Moses Hess

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Moses Hess.

Moses Hess (Moritz Hess), född 1812 i Bonn, död i Paris 1875; tysk-judisk filosof, en föregångare inom socialistisk och sionistisk teoribildning. Studerade filosofi vid universitetet i Bonn, dock utan att avlägga examen. Han var personlig vän till såväl Karl Marx som Friedrich Engels, och anses vara den som politiskt "omvände" den sistnämnde.

Bland Hess verk finns titlar som Rom och Jerusalem (1862), Mänsklighetens heliga berättelse (1837) och Det europeiska triarkatet (1841). Hess ska vara egentlig upphovsman till sentensen "religionen är ett opium för folket", vilket kan vara troligt, medan Marx hävdade att "religionen är folkets opium" ("opium des folkes"). Han godtog inte Marx materialistiska historiesyn, utan hävdade att kampen mellan raserna och folken var den viktigaste faktorn i mänsklighetens historiska utveckling.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Rom und Jerusalem : die letzte Nationalitätsfragen : Briefe und Noten, Leipzig, 1899
  • Jüdische Schriften, Berlin, 1905
  • Utgivet av Wolfgang Mönke: Neue Quellen zur Hess-Forschung : mit Auszügen aus einem Tagebuch, aus Manuskripten und Briefen aus der Korrespondenz mit Marx, Engels, Weitling, Ewerbeck u.a., Berlin, 1964

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bensussan, Gérard; Hess Moses (1985) (på fre). Moses Hess, la philosophie, le socialisme: (1836-1845). Philosophie d'aujourd'hui, 99-0145875-7 (1. éd.). Paris: Presses univ. de France. Libris 4649345. ISBN 2-13-039004-8