Ministerstyre
Från Wikipedia
Ministerstyre är en term som innebär att regeringens ministrar har rätt att detaljstyra hela statsförvaltningen; till exempel kan de gå in i och påverka beslutet i ett enskilt fall. Vid ministerstyre är ministern därför den som har det yttersta parlamentariska ansvaret för beslut. Länder som Storbritannien och USA har ministerstyre och detta är det vanligaste internationellt sett. Sverige har dock inte ministerstyre.
I Sverige gäller att en minister absolut inte får påverka en myndighets beslut. Systemet har gamla anor i Sverige och landet anser att det ger en bättre rättssäkerhet. Systemet innebär bland annat att ministrar inte får uttala sig om enskilda fall, vilket är orsaken till att de normalt brukar svara "jag kan inte uttala mig om detta fall specifikt" när media ställer frågor om till exempel något asyl- eller vårdfall.
I 11 kap. 7 § regeringsformen stadgas:
- Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
[redigera] Referenser
[redigera] Webbkällor
- Regeringsformen (SFS-nummer 1974:152)
- 1997/98:KU25 Granskningsbetänkande Innebörden av begreppen ministerstyre och regeringens s.k. befälsrätt över myndigheterna]
[redigera] Tryckta källor
- Anders Lindbom: Ministern och makten: Hur fungerar ministerstyre i praktiken?, Finansdepartementet, Stockholm 1997. SOU 1997:54.
