Lafcadio Hearn

Från Wikipedia
Lafcadio Hearn
FöddPatrick Lafcadio Hearn
27 juni 1850[1][2][3]
Lefkas[4], Grekland
Död26 september 1904[1][2][3] (54 år)
Ōkubo, Tokyo prefektur[5] ​eller ​Tokyo[6]
BegravdZōshigayas begravningsplats
Andra namnKoizumi Yakumo
Medborgare iBrittiska imperiet
Utbildad vidUshaw College,
SysselsättningFörfattare[7][8], universitetslärare[9]
Befattning
O-yatoi gaikokujin (1890–)
Arbetsgivare島根縣立松江北高等學校 (1890–1891)
岛根师范学校 (1890–1891)
Femte gymnasium (gammelt system) (1891–1894)
Imperial University of Japan (1896–1897)
Tokyos kejserliga universitet (1897–1903)
Wasedauniversitetet (1904–1904)
MakaAlthea Foley
(g. 1875–1877, skilsmässa)[10]
Setsu Koizumi
(g. 1891–)[10]
BarnIwao Inagaki (f. 1897)
Kiyoshi Koizumi (f. 1900)[11]
FöräldrarSurgeon-Maj. Charles Bush Hearn[10]
Rosa Antonia Cassimati[10]
Namnteckning
Redigera Wikidata
Hearn fotogaferad i Martinique år 1888

Patrick Lafcadio Hearn, som japansk medborgare Koizumi Yakumo (小泉 八雲), född 27 juli 1850 på Lefkas i Grekland, död 26 september 1904 i Japan, var en författare och japanolog av irländsk-grekiskt ursprung. Han skrev många böcker om japansk kultur, och hade stor betydelse för de kulturella kontakterna mellan England och Japan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lafcadio Hearn föddes på ön Lefkas i västra Grekland som son till en irländsk militärläkare och en grekisk kvinna från Kythera. Vid två års ålder fördes han till Irland där han togs hand om av sin gammelmoster Sarah Brenane. Han fick en katolsk utbildning i Storbritannien och Frankrike. I samband med en olycka i skolan förlorade han synen i vänster öga vid 16 års ålder.[12]

När Hearn var 19 år gammal förklarades gammelmostern bankrutt, och han utvandrade då själv till USA där han började arbeta som journalist i Cincinnati. Han flyttade sedan till New Orleans och Martinique där han fascinerades av den kulturella mångfalden, vilket var ett ämne han gärna skrev om. Efter att ha mött den japanska kulturen vid en utställning i New Orleans, och läst en översättning av Kojiki, bestämde han sig för att resa till Japan.[12]

Han kom till Japan april 1890 och började arbeta som engelskalärare i Matsue. Efter några år som lärare blev han 1896 lektor i engelsk litteratur vid Tokyo universitet. Samma år gifte han sig med Koizumi Setsu som tillhörde en lokal samurajfamilj, och blev japansk medborgare. Natsume Soseki ersatte honom i hans post på Tokyo universitet 1903, och han blev lärare på Waseda universitet istället. Han dog i en hjärtattack den 26 september 1904 vid 54 års ålder.[12]

Författarskap och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Hearn författade tolv berömda böcker om Japan, varibland märks Glimpses of unfamiliar Japan (1894), Kokoro (1896), Gleanings in Buddha fields (1897) och framför allt Japan, an attempt at interpretation (1904).[13] Många av hans böcker utges fortfarande och är mycket lästa, till exempel In ghostly Japan, Japan: An Interpretation och Glimpses of unfamiliar Japan. Japanerna är fortfarande fascinerade av Hearn, vars böcker för första gången tillät dem att se på sin kultur genom en utomståendes ögon. Han var också en av västvärldens främsta översättare av japanska och en djärv och okonventionell tänkare på sin tid och intresserad av Japans folklore och vidskeplighet.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Asteroiden 8114 Lafcadio är uppkallad efter honom.[14]

Bibliografi (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Exotica: noveller och studier från Japan (översättning Karin Hirn, Wahlström & Widstrand, 1901)
  • Exotica: noveller och studier från Japan. Ny samling (översättning Karin Hirn, Wahlström & Widstrand, 1903)
  • Exotica : noveller och studier från Japan. Samling 3, Spöken och drömmar från Japan (översättning Karin Hirn, Wahlström & Widstrand, 1904)
  • Natalika (Stray leaves from strange literature) (översättning Karin Hirn, Wahlström & Widstrand, 1905)
  • Karma jämte andra berättelser och essayer (översättning Walborg Hedberg, Wahlström & Widstrand, 1922)
  • Folk, gudar och gastar i det forntida Japan: skisser och legender (översättning Thomas Warburton, Forum, 1973)
  • Kwaidan: japanska spökhistorier (Kwaidan) (översättning Ingrid Maria Ingemark, Pontes, 1991)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Lafcadio Hearn, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Lafcadio Hearn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.gutenberg.org.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 29 januari 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 16 januari 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Article database of deceased artists, Tokyo National Research Institute for Cultural Properties.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] ”Lafcadio Hearn”. www.hearn-museum-matsue.jp. Lafcadio Hearn Memorial Museum. https://www.hearn-museum-matsue.jp/english.html. Läst 29 augusti 2021. 
  13. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12, s. 836.
  14. ^ ”Minor Planet Center 8114 Lafcadio” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8114. Läst 21 oktober 2020. 
  • Stevenson, Elizabeth (1961) (på engelska). Lafcadio Hearn. New York: Macmillan. Libris 1416442