Får
Från Wikipedia
| ?Får | |
|---|---|
 Gotlandsfår
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj: | Caprinae |
| Släkte: | Får Ovis |
|
|
|
| §Ovis Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Denna artikeln är till dels överlappande artikeln om tamfår
Får (Ovis) är ett släkte idisslare och förekommer med flera vilda arter
De skiljer sig från sina närmaste släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hanarna (baggarna) kan ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska urial får upp til 1 meter långa horn, den största vilda art argali (Ovis ammon) ännu större. Honorna (tackorna) har betydligt mindre horn.
De skiljer sig från sina närmaste släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan tårna på alla hovarna. Även om dessa kännetecken gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av dessa. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot kyla och blåst.
[redigera] Tamfåret
Tamfår är jämfört med dessa asiatiska jättefår en dvärg. Det kan hållas i högst olika naturmiljöer, från Nordafrikas torra värme till Grönland, från berg till nederländska strandängar. De betar allt ifrån gräs och örter till sly som sälg och blad och bark från olika trädarter. De lever naturligt i flock, och flockbeteendet gör det möjligt för en herde och en vallhund att driva dom dit man vill. Fåren producerar ull, kött, mjölk och skinn, vissa raser är specialiserade på en av delarna, medan andra är så kallade kombinationsraser. Tamfåret utvecklade först spinnbar ull efter att ha varit husdjur i flera tusen år. Från första början var det sannolikt köttet som var intressant, snart också mjölken.
[redigera] Ursprung
Fåret är efter hunden troligtvis människans äldsta husdjur. Det domesticerades i Iran och Irak redan för upp emot 11.000 år sedan, möjligen i flera omgånger och på fler olika håll i Asien. Det finns flera olika arter och underarter av vildfår i Asien, vilken eller vilka av dom som är fårets stamfader har varit omdiskuterat. Den orientaliska mufflon anses numera att vara ursprunget. Det är ett bergsdjur som är en mycket säker klättrare, ett beteende som tamfåren i större eller mindre grad har ärvt. Andra och större arter av vildfår finns längre mod öster i Asien, samt i Nordamerika och Nordafrika.
I Europa lever den europeiska mufflon vilt på Korsika och Sardinien, men det har faktisk varit diskuterat om inte denna i själva verket är infört av människan under stenåldern som några av de allra första tamfår. En sorts mellanform mellan mufflon och senare tamfår har överlevt förvildat på den lilla skotska ö Soay, soayfåret, annars förekommer en mängd olika gamla raser av tamfåret (Ovis aries). Många av dessa finns bara lokalt, och deras ull kan likna den man finner i traktens historiska textiler. I de senare par hundra år har ett mindre antal raser blivit dominerande inom världens fåravel.
Fårraser av mer ursprunglig typ är oftast behornade, hos vissa båda könen, hos vissa endast handjuren, baggarna. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas är lättare bakåtböjda. Många fårraser är dock helt kulliga, d.v.s. utan horn als. Olika fårraser har mycket olika ull. Ursprungligt har fåret två olika hårfiber: täckull och bottenull. Täckullen är lång och grov, men bottenullen mycket mjuk. Detta ses fortfarande hos en rad fårraser, t.e.x islandsfår eller gutefår. De flesta moderna fårraser har en enhetlig ull som i fibertjocklek är ett mellanting. Det finns också raser med specielt finfibrig ull, fram för allt merinofåret, men även vårt inhemska finullsfår Andra fårraser hålls mest eller uteslutande för köttets skull, och enstaka raser er specialiserade på pälsproduktion, t.eks gotlandsfåret
[redigera] Externa länkar
