Historisk materialism

Historisk materialism är en teori om samhällets utveckling, utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels inspirerad av Friedrich Hegels dialektik (tes-antites-syntes).

Teorin hävdar att tonvikten vid förklarandet av historiska skeenden skall läggas på materiella faktorer. Motsatsen till den materialistiska historiesynen är den idealistiska, som betonar enskilda personers och gruppers handlingar, samt idéers och ideologiers inverkan, då det gäller att förklara historiska skeenden. Den kan också ses riktandes en udd mot ahistorisk materialism, som exempelvis Ludwig Feuerbachs ^[1]. Materialism förfäktades på något sätt av bland annat Karl Marx och Friedrich Hegel, men är inte uteslutande ett socialistiskt resonemang.

Marx menade att samhällets utveckling hade genomgått ett antal olika historiska perioder, där varje period har karakteriserats av en intressekonflikt grundad i en uppdelning av arbetet. Denna konflikt är det som driver historien framåt som en utveckling av tes, antites och syntes (se dialektik). De senaste historiska perioderna i västerlandet har varit slavsamhället som efterträddes av feodalism och slutligen kapitalism (där imperialismen av Lenin deklarerades vara kapitalismens högsta stadium).

Den här historiesynen möjliggjorde för Marx att uttala sig om samhällets framtida utveckling. Den nuvarande tesen, kapitalismen, innebär bourgeoisiens (kapitalisternas) förtryck av arbetarklassen. Denna skall först övergå i dess antites, proletariatets diktatur, där det är en naturnödvändighet att arbetarklassen i sin tur förtrycker kapitalisterna.^{[källa behövs]} Proletariatets diktatur skall sedan övergå i sin syntes, socialismen eller kommunismen. Till skillnad från de tidigare perioderna skall dock inte någon ny maktkonflikt uppstå i kommunismen, utan detta samhälle skall bli historiens slut genom att man avskaffar all uppdelning av arbetet och därmed upplösningen av sociala klasser.

Friedrich Engels definierade den historiska materialismen som:

den uppfattning av världshistoriens förlopp, som ser den yttersta orsaken och den avgörande drivkraften till alla viktiga historiska händelser i samhällets ekonomiska utveckling, i de förändringar som produktions- och utbytessättet undergår, i den därav uppkommande splittringen av samhället i olika klasser och i dessa klassers strider med varandra. (Engels, Socialismens utveckling från utopi till vetenskap)

[redigera] Kritik

Historiematerialismen har kritiserats både från liberalt (exempelvis Karl Poppers kritik om falsifierbarhet) och socialistiskt håll. Rudolf Rocker skrev i sin Anarcho-syndicalism (1938) om historiematerialismen:

Under the influence of this theory people came to regard the different forms of the state and all other social institutions as a 'juridicial and political superstructure' on the 'economic edifice' of society, and thought that they had found in that theory the key to every historic process. In reality every section of history affords us thousands of examples of the way in which the economic development of a country has been set back for centuries and forced into prescribed forms by particular struggles for political power.^[2]

Han går vidare och tar Spanien som exempel på ett land där den ekonomiska utvecklingen var långt framåtskriden men avstannades av den kristna monarkins "triumf". Han menar att många fler exempel kan hittas där den politiska arenan har påverkat den ekonomiska strukturen mer än vice versa.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

^ Månson, Per, Karl Marx - en introduktion. s. 57. Här citeras Marx i en kommentar om Feuerbach: "I den mån han är materialist är han inte historiker, och i den mån han är historiker är han inte materialist."
^ Rocker, Rudolf, Anarcho-syndicalism (1938), Phoenix Press, London

.Arnold Ljungdahl.Marxismens Världsbild,1947