Lars Andersson (militär född 1936)
| Lars Andersson | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 29 juli 1936 Vetlanda församling i Jönköpings län, Sverige |
| Död | 17 december 2012 (76 år) Österåker-Östra Ryds församling i Stockholms län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1962–1996 |
| Grad | Generalmajor |
| Befäl | Livregementets husarer |
Lars Olof Ingemar Andersson, född den 29 juli 1936 i Vetlanda församling i Jönköpings län, död den 17 december 2012 i Österåker-Östra Ryds församling i Stockholms län,[1] var ensvensk militär.
Andersson utbildade sig först till banktjänsteman, men efter värnpliktstjänstgöringen slog han i stället in på den militära banan. Han tog studentexamen vid Försvarets läroverk i Uppsala 1961 och blev officer vid Norra Smålands regemente 1962. År 1970 befordrades han till kapten och 1973 till major, varpå han tjänstgjorde som detaljchef på Taktik- och underrättelseavdelningen vid Arméstaben 1973–1977. Åren 1977–1979 tjänstgjorde han vid Svea livgarde och befordrades 1978 till överstelöjtnant. Han var chef för Infanteri- och kavalleriavdelningen vid Arméstaben 1979–1981, varefter han var bataljonschef vid Livregementets grenadjärer 1981–1983. År 1982 blev han överstelöjtnant med särskild tjänsteställning. Han befordrades 1983 till överste och var 1983–1985 chef för Livregementets husarer. År 1985 befordrades han till överste av första graden och var 1985–1988 chef för Sektion 2 vid Arméstaben. Han var 1988–1992 chef för Försvarets materielverks Huvudavdelning för gemensamma fackfrågor i Karlstad och befordrades 1989 till generalmajor. Åren 1993–1994 var han chef för Operationsledningen vid Försvarsstaben och 1994–1996 ställföreträdande chef för Operationsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter.
Lars Andersson invaldes 1990 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var åren 1996–2004 akademiens sekreterare.
Lars Andersson, som ofta kallades ”Laban”, karakteriseras så här i en nekrolog: ”Lars Andersson var en erkänd yrkesman som rönte stor uppskattning, såväl inom som utanför arbetslivet. Bred kompetens och arbetsförmåga kombinerades hos honom med ett jordnära och pragmatiskt förhållningssätt, alltid spetsat med en god portion humor.”[2]
Bibliografi
- ”Operativ ledning av underhållstjänsten i framtida miljö”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar, 1991, s. 77–87.
- Krigsvetenskapsakademiens verksamhetsberättelser, i Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift 1997–2004.
Referenser
Källor
- Herolf, Gunilla: "Minnesord över bortgångna ledamöter", Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 4/2013, s. 6, PDF.
- Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 202.
- Kjellander, Rune: Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter (Probus, Stockholm 2003), s. 24.
| Företrädare: Arne Håkansson |
Chef för Livregementets husarer 1983–1985 |
Efterträdare: Göran Sjövall |