvägar. Härifrån utgår persontågen på Ostkustbanan söderut till Stockholm, Mittbanan västerut till Trondheim och Ådalsbanan norrut till Sollefteå. Från Sundsvall utgår också Norrtågs tågtrafik mot Örnsköldsvik och Umeå som norr om Kramfors går på den nybyggda Botniabanan.

Godstrafiken på järnväg till och från Sundsvall är betydande. Timmer lastas om i Töva väster om tätorten och gods går till Tunadalshamnen och till SCA:s massafabrik Östrand i Timrå.

För att möta framtidens trafikvolymer planeras ett triangelspår i Maland för godstransporterna.[49] Genom detta så kommer tågen inte längre vara tvungna att gå in till Timrå C för att vända för att komma in på Malandsspåret till Tunadalshamnen.[50]

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Alltsedan staden grundades 1724 har sjöfarten varit en viktig näringsgren för staden, särskilt före järnvägens ankomst. De första hundra åren var Sundsvall framför allt en fiskeristad[51] men när ångsågverken och senare massafabrikerna växte fram kom produkter från dessa utgöra större delen av godsmängden.

1918 slogs ett antal stuveribolag ihop till Sundsvalls Förenade Stuveri AB. Sedan 1993, efter att samordnats med Sundsvalls kommuns hamnförvaltning går detta bolag under namnet Sundsvalls Hamn AB och ägs av Sundsvalls kommun och SCA Transforest AB.[52] Förutom industriernas egna kajer finns två hamnar i Sundsvall. Den största av dessa är Tunadalshamnen med tre kajer, som kan ta emot fartyg med ett djupgående på upp till 12 meter.[52]

Oljehamnen är den andra hamnen. Hamnen hanterar cirka 550 000 ton petroleumprodukter årligen.[53] Platsen där den ligger på Vindskärsudde söder om Sundsvallsfjärden, stod i händelsernas centrum under Sundsvallsstrejken 1879.

De gamla hamnområdena nära Sundsvalls centrum (Norra kajen, Södra kajen och Inre hamnen) är under omvandling till nya stadsdelar med bostäder, kontor och handel.[54][55].

Näringsliv och stora arbetsgivare[redigera | redigera wikitext]

Störta arbetsgivare i kommunen är Sundsvalls kommun, följd av Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand.

Flera statliga myndigheter har förlagt huvudkontorsenheter med it-utveckling och -drift till Sundsvall, exempelvis Försäkringskassan IT (med 650 anställda i Sundsvall[56]), Centrala studiestödsnämnden, Bolagsverket och Statens pensionsverk. Vidare är Telia Sonera en stor arbetsgivare med bland annat övervakning av mobiltelefoninäten i flera länder. Mediebranchen med Mittmedia, lokalradio, Mittnytt och tidigare även TV4 har varit viktiga arbetsgivare, men har dragit ned verksamheten på senare år.

Staden har även samlat många försäkringsbolag och banker som förlagt hela eller delar av sin verksamhet i Sundsvall. Exempelvis har Folksam, Trygg Hansa, If och Skandia större administrativa kontor i staden. Många mindre nischade försäkringsbolag och filialer till utländska försäkringsbolag har valt att förlägga sitt svenska säte till Sundsvall på grund av tillgången till försäkringskunnig arbetskraft. Det tidigare börsnoterade fastighetsbolaget Norrporten har sitt huvudkontor i Sundsvall.

Ett flertal it-konsulter och andra konsultföretag i kommunen anlitas av myndigheter, skogsindustri, banker, telekomföretag och Medieföretag.

Industrier[redigera | redigera wikitext]

Näringslivet har historiskt dominerats av skogsindustrin och SCA Graphics Sundsvall AB är fortfarande den största privata arbetsgivaren i kommunen med ungefär lika många anställda som Västernorrlands läns landsting, runt 3 000 personer. Endast kommunen själv är större med cirka 8 000 anställda.[57][58]

Staden har flera tunga industrier som är påtagliga inslag i stadsbilden i och med närheten till tätorten. Med landets enda aluminumsmältverk, Kubal, Akzo Nobels fabriker och Ortvikens pappersbruk är Sundsvallsområdet ett av landets mest elströmsintensiva. Här förbrukar en procent av Sveriges befolkning fem procent av den elektriska strömmen.[59] Även Emhart Glass Sweden har en stor produktionsanläggning mitt i staden.

Varuhus och köpcentrum[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls första varuhus invigdes 23 mars 1959.[60] Varuhuset, som fick namnet Forum och låg på Storgatan 28, ersatte saluhallarna i samma kvarter och som uppförts efter stadsbranden. Forum drevs av Konsumtionsföreningen Sundsvall som hörde till Kooperativa Förbundet och var vid invigningen Norrlands största varuhus med en försäljningsyta om 3 800 kvadratmeter.[61]

Varuhuset hade till en början 29 avdelningar men ingen livsmedelsavdelning.[62] Först i slutet av 1961 tillkom även en en sådan om 900 kvadratmeter. 1967 gjordes en omfattande om- och tillbyggnad som var varuhuset ytterligare 1 000 kvadratmeter.[62]

1993 invigdes Sundsvalls första citygalleria, Världshuset[63] Varuhuset Forum lades ned två år senare.[64][65] I byggnaderna där Forum funnits kom en ny galleria etableras, kallad 1891 efter det året som huvudbyggnaderna ut mot storgatan stod klara. Efter ombyggnader där gångbroar byggts mellan kvartershusen slogs galleriadelen av 1891 ihop med Världshuset till Norrlands största citygalleria.[66]. Den nya gallerian In:, invigdes 16 november 2006,[67] och har butiker, caféer och restauranger i tre fastigheter i tre kvarter i Stenstan.[68]. De tre fastigheterna har en total butikslokalyta om 25 596 kvadratmeter.[69][70][71]

Åtta kilometer norr om centrum ligger Sundsvalls externa köpstad Birsta, som är Sveriges näst största köpcentrum [72] med gallerian Birsta City och ett Ikea-varuhus som huvudattraktion. Birsta City har över 90 butiker[73] fördelade på 42 000 kvadratmeter[74]. Här finns också Cupolen köpcentrum med ett 10-tal butiker, flera stormarknader och byggvaruhus samt en rad fristående butiker och restauranger.

