Får

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om fårsläktet. För tamfår, se Tamfår. För boken, se Får (bok).
Får
Tjockhornsfår
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Underklass Theria
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Överordning Laurasiatheria
Ordning Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning Idisslare
Ruminantia
Familj Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj Getdjur
Caprinae
Släkte Får
Ovis
Vetenskapligt namn
§ Ovis
Auktor Linné, 1758
Arter
Hitta fler artiklar om djur med

Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter. Fårhonan kallas tacka, hanen bagge, gumse eller vädur – en kastrerad bagge kallas hammel – och ungarna kallas lamm.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

De skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska rasen urial får upp till en meter långa horn, den största vilda arten argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst. Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. Pälsens färg varierar mellan vitaktig och mörkbrun och byts ofta under årets lopp.

Vilda fårarter når en kroppslängd mellan 1,2 och 1,8 meter och därtill kommer en 7 till 15 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 65 och 125 centimeter och vikten mellan 20 och 200 kilogram. Hannar är tydligt större än honor.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Ursprungliga arter av vildfår finns idag i östra Asien, samt i Nordamerika och Nordafrika. I Europa lever den europeiska mufflon vilt på Korsika och Sardinien, men det har varit under diskussion om denna i själva verket är införd av människan under stenåldern som något av de allra första tamfåren. Alla andra europeiska fårarter dog ut för 3 000 år sedan, de sista på Balkan. De flesta fåren lever i bergsregioner men det finns även populationer, till exempel en grupp av tjockhornsfår, som förekommer i öknar.

Gotland kallas får för lamm, och deras ungar för lammungar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Får är vanligen aktiva på dagen men ibland vilar de under dagens hetaste timmar och letar därför föda under natten. Honor lever tillsammans med sina ungdjur i grupper som ibland förenar sig till större hjordar. Hannar är utanför parningstiden skilda från honorna och lever ensamma eller i egna grupper. I dessa grupper finns en hierarki som i regel är beroende på hornens storlek. Har två hannar ungefär lika stor horn utkämpas strider om rangordningen. Får är växtätare och livnär sig främst på gräs.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden sammanfaller vanligen med hösten. Efter dräktigheten som varar i fem till nio månader föder honan ett till fem lamm. De arter som lever i Nordamerika föder normalt bara ett lamm, men hos asiatiska arter förekommer flera lamm åt gången. Lammen lär sig normalt att stå redan inom en timme efter födseln för att sedan kunna följa med sin mamma och resten av flocken. Det tar några månader innan honan sluter att ge di och efter ett till sju år är ungdjuren könsmogna.

Får och människan[redigera | redigera wikitext]

Se även: Tamfår
Argali är en av de vilda arter som är hotat på grund av människan.

Tamfåret är ett av de äldsta husdjuren och domesticerades för 9 000 till 11 000 år sedan, med början i Iran och Irak.[2] Fåret domesticerades för köttets, skinnets och mjölkens skull. Av mjölken tillverkas ost och i många länder är detta en viktig mejeriprodukt. Ulliga får, som de som finns idag, utvecklades först efter flera tusen års domesticisering.[källa behövs]

Vilka tamfårets vilda förfäder är, är omdiskuterat men troligen är den orientaliska mufflonen ursprungsart.[källa behövs] På grund av jakt för hornens skull och konkurrens från tamfåret är flera vilda arter hotade. IUCN listar arten argali som missgynnad.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Får räknas till familjen slidhornsdjur och placeras där i underfamiljen Caprinae. Tidigare antogs att fårens närmaste släktingar finns i släktet getter (Capra) men nyare forskningsresultat motsätter sig denna teori.[källa behövs] Antalet arter är omstridd. Grubb (2005) delar släktet i följande fem arter:[3]

SLÄKTE OVIS

Blåfåret och ytterligare en art tillhör inte släktet Ovis utan släktet Pseudois.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gotland - Officiell turistinformation - Smakfulla Gotland
  2. ^ Mithen, Steven J. (2003) (på eng). After the ice: a global human history 20,000-5000 BC. London: Weidenfeld & Nicolson. sid. 77. Libris 4763288. ISBN 0-297-64318-5 
  3. ^ Peter Grubb: Order Perissodactyla. I: Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (utgivare): Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference. 3 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4, s. 637–722 (s. 707).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]