Gös
- För andra betydelser, se Gös (olika betydelser).
| Gös | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Benfiskar Osteichthyes |
| Underklass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Abborrfiskar Percidae |
| Släkte | Gössläktet Sander |
| Art | Gös Sander lucioperca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sander lucioperca | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gös (Sander lucioperca) är en fisk i familjen abborrfiskar. I Västmanland och Nyland är gösen landskapsfisk.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Gösen har en långsträckt kropp med en längd på upp till 130 centimeter, vikt upptill 18 kilogram. Till skillnad från de flesta andra abborrfiskar saknar gösen tagg på gällocket. Käken har tydliga, långa tänder. Till färgen är gösen vanligtvis ljust gråbrun. Även om färgen kan variera, är buken alltid ljusare än ovansidan.[1] På sidorna finns mörkare tvärfläckar som är tydligast hos unga fiskar.
[redigera] Vanor
Gösen lever i långsamt rinnande vattendrag, sjöar och vikar med inte för hög salthalt och för lågt pH. Gösen är en rovfisk, och med sin kraftiga tandbyggnad är den en konkurrent till gädda och abborre. Den tar främst mört, siklöja och braxen.[1]
[redigera] Utbredning
Sitt ursprungliga levnadsområde hade gösen i Central- och Östeuropa, österut till Volga, Ural och Anadyr i Asien. Söderut sträckte sig dess ursprungliga utbredningsområde till norra Balkan, norra Iran och Armenien. Numera finns den - främst på grund av utplantering - över stora delar av Europa.[2]
I Skandinavien förekommer gösen i sydöstligaste Norge (några älvar och sjöar i Østfolds, Opplands och Akershus fylken), i Sverige (Vänern, Hjälmaren, Mälaren och delar av Vättern, fiskesjön Krön (nära Vimmerby), i Östersjön och i Bergviken, Ljusnan, Varpen i Hälsingland och även angränsande flodsystem från Smålandskusten norrut, inplanterad i sjöar på Sydsvenska höglandet samt delar av Öland) och i södra och mellersta Finland med angränsande Östersjöområden (inklusive Finska viken).[2]
Den saknas på Gotland, utom i en liten sjö där provutsättning gjordes.
[redigera] Fortplantning
Gösen blir könsmogen mellan 2 och 5 års ålder, tidigare för hanen. Den leker i slutet av maj eller början av juni på grunda sand- eller stenbottnar (Leken sker tidigare längre söderut[3]). Äggen, som läggs i gropar på bottnen, kläcks efter drygt en vecka. Beroende på storlek kan en hona lägga mellan 200 000 till 1 200 000 ägg.[2] Ynglen är pelagiska, men söker sig till bottnen framåt hösten.[1]
Gösen kan bli minst 23 år[2].
[redigera] Ekonomisk användning
Gösen betraktas som en utmärkt matfisk och är föremål både för kommersiellt fiske och sportfiske[1]. Svenskt sportfiskerekord är 12,007 kilogram.
[redigera] Referenser
- ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 148. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 305-306. ISBN 91-1-844202-1
- ^ ”Sander lucioperca: Pike-perch” (på en). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=360. Läst 2009-05-07.