Forskning och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Hedbergska skolan i Sundsvall, invigd 25 augusti 1886

Gymnasieskolor[redigera | redigera wikitext]

1724 grundades Sundsvalls pedagogi. Skolan blev på 1800-talet ett läroverk och den snabbt växande staden gjorde skolan alltmer trångbodd. 1879 beslutade stadsfullmäktige uppföra ett nya lokaler till läroverket. Den nya byggnaden beslutade man placera väster om Stenstan genom att lägga igen den västligaste delen av Köpmangatan.[75]

Trävaruhandlaren och sågverksägaren Johan August Hedberg donerade 250 000 kr till skolbygget, en summa som till större delen finansierade bygget.[76] Genom donationen fick skolan namnet Hedbergska skolan, en skola som idag utgör en av Sundsvalls gymnasiume utbildningsplatser. I Sundsvalls gymnasium ingår även Altinska skolan, Västermalms skola och Åkersviksskolan.[77]. Förutom den kommunala gymnasieskolan har Sundsvall inte mindre än nio fristående gymnasieskolor.[78]

Folkhögskolor[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls folkhögskola är Sundsvalls enda folkhögskola och är formellt en del av den landstingsdrivna Ålsta folkhögskola belägen i Fränsta väster om Sundsvall.

Universitet[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet tillkom en mängd nya högskolor i Sverige, däribland dåvarande Sundsvalls/Härnösands högskola år 1977, med rötter i det folkskoleseminarium och den sjöbefälsskola som grundades 1842 i Härnösand. Genom ett samgående med Högskolan i Östersund bildades Mitthögskolan 1993.[79] Vårdhögskolan i Sundsvall/Härnösand inkorporerades 1995. Kring sekelskiftet fick Sverige flera nya universitet, och 2001 fick Mitthögskolan universitetsstatus inom naturvetenskap och IT och 2005 fullvärdig status som universitet. I samband med detta ändrades namnet till Mittuniversitetet, som idag har tre campusorter. Rektor är stationerad till Campus Sundsvall, som sedan 1997 är förlagt till Åkroken.

De mest sökta utbildningsprogrammen på campus Sundsvall är kriminologprogrammet, sjuksköterskeutbildningen, ekonomprogrammet och journalistprogrammet.[80] I Sundsvall ges dessutom utbildningar inom naturvetenskap, industridesign, grafisk design och kommunikation, mediekunskap, bildjournalistik, beteendevetenskap och samhällsvetenskap, samt civilingenjörsutbildningar inom datateknik, elektroteknik, industriell ekonomi, teknisk design.

Mittuniversitetets bibliotek är öppet för allmänheten. Studentkåren i Sundsvall arrangerar evenemang på Sundsvalls kårhus.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Forskning som bedrivs vid campus Sundsvall är särskilt koncentrerad mot skogsindustri och informationsteknologi, men mindre forskargrupper finns även inom bland annat ekonomiska relationer och demokratiforskning.

Intill universitetet i Sundsvall finns SCA R&D Centre. Här bedriver SCA forskning och utveckling inom sina affärsområden i nära samarbete med universitetet. Mittuniversitetet samverkar med Sundsvallsregionens arbetsgivare genom Åkroken science park, IT-företagsföreningen Bron och Sundsvalls akademiska arbetsmarknadsmässa (SAAM).

Kultur, nöjen och idrott[redigera | redigera wikitext]

I litteratur[redigera | redigera wikitext]

Dramatikern Alfhild Agrell (1849-1923) driver i farsen Småstadslif (1884) med spänningarna mellan den kulturlösa krämarstaden Näsvik (Sundsvall) och det bildade Sandö (Härnösand) på 1840-talet.[81]

Författaren Olof Högberg (1855-1932) kallar sin Sundsvallbaserade stad Gaffelby i romansviten Från Norrlands sista halvsekel: Fribytare, Baggbölingar och Utbölingar. Där beskriver han stadens expansion och sociala omvälvningar under andra hälften av 1800-talet i spåren av industrialisering, folkomflyttningar och frikyrkliga väckelserörelser.

Att författaren Karl Östmans (1876-1953) negativt beskrivna norrländska modellstad är Sundsvallsbaserad är också tydligt, och den fick så småningom sitt namn ”Stenstad” i romanen ”Den breda vägen”.[82][83]

Feministen och dramatikern Frida Stéenhoff (1865-1945) från Stockholm var bosatt i Sundsvall 1887-1905 under stadens mest expansiva period, och skildrar bland annat sin upplevelse av Sundsvallsbranden, men beskriver ändå staden som inte särskilt märkvärdig.[82]

Författaren Lars Ahlin (1915-1997) är en av de mer kända författare som gjort Sundsvall till en del i sina verk. Lars Ahlin växte upp i Sundsvall och debuterade 1943 med idéromanen Tåbb med manifestet.

På senare år har Sundsvall skildrats i deckare. Christer Nygren debuterade 1986 med boken Deadline. Här är det kriminalinspektören Arne Olander och reportern Tommy Westfelt i Sundsvall som är huvudfigurer.[84]

I dag lär många känna Sundsvall via pseudonymen Emma Valls deckare om journalisten Amanda Rönn, där den första publicerades 1998.

Jonas Moström är en deckarförfattare som 2004 debuterade med thrillern Dödens pendel. Deckarserien handlar om Sundsvallspolisen och utredaren kriminalkommissarien Johan Axberg samt läkaren Erik Jensen.

I Vibeke Olssons arbetarromansvit om sågverkstidens Svartvik med omnejd, utgiven från 2009, skildras händelser som Sundsvallsstrejken, Sundsvallsbranden och föreningsrättsstriden i Sundsvall 1899[85], liksom levnadsbetingelser för regionens sågverksarbetare, herrskapsfolk, stadsbor såväl som bönder.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls museum grundades i det fd Riksbankshuset 1956 och flyttades 1986 till de nuvarande lokalerna i det stora komplexet Kulturmagasinet, som är en modern sammanbyggning av åtta hamnmagasin från 1890-talet. Museet är inriktat på senare tiders stads-, regions- och kulturhistoria, men en betydande del utgörs av en konstavdelning med en stor samling framför allt nyare svensk konst.

Fotomuseet Sundsvall är en del av Sundsvalls museum och producerar utställningar med främst dokumentärt fotografi. Här inryms en av världens största samlingar av kameror med tillbehör. Fotomuseet samarbetar med utbildningar i regionen och i kontakt med hela Europas fotografiska värld.

