Marathi

Wikipedia

Marathi (मराठी)
Talas i:	Indien
Region:	Maharashtra, Goa, Gujrat, Madhya Pradesh, Karnataka, Andhra Pradesh, Tamil Nadu.
Antal talare:	70 miljoner, som förstaspråk 20 miljoner, som andraspråk
Status:
Klassificering:	Indoeuropeiskt Indoiranskt Indoariskt Centrala zonen Marathi
Officiell status
Officiellt språk i:	Maharashtra, en delstat i Indien
Språkmyndighet:	-
Språkkoder
ISO 639-1	mr
ISO 639-2	mar

Marathi (मराठी) är ett indoariskt språk som talas i den indiska delstaten Maharashtra. Språket härstammar historiskt från sanskrit, via prakrit dialekten maharashtri i Satavahana, och använder samma alfabet som sanskrit och hindi, d.v.s. devanagari.

Språket talas av cirka 90 miljoner människor. Tidigare ansågs konkani vara en dialekt av marathi.

[redigera] Grammatik

Marathi är måhända den mest egenartat utvecklade dottern av prakrit och skiljer sig därför mer från alla övriga nyindiska språk än dessa från varandra, även om nu utvecklingen från de äldre formerna naturligtvis gått i samma riktning som i dessa. Deklinationen är rikare och mer invecklad med bibehållande av tre genera, mångfaldiga pluralbildningar, flera kasusformer o.s.v. Konjugationen liknar mer de övriga språkens, med bara två enkla tempusformer, aorist och imperfekt, motsvarande sanskrits presens och imperfekt, samt en mängd av ursprungliga sanskritparticip dels med, dels utan hjälpverb bildade sammansatta tempora.

[redigera] Litteraturhistoria

Den ganska betydande litteraturen kan sägas ta sin egentliga början med marathernas självständighet under 1600-talet, men de äldsta alstren går tillbaka till slutet av 1200-talet. Utomordentligt stor är mängden folkdiktning, katha, episka sånger från marathernas storhetstid. Konstpoesin utgör efterbildningar av klassiska sanskritverk, "Mahabharata", "Ramayana" m.fl.. Bland författare märks Namdeva och Dhyanoba på 1200-talet; Tukarama (död 1649) är en berömd religiös diktare och reformator; Meropanta författade religiösa sånger och bearbetade "Mahabharata" (omkr. 1720). I synnerhet talrika och populära är de på "Bhagavata Purana" baserade dikterna om Krishna. Många är också de marathiska bearbetningarna av indiska fabelsamlingar, såsom "Panchatantra", "Hitopadecha" och andra.

Betydlig är även den från missionärer och andra européer härstammande litteraturen på marathti. Bibeln finns i flera översättningar. Den äldsta grammatiska bearbetningen av marathi är "Grammatica marastra" (1778, 1805), men den första korrekta är av den berömde Carey (1805), som även utgav en marathisk ordbok (1810) och de ovannämnda bibelupplagorna.