Notarie

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Notarie (tidigt 1500-tal)

Notarie är en tjänstebenämning för olika rättsvårdande tjänstemän.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Titeln notarie används idag i Sverige i första hand för de yngre jurister som fullgör så kallad notarietjänstgöring. Notarietjänstgöringen fullgörs vid underrätt, det vill säga tingsrätt eller förvaltningsrätt, där notarierna bland annat handlägger mål, är protokollförare vid förhandlingar samt har rätt att efter så kallade "ettårsförordnande" sitta som ordförande vid mål av "enklare beskaffenhet" som till exempel körkortsingripanden, biståndsmål, snatteri, ringa narkotikabrott och hastighetsöverträdelser. En behörig notarie har därutöver rätt att döma och fatta beslut i konkurser, äktenskapsskillnad, godmanskap med mera.

Notarierna fullgör så kallad "tingstjänstgöring" vid domstol och den varar i två år. Efter fullgjord notarietjänstgöring kallas det att juristen är "tingsmeriterad" eller "notariemeriterad". Denne är då bland annat behörig att söka som fiskalsaspiran till hovrätt eller kammarrätt. För att bli åklagare eller kronofogde krävs också notariemeritering. Notariemeriterade jurister är eftertraktade även inom andra delar av arbetsmarknaden.

Domstolsverket tillsätter notarier i huvudsak på grundval av betyg från juristprogrammet. På ett fåtal tingsrätter tillsätts ett mindre antal notarier efter traditionellt intervjuförfarande. För anställning som notarie krävs jur kandexamen eller juristexamen och svenskt medborgarskap. Till varje notarieplats finns vanligtvis ett mycket stort antal sökande vilket gör att endast de studenter med bäst betyg från juristutbildningen kan påräkna notarietjänstgöring.

Förr i tiden användes i Sverige begreppet stadsnotarie.

Se även[redigera | redigera wikitext]