Norra berget är Sundsvalls friluftsmuseum beläget på Norra Stadsberget. Museet grundades 1906 med tanken att efterlikna Skansen i Stockholm.[86]. Hit har ett 40-tal byggnader flyttats från olika platser i Medelpad[87], däribland ”Kyrkladan” som daterats till år 1306. Hantverks- och Sjöfartsmuseet är inrymt i ett av husen, ett museum som berättar om näringslivets utveckling i staden på 1700- och 1800-talet.[88]. Här kan man se en uppstoppad Skvader gjord av konservatorn Rudolf Granberg, ett djur som i en skröna sägs ha skjutits i Lunde skog i nuvarande Timrå kommun.[89]

Konst[redigera | redigera wikitext]

Sundsvalls museum förfogar över en stor samling modern konst[90] bland annat av konstnären Bengt Lindström som hade en ateljé i Essvik utanför Sundsvall.

Sundsvalls konstskola bildades 1969 och håller utbildningar inom konstens olika områden.[91]. Konstskolan håller varje år en Vårutställning på Sundsvalls museum.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Sveateatern som fram till 1986 också var biograf

Sundsvall har flera teaterscener. På Esplanaden ligger Sveateatern och Sundsvalls teater. Konsertteatern ligger i samma område i Stenstan, men på Köpmangatan. Teatrarna drivs av Scenkonstbolaget.

Kvartersteatern bildades 1979 och ligger i Kubikenborgs gamla skola i Skönsmon.[92].

På Hotell Södra Berget finns en sal med plats för 400 sittande där bland annat nyårsrevyer hålls.[93]

I Sundsvall finns också flera fria teatergrupper såsom Teater Äsch, Teater Soja och Cirkus Elvira och Teater Åkerman[94]

Media[redigera | redigera wikitext]

I Mediehuset ST samlas flera av Sundsvalls media. Här finns, förutom de båda morgontidningarna Dagbladet och Sundsvalls Tidning, radiostationen Mix Megapol. Det finns även en radiostation som heter Sundsvalls radio. TV-kanalen Kanal 5 ett kontor i Sundvall. [95]

I Sundsvall ges även gratistidningen Sundsvalls Nyheter ut.

Sveriges Television (SVT), TV4 och Sveriges Radio har regionala kontor i Sundsvall. Här finns redaktioner som sänder lokala nyhetsprogram (Mittnytt, TV4 Sundsvall respektive P4 Västernorrland).

Biografer och film[redigera | redigera wikitext]

1905 öppnades Sundsvalls första biograf, Olympia.[96] Många har kommit och gått genom åren. SF Bio Filmstaden är idag den enda som finns idag 8 salonger som alla fått namn efter tidigare biografer.[97] Sveateatern var tidigare bio och vid speciella tillfällen visas film även här.

Draken, salong 7 på Filmstaden finns till för alternativ film.

Sundsvalls filmstudio grundades 1945, vilket gör den till den äldsta av sitt slag i Sverige. Filmstudion visar numera sina filmer på Hedbergska skolan.[98]

Film i Västernorrland finns som ett regionalt resurscenter vid Navet i Sundsvall inom Landstinget Västernorrland.[99] Ung Film i Sundsvall finns som ett lokalt center för att ge stöd till unga filmare i samma byggnad.[100]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall är för många känd som körernas stad, Sångsvall. Sundsvalls kammarkör ledd av Kjell Lönnå, startade 1965 och håller varje år en jul- och en vårkonsert.[101] I Sundsvall finns också Sundsvalls madrigalkör, KFUM-kören, en av Sveriges största manskörer, och Spectra Gospel.

Vid sågverken hörde det till att det fanns mässingsorkestrar som underhöll vid olika tillfällen. Dessa är nu borta sedan länge. Sedan 1913 finns däremot symfoniorkestern Sundsvalls orkesterförening. Det var med denna som hovsångerskan Hjördis Schymberg, född på Alnö, inledde sin karriär.[102]

Tonhallen är Sundsvalls stora scenhus för konserter, opera och balett. Den ligger i Folkets park, har 841 sittplatser[103] och är hemvist för Sundsvalls Orkesterförening. Byggnaden invigdes den 5 december 1986.[104]

Stadshussalongen mitt i Stenstan är en konsertsal i Stadshuset vid torget som rymmer 300 personer.[105]. Vid riktigt stora utomhuskonserter används den centralt belägna fotbollsarenan Norrporten Arena, som vid dessa kan hysa en publik på 25 000.[106]

Pipeline på Kyrkogatan 6, har sedan början av 1970-talet stöttat rockmusiken i Sundsvall. Förutom musik i de egna lokalerna arrangerar man på sommaren Rock vid magasinet och ansvarar för två scener under Sundsvalls gatufest.[107]

I Sundsvall finns även en professionell kammarorkester. Nordiska Kammarorkestern grundades 1990 och har specialiserat sig på att framföra mycket nyskriven musik.[108]

Restauranger[redigera | redigera wikitext]

Casino Cosmopol

I Sundsvall finns en mängd restauranger.[109] Bästa utsikten får man utan tvekan på 180 grader Fine diningHotell Södra Berget.[110] Från denna restaurang, som har plats för inte mindre än 600 samtidiga gäster[111], får man en vidunderlig utsikt över stan och Alnön.

Främst av Sundsvalls restauranger är 2012, enligt restaurangguiden White Guide, Casiopeija på Casino Cosmopol[112]. Andra restauranger i tätorten som finns med i denna guide är Brandstation Bar & Matsalar, Invito Ristorante Italiano och Oscar Matsal & Bar.

Nöjesliv[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall har en mängd barer, pubar och nattklubbar i innerstan. Här finns bland annat nattklubbarna Aveny och Oscar. Sveriges första internationella kasino öppnade 2001 i Sundsvall.[113] Kasinot är ett av fyra kasinon som drivs av Casino Cosmopol, ett dotterbolag till Svenska Spel. Här finns såväl en restaurang som puben Seaside Bar.

Varje år hålls festivalerna Gatufesten och Drakbåtsfestivalen i Sundsvall. Och i Bergsåker i västra delen av Sundsvalls årligen Selångers marknad.

