Lars Gullin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lars Gullin
Lars Gullin 1964.jpg
Lars Gullin 1964.
Född 4 maj 1928
Sanda, Gotland, Sverige
Död 17 maj 1976 (48 år)
Vissefjärda, Kalmar län, Sverige
Genre(r) Jazz
Roll Saxofonist, kompositör
Instrument Barytonsaxofon, piano
Webbplats Lars Gullins webbplats
"Lars Gullin och Stig Söderqvists Kvintett" spelar på Nalen 1956.
Lasse Gullin-museet i det tidigare stationshuset i Sanda.

Lars Gunnar Victor Gullin, född 4 maj 1928 i SandaGotland, död 17 maj 1976 i Vissefjärda, Kalmar län, var en svensk orkesterledare och jazzmusiker (saxofon, piano).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lars Gullin började sin musikaliska bana med att ägna sig åt klarinett och saxofon, och han spelade bland annat i den militära musikkåren på Gotland redan vid 13 års ålder. Musikelev vid I 18:s musikkår i Visby, där hans huvudinstrument var klarinett. Han fick även i den lokala orkesterföreningen kontakt med klassisk musik, innan han vid 21 års ålder övergick till barytonsaxen. Redan i tonåren lärde han sig att arrangera musik genom att transkribera låtar från grammofonskivor till noter för ett par mindre band, som han också framträdde med.

Gullin lämnade Gotland 1947 för att fortsätta musikutbildningen till konsertpianist, men kom aldrig in på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han började då att studera framför allt piano för privata lärare och under tiden skrev han en sinfonietta och en pianokonsert förutom ett antal mindre stycken.

För att försörja sig under studierna spelade han också i olika dansband, bland annat hos Leon Landgren och Charles Redlands orkestrar, som uppträdde på Vinterpalatset. Han kom senare att engageras av Seymour och Arthur Österwalls orkestrar, där han till slut övergick till barytonsaxofon.

Åren 1951–53 spelade han sedan i ett längre engagemang på Nalen tillsammans med Arne Domnerus och Rolf Ericson, och bildade därefter ett eget band, en kvintett med trumpetaren Weine Renliden, basisten Georg Riedel och trummisen Bosse Stoor.

Under åren komponerade han ett stort antal jazzstycken, som i en hel del fall är influerade av svensk klassisk musik och folkmusik.

Gullin företog aldrig någon resa till USA, men 1954 vann han ändå jazztidskriften DownBeats omröstning som bäste nykomling 1954, vilket får betraktas som en anmärkningsvärd framgång för en europeisk musiker.

Han arbetade senare i stor utsträckning singel och medverkade i många olika lokala band och han gjorde regelbundet inspelningar tillsammans med gästande amerikanska artister. År 1959 tillbringade han i Italien och spelade med lokala band och en period med Chet Baker.

Hans karriär stördes av drogmissbruk (på senare år legalt administrerat) och det gick perioder utan större verksamhet.

År 1976 hade den svenska filmen Sven Klangs kvintett premiär och den är en dramatisering som bygger på flera musikers tidigare karriär. Gullin brukar nämnas som förebild, men också Rolf Billberg och andra.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Han var far till Poulina Gunninge, Gabriella Gullin, Inge Gullin, Sana Gullin, Peter Gullin och Danny Gullin, samt var gift med Berit Gullin (andra hustrun; mor till Peter, Gabriella och Sana) och Mailis Gullin (tredje hustrun; mor till Poulina).

Museum[redigera | redigera wikitext]

Ett museum tillägnat Gullin finns sedan 2011 i hans barndomshem, det tidigare stationshuset i Sanda.[1]

Diskografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gullinmuseet i Sanda från gotland.net

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]