Magnus Brahe (1790–1844)
| Magnus Brahe | ||
|---|---|---|
| RoKavKMO KmstkSO | ||
| ||
| Magnus Brahe iklädd husaruniform och bärande runt halsen ordenskedjorna för Serafimerorden och Svärdsorden samt halskorset för Carl XIII:s orden. På dolman syns kraschanen för Serafimerorden samt medaljen För tapperhet i fält. Målning av Olof Johan Södermark 1831. | ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1830 | |
| Tidsperiod | 1834-12-02 | |
| Yrke | Militär och hovman | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för | Sverige | |
| Land | Sverige | |
| Grad | Generallöjtnant | |
| Utmärkelser | 1813 guldmedalj För tapperhet i fält, RSO och RPrOPlemér 1822 KSO 1826 Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden 1827 Serafimerorden Carl XIII:s orden 1828 HedLKrVA 1829 RCXIIL:sO 1830 RPolskaHvÖO 1830 LSkS 1831 en av rikets herrar 1844 Carl XIV Johans porträtt i briljanter att i guldkedja bäras om halsen | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 2 september 1790 | |
| Död | 16 september 1844 (54 år) ogift | |
| Begravd | familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Braheätten | |
| Sätesgård | Rydboholms slott | |
| Far | Magnus Fredrik Brahe | |
| Mor | hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull | |
| ||
| Den svenska Braheättens stamvapen | ||
Magnus Brahe, född 2 september 1790 i Östra Ryds församling, död 16 september 1844 i Stockholm, var en svensk greve, militär och hovman samt riksmarskalk.
Han var son till Magnus Fredrik Brahe i dennes första äktenskap med hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull.[1] Efter studier i Uppsala började hans yrkeskarriär som 19-årig kornett vid livregementsbrigadens lätta dragonkår. Redan följande år (1810) kunde han titulera sig kabinettskammarherre. Tidigt fick han en nära relation till kung Karl XIV Johan, som i den gamla högadeln sökte ett stöd för sig och sin ätt. Det dröjde inte länge, förrän Magnus Brahe var kungens närmaste vän och hjälpte honom i kontakten med politiker och undersåtar; Karl Johan talade dålig svenska. 1828 utnämndes han till generaladjutant för armén och tillhörde därmed som kungens rådgivare de styrandes krets. År 1830 blev han generallöjtnant.
Vid 1828-30 års riksdag blev hans inflytande tydligt. Statsråden fick i stor utsträckning vika sig för kungens åsikter, uttryckta av språkröret Brahe. Brahes stora inflytande gjorde sig gällande framför allt inom militärens område, och när det gällde befordringar – inte minst prästerliga – vägde hans ord tungt.
Samtidigt började en opposition höras tydligare. De liberala ledande männen, inspirerade av julirevolutionen i Frankrike, talade om "Braheväldet" eller "kamarillan", och det diktatoriska beslutfattandet ”allenastyrandet” (se sängkammarregementet) kritiserades bland annat av Lars Johan Hierta, Magnus Jacob Crusenstolpe och Anders Lindeberg.
Karl XIV Johan svarade med att stoppa de politiska motståndarnas kritik genom indragningsmakten.
Brahe blev en av rikets herrar 1831 och riksmarskalk 1834 samt invaldes 1837 som ledamot nummer 455 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Han avled 1844 och begravdes i familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland.
Utmärkelser
- Riddare och kommendör av Kungl. Majt:s Orden (1827)
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1826, Kommendör 1822, Riddare 1813)
- Riddare av Carl XIII:s orden (1829)
- Medaljen i guld för tapperhet i fält (1813)[2]
- En av rikets herrar[3]
Källor
- ^ http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_13
- ^ ”"Magnus Brahe"”. Svenskt biografiskt lexikon (SBL). http://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=18046. Läst 9 mars 2014.
- ^ Nordisk Familjebok http://runeberg.org/nfbc/0769.html
- Brahe i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Vidare läsning
- Andersson, Karl-Olof (2000). Svenska öden i ångans sekel. Stockholm: Bilda. Libris sids=42-60 7431725 sids=42-60. ISBN 91-574-5325-X
- Stensson, Rune (1986). Magnus Brahe och Carl XIV Johan : konservatismen mot det "liberala ovädret". Uppsala: Carmina. Libris 7646753. ISBN 91-7528-031-0
| Företrädare: Claes Adolph Fleming |
Sveriges riksmarskalk 1831–1844 |
Efterträdare: Arvid Mauritz Posse |