Sport och sportanläggningar[redigera | redigera wikitext]

Gärdehov med Nordichallen till vänster
Gärdehov med Nordichallen till vänster

Sundsvall har framför allt varit en vintersportort. Många arrangemang har hållits genom åren. 1887 hölls den första kända tävlingen i skidorientering i Sundsvall och 1997 var Sundsvall värd för European Youth Olympic Festivals tredje vinterspel. SM-veckans vintersporter hölls i Sundsvall 2009 och 2011 och staden har blivit utsedd att ha SM-veckans sommarsporter 2015.[114] För vintersporttävlingarna används Södra Stadsbergets anläggningar. Här finns bland annat den 650 meter långa Sundsvalls slalombacke, som har en fallhöjd på 142 m.

Bergsåkers travbana är Sveriges fjärde största travbana med 62 tävlingsdagar per år. Travbanan invigdes 1932.

Gärdehov är Sundsvalls stora idrottsarena, belägen i Gärde i norra delen av staden. Här finns fotbollsplaner, bandyplan, två ishallar, curlinghall och en fullstor inomhushall för fotboll Nordichallen, som även används till större evenemang som exempelvis Melodifestivalen (deltävlingar 2002, 2003 och andra chansen 2011), Gladiatorerna och olika mässor. Anläggningens ishall är hemmaarena för IF Sundsvall Hockey. Bandyplanen är hemmaarena för Selånger SK Bandy

Norrporten Arena, är en fotbollsarena belägen i innerstaden nedanför Norra berget. Den stod färdig den 6 augusti 1903. Senaste ombyggnaden skedde 2001-2002 då arenan fick sitt nuvarande utseende. Arenan är hemmaarena för fotbollsklubbarna GIF Sundsvall och Sundsvalls DFF men den används också vid större pop- och rockkonserter. Baldershovs IP i Haga är hemmaarena för IFK Sundsvall:s fotbolls- och friidrottsverksamhet.

Väster om Sundsvall återfinnes en permanent dragracingbana, Sundsvall raceway, på före detta Sättna flygfält.

Några större arrangemang i urval:

  • Drakloppet är en terränglöpningstävling som går i olika klasser med sträckor upp till 10 km genom Sundsvall. Loppet ingår som deltävling i Salomon Trail Tour.[115]
  • Sundsvall Open Trot är en årligt återkommande internationell travtävling på Bergsåkers travbana. Arrangemanget räknas som Norrlands största sportevenemang
  • SCA-cupen är sedan 1974 en årligen återkommande hockeytävling som arrangeras av Sundsvall Hockey. I tävlingen blir det länsderby mellan Västernorrlands två elitserielag Timrå IK och MODO.
  • Medelpads idrottsgala är en årligt återkommande idrottsgala [116] som hålls på Hotell Södra Berget för att främja och belöna engagemang och prestationer. Överskottet från galan ges till olika projekt som görs för att utveckla och stärka idrotten i landskapet.

Tekniska försörjningssystem[redigera | redigera wikitext]

Under andra halvan av 1800-talet när sågverksepoken slog igenom på allvar i Sundsvallsområdet gjordes stora investeringar i de tekniska försörjningssystemen i Sundsvall. 1856 invigdes stadens första telegrafstation, 1867 kom Sundsvalls gasverk igång, telefonnät byggdes och 1891 fick staden ett eget elverk.

Stadsgas och naturgas[redigera | redigera wikitext]

5 december 1867 provkördes Sundsvalls första gasverk med en kapacitet om drygt 20 000 kubikfot (ca 566 kubikmeter) gas för Stenstans fastigheter och gatubelysning. På 1920-talet utvidgades nätet med ledningar utanför stadskärnan. Efterfrågan ökade och ytterligare en gasklocka installerades 1935 på gasverket öster om Stenstan i vid Rosenborg. Efter en topp i början av 1940-talet började nedgången för gasen som successivt ersattes med elektricitet. Gasverket byggdes om för att istället producera gasol, men efter ytterligare några år med förlust lades gasverket ned 1960.[117]

Vatten och avlopp[redigera | redigera wikitext]

Tivoliverkets rötkammare 2013

Fram till 1879, då stadens vatten- och avloppsverk, togs i drift, fick invånarna i staden förlita sig till brunnar för att få tag på sitt dricksvatten. Vattnet togs med självtryck från den högt belägna Sidsjön som dämdes upp.[118] Vattenmängderna i sjön blev snart otillräcklig. Även sjön Vintertjärn togs i bruk 1905. 1950 anlades ett grundvattenverk vid Ljungan vars vatten filtrerades genom Ljungans rullstensås. Idag är stadens nät sammankopplat med

Ett reningsverk dröjde. Avloppen rann direkt ut i Selångersån. Först på 1960-talet började stadens reningsverk Tivoliverket byggas, ett verk som stod klart 1971. Sedan 1995 rinner avloppsvatten genom en 2  lång bergtunnel som går i en båge ner till reningsverket som också är insprängt i berget.[119] Synligt ovan mark är rötkamrarna.[120]

Elektricitet[redigera | redigera wikitext]

Elektricitet för belysning har funnits i Sundsvall sedan 1884 då försök med båg- och glödlampor gjordes vid Mons ångsåg. Efter stadsbranden kom trävaruhandlaren J O Johansson igång med ett privat elkraftverk som levererade gatljus vid Hellbergska huset i korsningen Storgatan-Skolhusallén. Ett par år senare levererade detta el till 130 lampor i Stenstan. Staden skaffade eget ångdrivet elkraftverk som började köras i oktober 1891. I början av 1900-talet skrev staden avtal om leverans av el från Wiforsens kraftstation efter att försökt skaffa eget vattenkraftverk. 1917 blev staden delägare i Hammarforsens kraftaktiebolag, andelar som senare ersattes med ett avtal om frikraft.[117] Korstaverket, som invigdes 1978 och drivs av kommunalägda Sundsvalls energi producerar årligen 100 GWh el.[121]

Telekommunikationer och fibernät[redigera | redigera wikitext]

2 oktober 1856 fick Sundsvall sin första telegrafstation, 3 år efter att telegrafen introducerats i Sverige. I samband med att stadshuset kom i bruk 1867 flyttades verksamheten dit.[122]

1891 hade telefonnätet i Sundsvall cirka 650 abonnenter.[123]

Kommunalägda Servanet, vars med uppdrag att bygga ut ett konkurrensneutralt fibernät för Internet, TV och telefoni i Sundsvallsregionen.

