Öring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Öring
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bachforelle Zeichnung.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Laxartade fiskar
Salmoniformes
Familj Laxfiskar
Salmonidae
Släkte Salmo
Art Öring
S. trutta
Vetenskapligt namn
§ Salmo trutta
Auktor Linnaeus, 1758
Underarter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Öring[2] (Salmo trutta) är en art i familjen laxfiskar. Öringen är Jämtlands landskapsfisk. Öringen är populär att bedriva sportfiske efter och är en uppskattad ädelfisk.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Idag förekommer öring i östra Nordatlanten, Östersjön, Nordsjön, Medelhavet, Svarta havet, Kaspiska havet, Europa och västra Asien. Den är även introducerad till många platser runt om i världen.[3]

Det finns ingen typart för öring[3] och olika auktoriteter behandlar dess systematik på olika sätt. Vissa delar upp den i tre, antingen morfer eller underarter, nämligen havsöring (Salmo trutta trutta), insjööring (Salmo trutta lacustris) och bäcköring (Salmo trutta fario). Catalouge of Life 2013 delar i sin tur upp den i sex urskiljbara grupper:[källa behövs]

  • Salmo trutta aralensis Berg, 1908
  • Bäcköring (Salmo trutta fario, Linnaeus, 1758)
  • Insjööring (Salmo trutta lacustris, Linnaeus, 1758)
  • Salmo trutta macrostigma (Duméril, 1858)
  • Salmo trutta oxianus Kessler, 1874
  • Havsöring (Salmo trutta trutta)

Öring (Salmo trutta) är inte uppdelad i morfer eller underarter i den vedertagna svenska databasen över organismer (Dyntaxa (2013). Svensk taxonomisk databas. Besökt på www.dyntaxa.se den 1 oktober 2014).

Skillnad på bäck-, insjö- och havsöring[redigera | redigera wikitext]

I de fall då öringen delas upp i tre underarter/morfer brukar skillnaderna beskrivas som följande:

Bäcköring skiljer sig från insjööring och havsöring främst genom sin mindre storlek, den mörkt gulbruna glansen samt genom att den aldrig blir silverblank. Färg, teckning och storlek kan variera kraftigt mellan olika vatten. Som vuxen behåller den ungdomsdräkten till skillnad från havs- och insjööring.

Insjööring är anpassad till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och gör sin vandring från sin födelseälv eller -bäck till sjö.

Havsöring är havsvandrande (anadrom) öring som precis som laxen som unge vandrar ut i havet, men stannar oftast närmare kusten under sin uppväxt. Som vuxen blir havsöringen mindre än laxen och havsöringar över 15 kg är sällsynta. Östersjöns havsöring blir i regel mer storvuxen än den på västkusten.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Öring
Öring första sommaren, 0+ år, 6 cm lång.

Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag under hösten. Rommen kläcks under senvinter/våren och ynglen lever under den första tiden av näringen i gulesäcken. Efterhand börjar ynglen äta insekter och plankton för att vid 10-15 cm storlek blanda in fisk i födan. Den unga fisken stannar i vattendraget under något/några år (bäcköring hela livet) innan de vandrar ut i en större sjö eller havet. Öringen stannar i sjön eller havet tills den uppnår könsmognad då den vandrar tillbaka till det vattendrag där den föddes för att leka.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Öringen har påverkats negativt av vattenkraftsutbyggnaden och andra dammar. Dammarna som används vid elproduktion eller är historiska rester av annan verksamhet utgör tillsammans med fel lagda vägtrummor vandringshinder vilket fragmenterar livsmiljön och splittrar populationer. Öringen är även mycket känslig för försurning.

Skogsbruket påverkar vattendraget genom att slamma igen lekbottnar med finsediment. Igenslamningen gör att rommen eller ynglen kvävs. Den ökade partikeltransporten kommer av att skogsbruket dikar, markbereder och kör i eller nära vattendraget. Själva kalavverkningen orsakar även den en ökad partikeltransport. Det är därför viktigt att beväxta skyddszoner finns mot vattendraget och att diken har översilningsområden där partiklar kan fastna.

Under flottningsepoken rensades vattendragen på sten och ofta vallades vattendraget in för att förenkla flottningen. Stenar i vattendrag utgör habitat för mikroorganismer, insekter, maskar och snäckor. I och med att stenarna har tagits upp ur vattendraget minskar även ytan för dessa organismer att leva på vilket gör att både antalet arter och individer minskar. Effekten för öringen blev att det blev ont om föda och fiskynglen fick ont om gömställen. Dessutom förstörde rensningarna öringens lekbottnar vilket gjorde att reproduktionen stördes. Trots att rensningarna genomfördes för mellan femtio och 150 år sedan består skadorna än idag. I delar av Norrbotten har omfattande arbete gjorts för att återställa forsarna som rensades av flottare och efter undersökningar visat sig vara framgångsrikt för öringbestånden som berörts av restaureringen av forsarna.

Elritsa[redigera | redigera wikitext]

Elritsan tillhör karpfamiljen och är en liten stimfisk. Den äter öringens rom och konkurrerar med öringynglen om maten. Den kan tränga undan öringen och ödelägga goda fiskevatten. Elritsan är oönskad i norsk fauna och bekämpning sker genom skyltning, förbud och behandling med rotenon.[4] Rotenon slår ut alla vattenlevande organismer med gälar och inte bara elritsa. Användning är förbjuden i Sverige.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Förklaring Referens

Börsting och börting Lappland och Vänern Avser insjööring [5]
Börting Norrlandskusten Avser havsöring [5]
Stenbit Lokalt vid Norrlandskusten Avser bäcköring.
Förväxla ej med hane av Sjurygg,
ej heller med havskatt
Taimen Älvkarleby Namnet är ett finskt lånord.
Observera att i riksmålet avser taimen arten Hucho taimen
[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Salmo trutta. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 november 2010.
  2. ^ Dyntaxa, Salmo trutta Linnaeus 1758, läst 2014-08-06
  3. ^ [a b] Institute for Biodiversity Science and Sustainability, Catalog of Fishes, läst 2014-08-06
  4. ^ Trygve Hesthagen, NINA. (Infoskylt Norsk Skogbrukmuseum)
  5. ^ [a b] Collinder, Björn (1964). Ordbok till Sveriges lapska ortnamn. Sveriges ortnamn, 99-0273316-6. Uppsala: Kungl. Ortnamnskommissionen. Libris 597443 
  6. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 720 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962