Lövskär

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 60°0′N 27°50′Ö / 60.000°N 27.833°Ö / 60.000; 27.833

För andra öar med samma namn, se Lövskär (olika betydelser).
Lövskärs kommun

Överlåten till Sovjetunionen

Lavansaari location map.PNG
läge
Bildad 1896
Upphörd (överlåten till Sovjetunionen 1944) 1948
Län, Landskap Viborgs län, Södra Karelen1
Arealen var
- markområde
km²
13,4 km²
Befolkningen var
- Befolkningstäthet
1 089 (1939)[1]
81,27 pers/km²
1 Då ännu inte ett officiellt landskap, utan en historisk del av det historiska Karelen

Lövskär (finska Lavansaari, ryska: Мощный, Mosjtjnyj; fram till 1951 Лавенса(а)ри, Lavensa(a)ri) är en liten rysk utö i Finska viken. Till ytan är enbart Hogland större av utöarna i Finska viken, men den hade en större befolkning än Hogland. Före vinterkriget var ön finländsk och administrativt tillhörde den Viborgs län, Kymmene domsaga och härad. Lövskär utgjorde en egen församling under Fredrikshamns kontrakt i Nyslotts stift. Befolkningen uppgick till ca 1 200 personer, som mest år 1925 1 335 personer, dessa var finsktalande. Befolkningen koncentrerades till tre byar på norra delen av ön: Pohjakylä, Lounatkylä och Klausinkylä.

Byar[redigera | redigera wikitext]

Klausinkylä, Lounatkylä, Pohjakylä samt ön Peninsaari.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första bevisen på bosättning är fynd från Suursuonmäkis begravningsplats och dessa dateras till den förromerska järnåldern, 500–0 år före vår tideräkning. Den ursprungliga svenska befolkningen fördrevs och/eller dödades i Nordiska tjugofemårskriget mellan Sverige och Ryssland som började år 1570. Nya, finsktalande bosättare började flytta till ön från området mellan Kotka och Viborg i slutet av 1630-talet.

Lövskärs kyrka före vinterkriget.

Lövskärborna var inledningsvis fiskare och säljägare. Sankt Petersburgs och Viborgs kraftiga expansion, samt öns utomordentliga skyddade hamn gav möjlighet att bedriva handelssjöfart från och med slutet av 1800-talet. Lövskärs handelsflotta uppgick som mest till 132 segelfartyg, främst galeaser och jakter. Det första världskriget och Rådsrepubliken Rysslands stängning av gränserna minskade kraftigt på öbornas handelssjöfart.

Vid freden i Dorpat 1920 mellan Finland och Rådsryssland, drogs gränsen så att lövskärsbornas bästa notfiskesplatser hamnade på den ryska sidan. 1920-talet var därför en fattig anpassningstid, då man utvecklade nya, effektivare fångstmetoder, sökte nya notdragningsplatser, grundade fiskförädlingsindustrier, började utveckla turismen till en näring och under förbudstiden var man ibland även tvungen att smuggla sprit för att ha någon inkomst alls.

Före vinterkrigets utbrott hade man kommit ganska bra på fötter igen, men man var tvungen att lämna allt den 10 oktober 1939 med två timmars varsel, på grund av nära överhängande krig. Kriget bröt slutligen ut den 30 november 1939.

Efter Moskvafreden 1940 överlämnades utöarna till Sovjetunionen. Lövskär förblev i sovjetiska händer under kriget, till skillnad från Hogland och Tytterskär. Sovjetunionen använde Lövskär som örlogsbas och man hade även en radarstation på ön.

Den 18 november 1942 gjorde de finländska torpedbåtarna Syöksy, Vinha och Vihuri och en minläggande KM-båt ett djärvt anfall mot Lövskärs hamn och Syöksy lyckades sätta en torped i sidan på den sovjetiska kanonbåten Krasnoje Znamja (1 760 ton) som sjönk i hamnbassängen.[2]

Turism[redigera | redigera wikitext]

Det har inte varit tillåtet för utlänningar att besöka de forna finländska utöarna sedan slutet av kriget, med undantag för sommaren 1992. De ryska myndigheterna har inte gett någon direkt orsak till att det inte är tillåtet att besöka ön.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Suomen virallinen tilasto VI. Väestötilastoa 93. Väestösuhteet vuonna 1939. SVT VI:93
  2. ^ Attacken mot Lövskärs hamn