Fjärrvärme[redigera | redigera wikitext]

1972 startade fjärrvärmeproduktionen i Sundsvall i och med avv värmeverket i Nacksta togs i bruk för att försörja den nybyggda stadsdelen med fjärrvärme.[117] 1976 tillkom värmeverket för den nya stadsdelen Granloholm. De två mindre värmeverken kompletterades 1978 med huvudfjärrvärmeverket Korstaverket.[124] Korstaverket står idag för merparten av fjärrvärmeproduktionen i kommunen producerar årligen kring 700 GWh fjärrvärme.[121][125] Verket har tre huvudpannor, därtill en panna för produktionstoppar och två reservpannor.[121]

Fjärrkyla[redigera | redigera wikitext]

Fjärrkyla togs i drift i Sverige år 1992. 2000 fick Länssjukhuset i Sundsvall en egen anläggning för fjärrkyla. Nära sjukhsuet läggs vintertid upp ett berg om 60 000 kubikmeter snö upp vid sjukhusets anläggning insamlat från gator och vägar i Sundsvall. Snön läggs under ett lager av träflis och smältvattnet används efter filtrering i värmeväxlare som kyler inomhusluften.[126]

Sedan 2009 har Sundsvalls Energi ett fjärrkylanät i drift för företag och husshåll.[127] Fjärrkylanätet täcker in Sundsvall och Timrå samt områden mellan dessa orter, exempelvis handelsområdet Birsta.[128] och levererade 2011 0,71 Gwh fjärrvärme.[127] Kylningen sker med vatten som kylmedel som tas ifrån Ljungan söder om Sundsvall och Indalsälven norr om Timrå.[129].

Renhållning och sophämtning[redigera | redigera wikitext]

Renhållningen i Sundsvall i ordnade former började genomföras först i mitten av 1880-talet, när staden skrev avatal om stadens renhållning och latrintömningar med åkaren K Wadell. 1891 tog stadens "Renhållningsverk" över ansvaret för renhållningen i staden.[130]

