Magnus Brahe (1790–1844)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magnus Brahe
 RoKavKMO KmstkSO
Magnus Brahe iklädd husaruniform och bärande runt halsen ordenskedjorna för Serafimerorden och Svärdsorden samt halskorset för Carl XIII:s orden. På dolman syns kraschanen för Serafimerorden samt medaljen För tapperhet i fält.
Målning av Olof Johan Södermark 1831.
Greve till Skokloster och Rydboholm
Generallöjtnant
Tidsperiod 1830
Riksmarskalk
Tidsperiod 1834-12-02
Född 2 september 1790
Död 16 september 1844 (54 år) ogift
Begravd familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland
Yrke Militär och hovman
I tjänst för Sverige
Land Sverige
Grad Generallöjtnant
Utmärkelser 1813 guldmedalj För tapperhet i fält, RSO och RPrOPlemér
1822 KSO
1826 Kommendör med Stora Korset av Svärdsorden
1827 Serafimerorden
Carl XIII:s orden
1828 HedLKrVA
1829 RCXIIL:sO
1830 RPolskaHvÖO
1830 LSkS
1831 en av rikets herrar
1844 Carl XIV Johans porträtt i briljanter att i guldkedja bäras om halsen
Far Magnus Fredrik Brahe
Mor hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull
Vapensköld

Den svenska Braheättens stamvapen

Magnus Brahe, född 2 september 1790 i Östra Ryds församling, död 16 september 1844 i Stockholm, var en svensk greve, militär och hovman samt riksmarskalk.

Magnus Fredrik Brahe iklädd Serafimerdräkten, med lantmarskalksstav i handen. Målning av Carl Fredrik von Breda

Han var son till Magnus Fredrik Brahe i dennes första äktenskap med hovfröken friherrinnan Ulrika Catharina Koskull.[1] Efter studier i Uppsala började hans yrkeskarriär som 19-årig kornett vid livregementsbrigadens husarkår. Redan följande år (1810) kunde han titulera sig kabinettskammarherre. Tidigt fick han en nära relation till kung Karl XIV Johan, som i den gamla högadeln sökte ett stöd för sig och sin ätt. Det dröjde inte länge, förrän Magnus Brahe var kungens närmaste vän och hjälpte honom i kontakten med politiker och undersåtar; Karl Johan talade dålig svenska. 1828 utnämndes han till generaladjutant för armén och tillhörde därmed som kungens rådgivare de styrandes krets. 1830 blev han generallöjtnant.

Vid 1828-30 års riksdag blev hans inflytande tydligt. Statsråden fick i stor utsträckning vika sig för kungens åsikter, uttryckta av språkröret Brahe. Brahes stora inflytande gjorde sig gällande framför allt inom militärens område, och när det gällde befordringar – inte minst prästerliga – vägde hans ord tungt.

Samtidigt började en opposition höras tydligare. De liberala ledande männen, inspirerade av julirevolutionen i Frankrike, talade om "Braheväldet" eller "kamarillan", och det diktatoriska beslutfattandet ”allenastyrandet” (se sängkammarregementet) kritiserades bland annat av Lars Johan Hierta, Magnus Jacob Crusenstolpe och Anders Lindeberg.

Karl XIV Johan svarade med att stoppa de politiska motståndarnas kritik genom indragningsmakten.

Brahe blev en av rikets herrar 1831 och riksmarskalk 1834 samt invaldes 1837 som ledamot nummer 455 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Han avled 1844 och begravdes i familjegraven i Östra Ryds kyrka, Uppland.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_13
  2. ^ ”"Magnus Brahe"”. Svenskt biografiskt lexikon (SBL). http://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=18046. Läst 9 mars 2014. 
  3. ^ Nordisk Familjebok http://runeberg.org/nfbc/0769.html

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Claes Adolph Fleming
Sveriges riksmarskalk
1831–1844
Efterträdare:
Arvid Mauritz Posse