Tredje riket

Denna artikel handlar om benämningen Tredje riket. Se vidare Nazityskland.

Tredje riket var den benämning som nazistiska ideologer gav den tyska staten under Adolf Hitlers totalitära diktatorskap och styre av landet åren 1933–1945. Termen är mångbottnad och kan spåras till flera olika hänsyftningar.

Olika betydelser

Hitlers barndoms fascination för visst drama

Termen Tredje riket sägs ursprungligen härstamma från Adolf Hitlers ungdom och hans stora intresse för teater och dramatik, speciellt av den norske, liberalt inriktade dramatikern Henrik Ibsen. Som barn och yngling kom Hitler att se flera uppsättningar av dennes pjäser i Tyskland, och de gjorde ett mycket starkt intryck på honom; så starkt att han senare började läsa Ibsens samlade verk. Hitler intresserade sig särskilt för mastodontdramat Kejsare och gallilé (Kejser og galilæer, 1873), om den romerske kejsaren Julianus Apostata (331–363), kallad Avfällingen, då han i sin svåra etiska konfliktsituation som kristen kejsare avföll från kristendomen och började med förföljelser av de kristna för att söka återinföra den gamla romerska religionen, även om han själv var nyplatoniker.

Dramat handlar om just denna konflikt, att "tjäna två herrar", både vara auktoritär makthavare och krigsherre och samtidigt anhängare av den kristna kärleksläran, och Ibsen kallar i pjäsen denna dröm om att kunna sammansmälta de båda idealen till ett helt nytt slags rike: det tredje riket. I pjäsen ser sig kejsaren som en sorts frälsare, som in i döden offrar sig för sitt folk och sitt land, och Hitlers eget liv kom i mycket att präglas djupt av denna pjäs och likna kejsarens ödesväg, vilket också utförligt beskrivs i boken Ibsen and Hitler (Steven F. Sage, 2006). Till en början hälsades även Hitler som en frälsare, inte minst av många av de tyska kyrkorna och dess företrädare.

Det tredje stortyska riket

Benämningen Tredje riket vidarearbetades sedan av Hitlers medarbetare till en för folket mer greppbar betydelse, och i den nazistiska propagandan kallades ibland det nationalsocialistiska Tyskland för Tredje riket. Man hävdade att det första riket var det Heliga romerska riket av tysk nation (Sacrum imperium Romanum nationis Germanice) som existerade mellan 962 och 1806 (ett välde som Voltaire sarkastiskt påpekade var "varken heligt eller romerskt eller ens ett rike"). Andra riket var det tyska kejsardömet som Otto von Bismarck med Preussen som centrum grundade 1871 och som varade till 1918.

Religiös betydelse

Termen Tredje riket har även en djupare, religiös betydelse. Med den kristna treenigheten som modell delade den italienske abboten Joakim av Floris 1130-1202 in historien i tre delar. Tiden före Kristi födelse var Faderns rike, med Jesus inträdde Sonens rike och år 1200 skulle en ny tidsålder bryta in: Andens rike. Detta tredje rike skulle präglas av en harmonisk sammanssmältning av ande och materia, och detta anknyter också till den för Hitler ursprungliga innebörden i hans personliga roll.

Det medeltida begreppet Tredje riket omvandlades av den tyske författaren Arthur Moeller van den Bruck (1876-1925) som i boken Das dritte Reich (1923) talade sig varm för ett nytt enat Tyskland utan motsättningar mellan högern och vänstern. Det var till honom nazisterna också hänförde begreppet som ett ideal för politisk enhet.

Efterhand försvann benämningen Tredje riket ur den nazistiska propagandan, och under kriget tillät Hitler inte att begreppet användes. Men då hade termen redan fått fäste utomlands.

Se även

• Tyska riket
• Nazityskland
• Fjärde riket

Litteratur

• Louis L. Snyder, Encyclopedia of the Third Reich, 1998. ISBN 1-85326-684-1
• Steven F. Sage, Ibsen and Hitler, 2006
• Gunnar Ollén, Ibsens dramatik, 1955