Får

Den här artikeln handlar om fårsläktet. För tamfår, se Tamfår. För boken, se Får (bok).

Får
Tjockhornsfår
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Underklass	Theria
Infraklass	Högre däggdjur Eutheria
Överordning	Laurasiatheria
Ordning	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Underordning	Idisslare Ruminantia
Familj	Slidhornsdjur Bovidae
Underfamilj	Getdjur Caprinae
Släkte	Får Ovis
Vetenskapligt namn
§ Ovis
Auktor	Linné, 1758
Arter
Mufflon (Ovis orientalis) Tamfår (Ovis aries), ibland räknad som underart till mufflon Urial (Ovis vignei), ibland räknad som underart till mufflon Argali (Ovis ammon) Sibiriskt snöfår (Ovis nivicola) Amerikanskt snöfår (Ovis dalli) Tjockhornsfår (Ovis canadensis)
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter. Fårhonan kallas tacka, hanen bagge och ungarna lamm.

Kännetecken

De skiljer sig från sina släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska rasen urial får upp till en meter långa horn, den största vilda arten argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst. Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. Pälsens färg varierar mellan vitaktig och mörkbrun och byts ofta under årets lopp.

Vilda fårarter når en kroppslängd mellan 1,2 och 1,8 meter och därtill kommer en 7 till 15 centimeter lång svans. Mankhöjden ligger mellan 65 och 125 centimeter och vikten mellan 20 och 200 kilogram. Hannar är tydligt större än honor.

Utbredning och habitat

Ursprungliga arter av vildfår finns idag i östra Asien, samt i Nordamerika och Nordafrika. I Europa lever den europeiska mufflon vilt på Korsika och Sardinien, men det har varit under diskussion om denna i själva verket är införd av människan under stenåldern som något av de allra första tamfåren. Alla andra europeiska fårarter dog ut för 3 000 år sedan, de sista på Balkan. De flesta fåren lever i bergsregioner men det finns även populationer, till exempel en grupp av tjockhornsfår, som förekommer i öknar.

På Gotland kallas får för lamm, och deras ungar för lammungar.

Levnadssätt

Får är vanligen aktiva på dagen men ibland vilar de under dagens hetaste timmar och letar därför föda under natten. Honor lever tillsammans med sina ungdjur i grupper som ibland förenar sig till större hjordar. Hannar är utanför parningstiden skilda från honorna och lever ensamma eller i egna grupper. I dessa grupper finns en hierarki som i regel är beroende på hornens storlek. Har två hannar ungefär lika stor horn utkämpas strider om rangordningen. Får är växtätare och livnär sig främst på gräs.

Fortplantning

Parningstiden sammanfaller vanligen med hösten. Efter dräktigheten som varar i fem till nio månader föder honan ett till fem lamm. De arter som lever i Nordamerika föder normalt bara ett lamm, men hos asiatiska arter förekommer flera lamm åt gången. Lammen lär sig normalt att stå redan inom en timme efter födseln för att sedan kunna följa med sin mamma och resten av flocken. Det tar några månader innan honan sluter att ge di och efter ett till sju år är ungdjuren könsmogna.

Får och människan

Se även: Tamfår.

Argali är en av de vilda arter som är hotat på grund av människan.

Tamfåret är ett av de äldsta husdjuren och domesticerades för 9 000 till 11 000 år sedan, med början i Iran och Irak. Fåret domesticerades för köttets, skinnets och mjölkens skull. Av mjölken tillverkas ost och i många länder är detta en viktig mejeriprodukt. Ulliga får, som de som finns idag, utvecklades först efter flera tusen års domesticisering.^{[källa behövs]}

Vilka tamfårets vilda förfäderna är, är omdiskuterat men troligen är den orientaliska mufflonen ursprungsart.^{[källa behövs]} På grund av jakt för hornens skull och konkurrens från tamfåret är flera vilda arter hotade. IUCN listar arten argali som missgynnad.

Systematik

Får räknas till familjen slidhornsdjur och placeras där i underfamiljen Caprinae. Tidigare antogs att fårens närmaste släktingar finns i släktet getter (Capra) men nyare forskningsresultat motsätter sig denna teori.^{[källa behövs]} Antalet arter är omstridd. Grubb (2005) delar släktet i följande fem arter:

SLÄKTE OVIS

• Undersläkte Ovis
  • Vildfår (Ovis orientalis) är en art som delas upp i flera underarter fördelad på två grupper. Tamfåret utvecklades ur denna art.
    • orientalis–gruppen (mufflonfår)
    • vignei–gruppen (urialfår)
  • Argali (Ovis ammon) är världens största fårart och lever i Centralasien.
• Undersläkte Pachyceros
  • Sibiriskt snöfår (Ovis nivicola) förekommer i norra Sibirien.
  • Amerikanskt snöfår (Ovis dalli) finns i nordvästra Nordamerika.
  • Tjockhornsfår (Ovis canadensis) lever i västra Nordamerika.

Blåfåret och ytterligare en art tillhör inte släktet Ovis utan släktet Pseudois.

Se även

• Räkna får
• Tamfår

Referenser

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

Källor

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Får
  Bilder & media
• Wiktionary har ett uppslag om får.
  Ordbok
• IUCN/SSC - Caprinae Specialist Group bilder och ytterligare information (engelska)