Idag är det Reko Sundsvall som ansvarar för stadens renhållning.[131]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sundsvall - Norrlands huvudstad”. Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/Naringsliv-och-arbete/Varumarket-Sundsvall-och-Hallbar-tillvaxt/Varumarket-SundsvallSundsvall-norrlands-huvudstad/. 
  2. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  3. ^ Hellquist, Elof (1922). Svensk etymologisk ordbok. Lund: C. W. K. Gleerups förlag. Sid. 907 
  4. ^ Schlyter, Hans (1981) (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). The Stone buildings of Sundsvall. ICOMOS Bulletin 6 Sweden / Suède. Universitetsforlaget. Sid. 80. http://www.international.icomos.org/publications/bulletin1981/bulletin1981-6.pdf. ”Sundsvall was created from nothing” 
  5. ^ [a b] Magnus Brahe, Axel Oxenstierna, Nils Bielke, Johan Skytte. ”Sundsvalls stads Interimsprivilegier af den 23 augusti 1621”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/databassokning/arkivsamling.4.4d2afea2109b998b960800099.html?url=-1799354951%2Fpls%2Fpublic%2Fminnen.pa_arkiv_search.Doc_TS_detrpt%3FOiD%3D3007%26V_Asok%3D2&sv.url=12.7046b921182b28a5dd80004075. '
  6. ^ [a b c d e] Leif Grundberg, Medeltid i centrum: europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer, doktorsavhandling 2006.
  7. ^ Per H. Ramqvist, Utbytessystem under det första årtusendet e.kr. - Idéer utgående från tre mellannorrländska älvar
  8. ^ ”Selånger – Tuna 14 km / Selångers kyrkoruin - Påläng 5 km”. Pilgrim Medelpad Jämtland. http://www.pilgrimmedelpad.se/2010/01/04/selanger-tuna-14-km/. Läst 14 januari 2013. 
  9. ^ [a b c d] STFs årsskrift 1912. Sid. 205. http://runeberg.org/stf/1912/0265.html 
  10. ^ Sellberg, Erland. Johan Skytte. Svenskt biografiskt lexikon. "32". Sid. 502. http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/artikel/6037. Läst 21 januari 2013 
  11. ^ STFs årsskrift 1912. Sid. 206. http://runeberg.org/stf/1912/0266.html 
  12. ^ Geijer, Erik Gustaf; Lundvall Carl Johan (1834). Svenska folkets historia. D. 2, Till Gustaf II Adolf. Örebro. Sid. 52. Libris 383412 
  13. ^ [a b] STFs årsskrift 1912. Sid. 207. http://runeberg.org/stf/1912/0267.html 
  14. ^ [a b] Medelpad – Ett bildverk. Malmö: Allhems förlag. Sid. 120. ISBN 91 7004 040-0 (klot), isbn 91 7004 041-9 (halvfr.), isbn 91 7004 042 7 (bibliofiluppl.) 
  15. ^ [a b] STFs årsskrift 1912. Sid. 208. http://runeberg.org/stf/1912/0268.html 
  16. ^ [a b] STFs årsskrift 1912. Sid. 209. http://runeberg.org/stf/1912/0269.html 
  17. ^ STFs årsskrift 1912. Sid. 210. http://runeberg.org/stf/1912/0270.html 
  18. ^ Magnus Mauritz Höjer, Konungariket Sverige: delen Norrland, J. Seligmann, 1883
  19. ^ ”Kungligt brev om förbud för Juniborna att befatta sig med det till Sundsvalls stad donerade fiskegrundet Lörudden”. Sundsvallsminnen. 12 februari 1627. http://minnen.sundsvall.se/databassokning/arkivsamling.4.4d2afea2109b998b960800099.html?url=-1799354951%2Fpls%2Fpublic%2Fminnen.pa_arkiv_search.Doc_TS_detrpt%3FOiD%3D3009%26V_Asok%3D2&sv.url=12.7046b921182b28a5dd80004075. 
  20. ^ ”Kungligt brev angående klagan mot Sundsvalls stads arrendering av Lörudden”. Sundsvallsminnen. 1630-02-14. http://minnen.sundsvall.se/databassokning/arkivsamling.4.4d2afea2109b998b960800099.html?url=-1799354951%2Fpls%2Fpublic%2Fminnen.pa_arkiv_search.Doc_TS_detrpt%3FOiD%3D3010%26V_Asok%3D2&sv.url=12.7046b921182b28a5dd80004075. 
  21. ^ [a b] Nils Ahlberg, Stadsgrundningar och planförändringar : Svensk stadsplanering 1521–1721, avhandling vid Institutionen för landskapsplanering Ultuna och Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2005, s. 550
  22. ^ ”Befolkningsutveckling”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/manniskor/befolkningsutveckling.4.461a4d4d109f4468cd980003206.html. 
  23. ^ STFs årsskrift 1912. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1912. Sid. 211. http://runeberg.org/stf/1912/0271.html 
  24. ^ ”Författare med anknytning till Medelpad och Ångermanland: Elias Sehlstedt”. Länsbiblioteket Västernorrland. http://www.ylb.se/authors/sehlstedt.html. Läst 18 mars 2010. 
  25. ^ Sehlstedt, Elias (1872). Folk-Kalender för 1873. Albert Bonniers Förlag. Sid. 22. http://runeberg.org/sehlsvea/1873/0017.html 
  26. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  27. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  28. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  29. ^ ”Områdesfakta 2012 K 1”. Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/PageFiles/42388/omr%C3%A5desfakta%202012_K%201s.pdf. 
  30. ^ ”1 Sundsvalls tätortsområde” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/Global/Nya%20Sundsvall.se%202010/Kommunfakta/Statistikomr%C3%A5deskartor/Kommundelar/1%20Sundsvalls%20t%C3%A4tomr%C3%A5de.pdf. 
  31. ^ ”Sundsvall”. Cybercity. http://www2.historia.su.se/urbanhistory/cybcity/stad/sundsvall/befolkning.htm. 
  32. ^ ”Sidsjö - tätortsnära naturområde”. Länsstyrelsen Västernorrland. http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat-i-vasternorrland/sundsvalls-kommun/sidsjo/Pages/default.aspx. 
  33. ^ ”Hur var vädret”. SMHI. http://www.hurvarvadret.se/stationer/283. 
  34. ^ ”World Weather Information Service”. worldweather.org. World Weather. http://www.worldweather.org/096/c01044.htm. Läst 12 juli 2013. 
  35. ^ ”Sveriges läns framtida klimat”. http://www.smhi.se/klimatdata/klimatscenarier/klimatanalyser/Sveriges-lans-framtida-klimat-1.8255. 
  36. ^ ”Bron över Sundsvallsfjärden”. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vasternorrland/E4-Sundsvall/Dubbelkrum/. 
  37. ^ ”Om projektet”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vasternorrland/E4-Sundsvall/Om-projektet/. 
  38. ^ ”E4 Sundsvall – En ny väg – Nyhetsbrev november 2010” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Trafikverket. http://www.trafikverket.se/PageFiles/29080/E4Sundsvall_5_2010.pdf. 
  39. ^ ”En ny väg”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vasternorrland/E4-Sundsvall/Om-projektet/En-ny-vag/. 
  40. ^ ”Veckans bild, vecka 33 2010”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/veckansbildarkiv/veckansbildvecka332010.5.47889cd212a63363bd6800012.html. Läst 8 januari 2013. 
