Natriumfluoracetat
| Natriumfluoracetat | |
| Systematiskt namn | Natriumfluoracetat |
|---|---|
| Övriga namn | SFA, Gift 1080 |
| Kemisk formel | NaCFH2CO2 |
| Molmassa | 100,024 g/mol |
| Utseende | Vita eller färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 62-74-8 |
| SMILES | FCC(=O)[O-].[Na+] |
| Egenskaper | |
| Löslighet (vatten) | Löslig |
| Smältpunkt | 200 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara |
|
| LD50 | 0,7 mg/kg (människa) 0,3 mg/kg (marsvin) 0,2 mg/kg (råtta) 0,1 mg/kg (mus) |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Natriumfluoracetat (SFA) är ett mycket giftigt salt av natrium och fluorättiksyra med formeln NaCFH2CO2.
Innehåll |
Historia [redigera]
Natriumfluoracetat framställdes första gången 1896 och började användas som bekämpningsmedel mot gnagare i USA under 1940-talet. Idag är det förbjudet i de flesta länder, men är fortfarande tillåtet i USA, Australien, Nya Zeeland, Mexico och Israel.
Framställning [redigera]
Natriumfluoracetat framställs genom en substitutionsreaktion där natriumkloracetat (NaCClH2CO2) substituteras av natriumfluorid (NaF).
Användning [redigera]
Natriumfluoracetat används under namnet Compound 1080 som gift mot råttor och pungräv, men även mot prärievarg. I det senare fallet används halsband preparerade med gift för att skydda får och andra tamboskap.
Giftet verkar långsamt och det kan dröja upp till sju timmar innan djuret dör. Natriumfluoracetat bryts ner mycket långsamt.
Naturlig förekomst [redigera]
Natriumfluoracetat förekommer som ett naturligt försvar mot herbivorer i minst ett fyrtiotal växtarter i Brasilien, Afrika och Australien, bland andra den sydafrikanska växten giftblad och autstraliensiska giftärtor.
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Material Safety Data Sheet Worksafe Australia
- 1080 Poison Department of Primary Industries, Parks, Water and Environment
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sodium fluoroacetate
