Ministerstyre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ministerstyre är en term som innebär att en minister i vissa länder har rätt att detaljstyra den del av förvaltningen som lyder under ministern, ungefär som en verkställande direktör i ett företag. När ministerstyre råder är ministern den som har det yttersta ansvaret för alla beslut och handlingar som företas inom sitt departement eller ministerium (ministerförvaltning) inför den lagstiftande församlingen, regeringschefen eller statschefen; till exempel kan en minister gå in i enskilda ärenden, åsidosätta underlydande tjänstemän och fatta slutgiltiga beslut.

I länder som Danmark, Norge, Storbritannien och USA råder ministerstyre och detta är vanligt förekommande i de flesta länder. Finland och Sverige har dock regler som förhindrar ministerstyre i enskilda ärenden. Begreppet används i Sverige huvudsakligen som en negativ term eller anklagelse om politisk misskötsel när den riktas mot svenska ministrar.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige gäller att ett statsråd inte får detaljstyra en myndighet, utan myndigheterna lyder under regeringen som består av statsministern och statsråden. Regeringen fattar beslut kollektivt, och att det därför är mycket lite som en enskild minister själv kan besluta om, annat än intern skötsel av det egna departementet.

Förbudet av ministerstyre har anor från frihetstiden i Sverige och avsåg ursprungligen att motverka kungligt envälde. Systemet innebär bland annat att statsråden inte får besluta, och inte heller uttala sig, om enskilda fall, vilket är orsaken till att de normalt brukar svara "jag kan inte uttala mig om detta fall specifikt" när media ställer frågor om till exempel något asyl- eller vårdfall.

I 11 kap. Rättskipning 3 § regeringsformen stadgas:

Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare.[1]

I 12 kap. Förvaltningen 2 § regeringsformen stadgas:

Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform (RF)”. https://lagen.nu/1974:152#K11P3S1. Läst 13 februari 2013. Okänd parameter 1
  2. ^ ”Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform (RF)”. https://lagen.nu/1974:152#K12P2S1. Läst 13 februari 2013. Okänd parameter 1

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Lindbom (1997). Ministern och makten: Hur fungerar ministerstyre i praktiken?. Stockholm: Finansdepartementet. SOU 1997:54