Lago Maggiore

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lago Maggiore
Lago Verbano
Karta
Karta
Läge Lombardiet, Piemonte, kantonen Ticino
Yta 212 km²
Längd 66 km
Bredd 10 km
Höjd 193 m ö.h.
Medeldjup 174 m [1]
Maxdjup 372 m
Volym 37.5*109[1]
Flöden
Tillflöden Ticino, Maggia, Toce, Tresa
Avrinningsområde 6599km² [1]
Tillflödesländer Italien, Schweiz
Utflöden Ticino
Övrigt
Öar Borromeiska öarna, Brissagoöarna
Kuststäder Verbania, Locarno, Luino
Koordinater: 45°57′0″N 8°38′0″Ö / 45.95000°N 8.63333°Ö / 45.95000; 8.63333

Lago Maggiore, även Lago Verbano, (franska Lac Majeur, tyska ibland Langensee) långsträckt bergssjö i Italien (Lombardiet, Piemonte) och Schweiz (kantonen Ticino) med en yta på 213 km², varav en femtedel i Schweiz, och största djup 372 m. Sjön ligger 193 m ö.h. och avvattnas av floden Ticino som också är vikigaste tillflöde. I den italienska delen ligger de Borromeiska öarna.

Bland Italiens sjöar är Lago Maggiore den näst största, efter Gardasjön.

Läge och Topografi[redigera | redigera wikitext]

Lago Maggiore är 66 km lång med huvudriktningen nordnordost-sydsydväst och högst 10 km bred. Landskapsformerna varierar starkt: Förutom Maggias delta där Locarno och Ascona byggts, samt Magadinoslätten runt Ticinos inflöde, kantas sjöns norra del av höga berg. Söder om Luino och Verbania är landskapet öppnare och Ticinos utflöde vid Sesto Calende ligger vid Poslätten.

De Borromeiska öarna ligger mellan Stresa och Verbania. Nära Ascona finner man de två Brissagoöarna.

Sjöns nordligaste del tillhör Schweiz. I övrigt ligger den västra stranden i den italienska provinsen Piemonte och den östra i Lombardiet. De största städerna runt sjön är Verbania, Locarno, Luino och Arona.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Många orter vid sjön har båttrafik. Mellan Verbania (Intra) och Laveno går dessutom en bilfärja. Stresa trafikeras av fjärrtåg på Simplonlinjen Bern/Lausanne-Brig-Milano. Även i Locarno stannar fjärrtåg. På järnvägarna längs de östra och sydvästra stränderna går lokaltåg.

Uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Lago Maggiores botten ligger 179 meter under havsytan. Sjöns V-formade klippgrund finns dock upp till 420 meter djupare. Detta tros sammanhänga med att Medelhavets yta under den messiniska salinitetskrisen var någon kilometer under nuvarande havsyta. Lago Maggiore skall alltså för fem miljoner år sedan ha varit en djup flodravin. Istidsglaciärer från Ticinos och Toces dalgångar breddade dalen och försköt löst material.[2]

Hydrologi och vattenkvalitet[redigera | redigera wikitext]

Vattenbalans[redigera | redigera wikitext]

Lago Maggiores tillrinningsområde (utom sjöytan) är 6386 km² stort och har en medelhöjd av 1283 m. Viktigaste tillflöden är Ticino, Toce, Maggia, Tresa och Verzasca. I de flesta tillflöden är vattenkvaliteten god. Tresa och Bardello för dock näringsrikt vatten från de starkare belastade Luganosjön respektive Lago di Varese. Medelavflödet genom Ticino är 290 m³/s. Den teoretiska uppehållstiden är 4,12 år. En officiell schweizisk rapport från 1995 beskriver sjöns vattenkvalitet som god: Efter en topp år 1977 hade fosforhalten fallit till låga 10 μg/liter och syrehalten på botten var under 25 år minst 5,7 mg/liter.[2]

Naturvård[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1962 finns en italiensk-schweizisk kommission (Cipais) för skydd av Lago Maggiore och Luganosjön. Vattenkvaliteten övervakas främst av det italienska hydrobiologiska institutet i Pallanza (ISE).[2]

Nyttjande[redigera | redigera wikitext]

Turism[redigera | redigera wikitext]

Det vackra landskapet, ett milt klimat och goda kommunikationer har gjort turismen till en viktig näring med välkända orter som Locarno och Stresa.

Fiske[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet fångade yrkesfisket i genomsnitt 150 ton fisk om året. Framför allt gös, öring och röding.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

I romerska skrifter kalls sjön "Verbano". Namnet "Lago Maggiore", som reflekterar sjöns relativa storlek, är känt sedan 1100-talet. Under antiken nyttjades sjön för transporter mellan Poslätten och alppassen Lukmanier och San Bernardino. Angera (då "Stazzona") var en viktig hamn. Senare kom området till Tysk-romerska riket och till Milano som förlänade det åt familjen Borromeo. År 1513 erövrade schweizarna norra änden. Från slutet av 1700-talet utvecklades turismen och 1826 startade ångbåtstrafik. Under 1800-talet skedde många översvämmningar, men genom att styra sjöns utlopp lyckades man efterhand reglera vattenhöjden. När Ticinos delta kanaliserades under tiden 1888 till 1961 torrlades Magadinoslätten, som blev ett viktigt jordbruks- och industriområde.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Lago Maggiore”. Cipais - internationella komissionen för skydd av de italiensk-schweziska sjöarna. http://www.cipais.org/html/lago-maggiore.asp. Läst 4 maj 2015. 
  2. ^ [a b c d] Schriftenreihe Umwelt Nr. 237 - Der Zustand der Seen in der Schweiz. BUWAL. 1995. Sid. 47ff. http://www.bafu.admin.ch/publikationen/publikation/00361/index.html?lang=de 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]