Liten blåklocka
| Liten blåklocka | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Asterordningen Asterales |
| Familj | Klockväxter Campanulaceae |
| Släkte | Blåklockssläktet Campanula |
| Art | Liten blåklocka C. rotundifolia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Campanula rotundifolia | |
| Auktor | L., 1753 |
- Blåklocka kan även vara slanguttryck för blåtira.
Liten blåklocka (Campanula rotundifolia) är en växt med blå blommor.
Blåklockor är vanliga över hela Norden och växer rikligt i framför allt brokigt blomstersmyckade "ängsbackar", "torr gräsmark" och "örtbackar". På dessa platser framlockar högsommarens sol ett rikligt blomsterliv där olika typer av blåklockor ofta förekommer.
Artepitetet rotundifolia i växtens vetenskapliga namn betyder "rundbladig" och syftar på de njurlika eller rundat hjärtlika bladen i de rosetter som bildas under växtens första år (på förstärkningsskotten). De bygger genom sitt näringsarbete upp växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de blommande och fruktsättande skotten ska utvecklas. På detta skott finns däremot endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet.
Blåklockan är, tillsammans med ängsklocka, Dalarnas landskapsblomma. Debatten vilken av dem som är den "riktiga" har gått fram och tillbaka, men på 1990-talet nåddes en kompromiss om att båda kunde vara landskapsblomma. Blåklockan var dock den som först blev utsedd och dessutom den enda av dessa två som var spridd i hela landskapet i början av 1900-talet. [1]
Bygdemål
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Dåmbjälla | Småland (Östbo) | [2] |
| Fingarhattar | Gotland | [3] |
| Klockartuppur | Dalarna (Floda) | [4] |
| Salukluckur | Dalarna (Älvdalen) | |
| Saluskälla | Dalarna (Mora) | |
| Skälltuppor | Dalarna (Järna) | |
Källor
- ^ Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. ISBN 91-87466-66-X
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 90 [1]
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 138 [2]
- ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 329 [3]
Externa länkar
- Den Virtuella Floran
- Liten blåklocka i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Liten blåklocka.