  41. ^ ”Destinationskarta”. Swedavia. http://www.swedavia.se/harnosand/flyginformation/destinationer/destinationskarta/. Läst 27 januari 2013. 
  42. ^ ”Slut med charter från Midlanda”. Sveriges Radio/Nyheter P4 Västernorrland. 22 juli 2003. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=264142. 
  43. ^ ”Rekordsiffror för charter på Midlanda”. Allehanda. 13 augusti 2012. http://allehanda.se/start/kramfors/1.4991562-rekordsiffror-for-charter-pa-midlanda. 
  44. ^ ”Ännu mer charter från Midlanda”. Sundsvalls Tidning. http://st.nu/ekonomi/1.671063-annu-mer-charter-fran-midlanda. 
  45. ^ [a b c] ”Spårvägs- och busstrafiken”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=2540. 
  46. ^ ”Sundsvall – Elspårväg 21/12 1910 – 9/11 1952 1435 mm” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Svenska spårvägssällskapet. 1998. https://www.sparvagssallskapet.se/atlas/pdf/sundsvall.pdf. 
  47. ^ ”Linjekarta Svall” (pdf). 22 augusti 2011. Arkiverad från originalet den 2012-10-18. http://web.archive.org/web/20121018140847/http://www.dintur.se/fckimages/Sundsvall/Linjekarta%20Svall%20110822.pdf. 
  48. ^ ”Aktuella turlistor”. Din Tur. http://www.dintur.se/index.asp?L=Ange+linjenr&reload=0&id=745. Läst 27 januari 2013. 
  49. ^ ”Sundsvall, ny järnväg vid Maland”. Trafikverket. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Vasternorrland/maland/. 
  50. ^ ”Malandstriangeln får ny sträckning”. Sundsvalls tidning. 21 juni 2012. http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.4827373-malandstriangeln-far-ny-strackning. 
  51. ^ ”Magasinen var stans skafferi”. Sundsvalls tidning. 1 juni 2009. http://st.nu/mer/lokalhistoria/1.1088414-magasinen-var-stans-skafferi. 
  52. ^ [a b] ”Om företaget”. Sundsvalls Hamn. http://www.sundsvallshamn.se/default.asp?avdelning=2. 
  53. ^ ”Oljehamnen”. Sundsvalls hamn. http://www.sundsvallshamn.se/default.asp?avdelning=3&id=39. 
  54. ^ ”Maxat solinfall”. Norra kajen. http://www.norrakajen.se/. 
  55. ^ ”Inre hamnen och Södra kajen”. Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/Bygga-bo-och-miljo/Kommunens-planarbete/Detaljplaner/Planutstallningar-och-samrad/Sundsvalls-tatort/Inre-hamnen-och-Sodra-kajen/. 
  56. ^ http://www.forsakringskassan.se/press/pressmeddelanden/pressmeddelande_2013/inbjudan_till_presstraff_i_sundsvall_socialforsakringsminister_ulf+_kristersson_inviger
  57. ^ ”25 största arbetsgivarna i Sundsvalls kommun 2007”. Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/omsundsvallskommun/statistik/befolkningsstatistik/naringslivochsysselsattning.4.19f9c7a107dc1557c580007687.html. 
  58. ^ ”Västernorrlands 25 största arbetsgivare 2008”. Regionfakta.com. http://www.regionfakta.com/dynamiskPresentation.aspx?id=1861. 
  59. ^ Maria Åslund (2003). Gunilla Strömberg. red. (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF)Energivärlden: sid. 18. 
  60. ^ ”Holmströmska huset” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvallsminnen. sid. 12. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4968. 
  61. ^ ”Norrlands största varuhus invigt med pompa och ståt”. Dagbladet. 24 mars 1959. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/arkivsamling.4.4d2afea2109b998b960800099.html/svid12_7046b921182b28a5dd80004075/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Publ_txt?ID=19741. 
  62. ^ [a b] ”Holmströmska huset” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvallsminnen. sid. 13. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4968. 
  63. ^ ”Historia”. Mousiké. http://mousike.se/hist/historia.htm. 
  64. ^ ”Holmströmska huset” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvallsminnen. sid. 14. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4968. 
  65. ^ ”Varuhuset Forum, Storgatan 28, Sundsvall”. Digitalt museum. http://www.digitaltmuseum.se/things/varuhuset-forum-storgatan-28-sundsvall-infr/S-SM/SuM-foto%20017520?name=Varuhus&search_context=1&pos=6&count=229. 
  66. ^ ”Gallerior”. Norrvidden. http://www.norrvidden.se/Gallerior. 
  67. ^ ”Ny galleria invigd i Sundsvall”. SVT Mittnytt. 16 november 2006. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/ny-galleria-invigd-i-sundsvall. 
  68. ^ ”Fakta In: svenska”. In: gallerian. http://www.insundsvall.se/in-svenska/. 
  69. ^ ”Lyckan 6”. Diös/Norrvidden. http://www.norrvidden.se/Pages/beskrivning.aspx?GUID=3733J0E2UOG31FVQ&TYP=CMFastighet. 
  70. ^ ”Glädjen 4”. Diös/Norrvidden. http://www.norrvidden.se/Pages/beskrivning.aspx?GUID=3733J0E2UOG31FVP&TYP=CMFastighet. 
  71. ^ ”Hälsan 6”. Diös/Norrvidden. http://www.norrvidden.se/Pages/beskrivning.aspx?GUID=369Q53EV9IJ6UVUV&TYP=CMFastighet. 
  72. ^ ”Sveriges handelsområden kartlagda”. Statistiska Centralbyrån (SCB). 23 februari 2011. http://www.scb.se/Pages/PressRelease____308710.aspx. 
  73. ^ ”Om Birsta City”. Birsta City. http://birstacity.se/om-birsta-city/. 
  74. ^ ”Birsta City - ett lärande köpcentrum”. Svenska ESF-rådet. http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Mellersta-Norrland/Birsta-City---ett-larande-kopcentrum1/. 
  75. ^ ”Hedbergska Huset” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvallsminnen. sid. 13. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4770. 
  76. ^ ”Hedbergska Huset” (Noia 64 mimetypes pdf.png PDF). Sundsvallsminnen. sid. 14. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4770. 
  77. ^ ”Besöks- och postadresser”. Sundsvalls gymnasium. http://www.sundsvallsgymnasium.nu/index.php/om-sundsvalls-gymnasium/besoks-och-postadresser/. 
  78. ^ ”Fristående gymnasieskolor”. Sundsvalls kommun. http://www.sundsvall.se/Utbildning-och-forskola/Gymnasium/Fristaende-gymnasieskolor/. 
  79. ^ ”Historik”. Mittuniversitetet. http://www.miun.se/sv/universitetet/Om-oss/Fakta-om-/Historik/. 
  80. ^ Rekordmånga sökande men färre platser på Miun, Sundsvalls Tidning, 8 november 2013
  81. ^ Alfhilds alla dramer, Sundsvalls tidning 2012-11-25].
  82. ^ [a b] Sundsvall, låtsasstaden som blev en litterär modell, om Örjan Torells forskningsprojekt Norrlandsstadens litterära modernism. Sundsvalls tidning 2005-04-23.
  83. ^ Staden i centrum, Allehanda 2008-12-10.
