Madeleine Bourdouxhe
| Madeleine Bourdouxhe | |
| Född | 25 september 1906[1][2][3] Liège[4] |
|---|---|
| Död | 17 april 1996[5][6] (89 år) Bryssel |
| Medborgare i | Belgien[7] |
| Utbildad vid | Université libre de Bruxelles (1834-1969)  |
| Sysselsättning | Författare, motståndskämpe |
| Redigera Wikidata | |
Madeleine Bourdouxhe, född 25 september 1906 i Liège, död 16 april[a] 1996 i Bryssel,[9] var en belgisk författare. Hennes La Femme de Gilles från 1937 inspirerade den senare kvinnorörelsen.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Bourdouxhe föddes i Liège, i den belgiska kolgruveregionen i öster. Hon studerade språk och filosofi i huvudstaden Bryssel[10] och tog inspiration från Gide, Apollinaire, Nietzsche och andra frispråkiga poeter och författare.[9]
Som 21-åring gifte hon sig med matematikläraren Jacques Muller, och kort efter den tyska inmarschen 1940 födde hon parets enda barn – Marie. Därefter följde en flykt med den nyfödda till Sydfrankrike. Redan samma år återvände de dock till Belgien, med målet att försöka bygga upp sina liv igen.[9]
Efter krigsslutet var Madeleine Bourdouxhe en flitig besökare i Paris, med dess kaféer och litteraturscen, och umgicks med Sartre, Beauvoir och Queneau. Familjen bosatte sig i den södra delen av Bryssel.[9]
På senare år var hon bland annat ständig sekreterare i Libre Académie de Bruxelles.[10]
Författarskap[redigera | redigera wikitext]
När Madeleine Bourdouxhe 1937 slog igenom på Paris-förlaget Gallimard, med sin andra roman la Femme de Gilles,[10] var det mer eller mindre som årets litterära nykomling. Historien påminde om en klassisk grekisk tragedi, men med handlingen förlagd till en industristad någonstans i norra Europa.[9]
Den litterära karriären utvecklades dock inte som planerat. Två år senare bröt andra världskriget ut, och 1940 ockuperades det belgiska hemlandet av Tredje riket. Hennes franska förlag styrdes av nazistiska förlagsprinciper och istället valde den politiskt obekväma författaren att ge ut sin andra roman À la recherche de Marie (1943) på det lilla belgiska Éditions Libris.[9]
Efter kriget Bourduxhe fortsatte att skriva främst noveller. Det kom dock att dröja fram till 1980-talets kvinnorörelse, innan hon återupptäcktes som författare. Därefter har hennes viktigare verk översatts till ett antal språk.[9]
Redan tidigare hade dock Bourdouxhes skrivande givit effekt på kvinnorörelsen. Bland annat omnämns hon i Simone de Beauvoirs Det andra könet, som en representant för den nya kvinnan.[10] Själv stötte hennes författarkarriär dock emot olika problem, och 1956 refuserades hennes romanutkast Mantou est trop loin; detta fick henne av söka sig bort från den litterära banan. Först 2019 kom denna hennes femte roman i tryck, på Éditions Névrosée.[10]
På svenska, på film[redigera | redigera wikitext]
Bourdouxhes författarskap uppmärksammades i liten omfattning i Sverige fram till utgivningen av genombrottsromanen La femme de Gilles (1937) som 2004 gavs ut på svenska under titeln Gilles kvinna. Boken har översatts till ett flertal språk och kom även det året på film.[11]
Den svenska samlingsvolymen En spik, en ros och andra berättelser gavs ut 2009 och innehåller utöver de sju noveller, som ingår i den franska förlagan, ytterligare en novell. Samtliga noveller gavs ut mellan 1944 och 1985. I Sverige har Bourdouxhe givits ut av Elisabeth Grate Bokförlag.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Bibliografin listar originalutgåvorna plus förekommande översättningar till svenska.
- Vacances (1935)
- La Femme de Gilles (Paris, Gallimard, 1937)
- Gilles kvinna (Elisabeth Grate, 2004; översättning Jens Nordenhök) (svenska)
- À la recherche de Marie (Bruxelles, Belgique, Éditions Libris, 1943)
- Sous le pont Mirabeau (Paris, Éditions Lumière, 1944)
- Sept nouvelles (Paris, Éditions Tierce, 1984, ISBN 2-402-41729-3)
- En spik, en ros och andra berättelser (samlar både Sept nouvelles och Sous le Pont Mirabeau; Elisabeth Grate, 2009; översättning Madeleine Gustafsson) (svenska)
- Wagram 17-42, Marie attend Marie (Paris, Éditions Tierce, 1989, ISBN 2-903144-50-8)
- Mantoue est trop loin (Uccle, Belgique, Éditions Névrosée, 2019, ISBN 978-2-931048-16-0)
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ FemBios databas, Madeleine Bourdouxhe, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Madeleine Bourdouxhe, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Babelio, Madeleine Bourdouxhe.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, nr90005503, läst: 18 februari 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.lesoir.be.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 23 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Maury, Pierre (20 april 1996). ”LA MORT DE MADELEINE BOURDOUXHE, GLOIRE ET DISCRETION D'UN ECRIVAIN RARE” (på franska). Le Soir Plus. https://www.lesoir.be/art/la-mort-de-madeleine-bourdouxhe-gloire-et-discretion-d-_t-19960420-Z0AZK1.html. Läst 1 juni 2021.
- ^ [a b c d e f g] Schweers, Andrea. ”Madeleine Bourdouxhe” (på tyska). www.fembio.org. https://www.fembio.org/biographie.php/frau/biographie/madeleine-bourdouxhe/. Läst 1 juni 2021.
- ^ [a b c d e] Wuyard, Kathleen (18 september 2020). ”Madeleine Bourdouxhe, l'auteure liégeoise qu'admirait Simone de Beauvoir • Boulettes Magazine” (på franska). Boulettes Magazine. https://www.boulettesmagazine.be/madeleine-bourdouxhe-lauteure-liegeoise-quadmirait-simone-de-beauvoir/. Läst 1 juni 2021.
- ^ ”Gilles' Wife (2004) - IMDb”. http://www.imdb.com/title/tt0382691/reference. Läst 1 juni 2021.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.