Långfil
Långfil (även känd under namnen långmjölk, tätmjölk, tjockmjölk eller bara fil)[1] är en sorts filmjölk som kräver låg syrningstemperatur och lång mognad. Den har en mild syrlighet, och konsistensen är seg och sammanhängande - lång.[2] Långfilens bakteriekultur består främst av Lactococcus lactis ssp. cremoris som sätter ihop mjölkens kolhydrater till långa exopolysackarider, vilket ger den sega konsistensen.[2]
Den traditionella långfilen framställdes mest i norra och mellersta Sverige samt i västra Finland, i bygder där man under längre tid befann sig borta från hemgården (vid fäboddrift, skogsarbete och liknande) och är en form av konserverande mjölkhushållning.
Långmjölk är mjölk som har beretts med täte, en bakteriekultur som får mjölken att bli tjock och seg i konsistensen.[3] I brist på bakteriekultur går det även att göra långmjölk med hjälp av blad från tätört eller sileshår. Man gnuggar insidan av syrningskärlet med växtdelarna. Dessa växter har enzymer som kan bryta ner mjölkens proteiner och göra den tjock.[källa behövs] Idag menar dock somliga att det är bakterier som är vanliga på dessa växter, som gör mjölken lång.[källa behövs]
Långfilsätaren vispar typiskt upp filen lätt i tallriken för att ge den sin rätta sega, jämna konsistens.
Arla lanserade sin långfil 1965. År 2007 producerar åtminstone Arla, Milko, Norrmejerier och Gefleortens Mejeri långfil för försäljning i butik.
Källnoter
- ^ Fondén, Leporanta & Svensson 2007, s. 160.
- ^ [a b] Fondén, Leporanta & Svensson 2007, s. 165.
- ^ Fondén, Leporanta & Svensson 2007, s. 159.
Källförteckning
- Fondén, R; Leporanta, K; Svensson, U (2007). ”Chapter 7. Nordic/Scandinavian Fermented Milk Products”. i Tamime, Adnan. Fermented Milks. Blackwell. doi:. ISBN 9780632064588
Se även
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.