  84. ^ Åkerlund, Arne (30 november 2012). ”Nye krönikören: "Jag vill reta och roa"”. Dagbladet. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5345864-nye-kronikoren-jag-vill-reta-och-roa-. 
  85. ^ Föreningsrättsstriden 1899
  86. ^ ”Vad är Medelpads fornminnesförening?”. Sundsvalls fornminnesförening. http://www.skvadern.com/Sajten/index2.htm. 
  87. ^ ”Friluftsmuseet”. Norra Berget. http://www.norraberget.se/se-gora/friluftsmuseet/. 
  88. ^ ”Hantverks- och Sjöfartsmuseet”. Sundsvalls fornminnesförening. http://www.skvadern.com/Sajten/index5.htm. 
  89. ^ ”Skvadern”. Sundsvalls fornminnesförening. http://www.skvadern.com/Sajten/index5.htm. 
  90. ^ ”Sundsvall behöver fortfarande ett konstmuseum”. Sundsvalls Tidning. 15 maj 2010. http://st.nu/kultur/1.2026907-sundsvall-behover-fortfarande-ett-konstmuseum. Läst 6 januari 2013. 
  91. ^ ”Mer än fyrtio års erfarenhet av konstutbildning”. http://www.sundsvallskonstskola.se/omkonstskolan.htm. Läst 6 januari 2013. 
  92. ^ ”Kvartersteaterna Sundsvall – här spelar alla stor roll”. Kvartersteatern. http://www.kvartersteatern.nu/empty_22.html. Läst 6 januari 2013. 
  93. ^ ”Våra konferenslokaler”. Södra berget hotell & resort. http://www.sodraberget.se/index.asp?id=95. 
  94. ^ ”Fria teatergrupper”. Kulturguide Västernorrland. http://www.kulturguidevasternorrland.se/register.aspx?id=5&cid=70. 
  95. ^ ”Välkommen till Mediehuset”. Sundsvalls Tidning. http://st.nu/mediehuset. 
  96. ^ ”Bio i över hundra år”. Filmstaden Sundsvall. http://filmstadensundsvall.se/historia/. 
  97. ^ ”Våra Salonger”. Filmstaden Sundsvall. http://filmstadensundsvall.se/vara-salonger/. 
  98. ^ ”Sundsvalls filmstudio”. Sundsvalls filmstudio. http://www.sundsvallfilm.se/. 
  99. ^ ”Om Film i Västernorrland”. Scenkonstbolaget/Film. http://wonstbolaget.se/omfilm. 
  100. ^ ”Om oss”. Ung Film i Sundsvall. http://ungfilm.se/info/?page_id=9. 
  101. ^ ”Sundsvalls kammarkör”. Sundsvalls kammarkör. http://sundsvallskammarkor.nu/S_kk.html. 
  102. ^ ”Musik”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/kulturnojen/musik.4.461a4d4d109f4468cd980005818.html. 
  103. ^ Hotel Sundsvall/enter.se/konferens/10_tonhallen/ ”Tonhallen”. Sundsvalls konferenscenter. http://sundsvallskonferenscQuality Hotel Sundsvall/enter.se/konferens/10_tonhallen/. 
  104. ^ Bergman, Hans-Erik (17 december 2011). ”Tonhallen har fyllt 25 år”. Sundsvalls Tidning. http://st.nu/noje/kronikor/1.4208417-tonhallen-har-fyllt-25-ar. 
  105. ^ ”Stadshussalongen”. Riksteatern. http://www.scenrum.nu/frm_lokal_info.asp?lanid=22&lannamn=V%E4sternorrlandsl%E4n&kommunid=81&Kommunnamn=Sundsvall&spelplats=Sundsvall&lokalid=5013260&lokalnamn=Stadshussalongen&niva=lokal. 
  106. ^ ”Norrporten Arena”. Event&Expo. http://www.eventexpo.se/branschregister/744/arrangoreranlaggningar//fid/39993/norrporten-arena. 
  107. ^ ”Om pipeline”. Sundsvalls musikforum/Pipeline. http://www.pipeline.y.se/about.asp. 
  108. ^ ”Nordiska kammarorkestern”. Scenkonstbolaget. http://www.scenkonstbolaget.se/nordiskakammarorkestern. 
  109. ^ ”Företag: 1 - 20 av 184”. hitta.se. http://www.hitta.se/restaurang/sundsvall/f%C3%B6retag/2. 
  110. ^ ”180 grader Fine dining”. Södra berget hotell & resort. http://www.sodraberget.se/index.asp?id=8. 
  111. ^ ”Hotell Södra Berget”. Bokningsbolaget. http://www.bokningsbolaget.se/anlaeggning.lasso?nr=1189&namn=Hotell%20S%C3%B6dra%20Berget. 
  112. ^ ”Sveriges Bästa Restauranger/Medelpad”. White Guide. http://www.whiteguide.se/province/medelpad. 
  113. ^ ”Sundsvall - Sveriges första kasino”. Casino Cosmopol. http://www.casinocosmopol.se/sundsvall. Läst 30 januari 2013. 
  114. ^ ”Sundsvall tackade ja till SM-veckan 2015”. Dagbladet. 4 december 2012. http://dagbladet.se/sport/nyheter/1.5358983-sundsvall-tackade-ja-till-sm-veckan-2015. Läst 6 januari 2013. 
  115. ^ ”Inbjudan/Salomon Trail Tour - Drakloppet”. Sundsvalls Orienteringsklubb. http://www8.idrottonline.se/SundsvallsOK-Orientering/Foreningen/Arbetsrum/Drakloppet/Inbjudan/. 
  116. ^ ”Om galan”. Medelpads Idrottsgala. http://www.medelpadsidrottsgala.se/?sida=omgalan. Läst 6 januari 2013. 
  117. ^ [a b c] ”Gas, el och kraftvärme”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=574. 
  118. ^ ”Vatten- och avloppsverken”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/sitevision/proxy/databassokning/dokumentsok.4.7339529310dedab39f880001923.html/svid12_7339529310dedab39f880001931/-1799354951/pls/public/minnen.GET_Textdokument_txt?ID=4443. 
  119. ^ ”Tivoliverket”. MittSverigeVatten. http://www.mittsverigevatten.se/default.aspx?id=1518&ptid=0. 
  120. ^ ”Flytt av tivoliverket kostar flera miljarder”. Dagbladet. 30 augusti 2012. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5044761--flytt-av-tivoliverket-kostar-flera-miljarder-. 
  121. ^ [a b c] ”Korstaverket”. Sundsvalls energi. http://www.sundsvallenergi.se/default.aspx?id=1183&ptid=0. 
  122. ^ ”Telegraf”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/kommunikationer/telegraf.4.461a4d4d109f4468cd980002984.html. 
  123. ^ ”Den farliga telefonen”. Sundsvalls Tidning. 1 juni 2009. http://st.nu/mer/lokalhistoria/1.1088407-den-farliga-telefonen. 
  124. ^ ”Vår produktion”. Sundsvalls energi. http://www.sundsvallenergi.se/default.aspx?id=1181&ptid=0. 
  125. ^ ”Såld värme per medlemsföretag 2008-2011” (xlsx). Svensk Fjärrvärme. http://www.svenskfjarrvarme.se/Global/Statistik/Excel-filer/S%c3%a5ld%20v%c3%a4rme%20per%20medlemsf%c3%b6retag%202008-2011.xlsx. 
  126. ^ ”Lagrad snö ger fjärrkyla”. http://miljonytta.se/byggnader/lagrad-sno-ger-fjarrkyla/. 
  127. ^ [a b] ”Fjärrkyla leveranser, 1992-2011” (xlsx). Svensk fjärrvärme. http://www.svenskfjarrvarme.se/Global/Statistik/Excel-filer/Fj%c3%a4rrkyla%20levernaser%20per%20f%c3%b6retag%201992-2011.xlsx. 
  128. ^ ”KF Fastigheter i Östra Birsta”. Sundsvalls Energi. http://www.sundsvallenergi.se/default.aspx?id=1697. 
  129. ^ ”Fjärrkyla – en del av det naturliga kretsloppet”. http://www.sundsvallenergi.se/default.aspx?id=1694&ptid=0. 
  130. ^ ”Gator, VA och renhållning”. Sundsvallsminnen. http://minnen.sundsvall.se/download/18.74acab811776791765800038682/GatorVA-2.htm#RENH%C3%85LLNING. 
  131. ^ ”Vår verksamhet”. Reko Sundsvall. http://www.rekosundsvall.com/default.aspx?id=1670. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]