Hovrätt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Marknadsdomstolen
Mark- och miljödomstol
Migrationsdomstol
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Patentbesvärsrätten
Tryckfrihetsdomstol
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol
Sverige-portalen
Hovrätternas indelning av riket.

En hovrätt är en allmän (andra) domstolsinstans i Finlands och Sveriges domstolsväsen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sedan de förslag, som under Karl IX:s styrelsetid blivit framställda till ordnande av konungens domsrätt genom en efter de förändrade tidsförhållandena avpassad utveckling av de äldre formerna därför, de så kallade lands- eller rättartingen och räfstetingen, inte lett till något resultat, framlade Gustav II Adolf till 1614 års riksdag förslag om inrättande i Stockholm av en "konungslig Hofrätt och öfversta dom", vilken skulle i konungens såväl närvaro som frånvaro äga makt att döma konungens dom och ifrån vilken något överklagande inte skulle få äga rum.

Genom den samma år utfärdade rättegångsordnantien bestämdes, i överensstämmelse med vad av konungen blivit föreslaget, att den i Stockholm inrättade hovrätten, vilken fick namnet Svea hovrätt, skulle döma konungens dom. Grundsatsen, att någon prövning av vad hovrätten dömt, inte kunde komma i fråga, blev dock, såsom man finner av en antydan i rättegångsordinantien, inte oåterkalleligt fastslagen. I den 1615 utfärdade rättegångsprocessen blev nämnda antydan närmare utförd på följande sätt: "ändock Sveriges lag medgifver, att ingen må vädja från denna wår konungsliga dom och Hofrätt. . . . , likväl medan wi ega högsta dom öfver alla domare i Sverige och oss bör om alla mål sanning utleta såsom ock återbryta alla skrocksoknir, därföre må den, som finner sig besvärad öfver wår konungsliga dom icke genom något vädjande utan genom ödmjuk böneskrift gifva om sitt besvär tillkänna och njuta hos oss beneficium revisionis". Därmed var planen att låta hovrätten utgöra den högsta instansen övergiven.

1623 inrättades en ny hovrätt i Åbo för Finland och 1630 en annan i Dorpat för Livland. Ytterligare hovrätter upprättades, 1634 i Jönköping, Göta hovrätt, 1775 i Vasa och senare i Greifswald. Sedan Livland (1721), Finland (1809) och Pommern (1815) skilts från Sverige, kvarstod inom det egentliga Sverige endast två hovrätter, till dess genom inrättandet av Hovrätten över Skåne och Blekinge 1820 antalet ökades till tre. Genom den 1849 beslutade indragningen av lagmans- och kämnärsrätterna blev hovrätterna andra i stället för tredje instans i den svenska domstolsorganisationen.

Under 1900-talet ökade antalet hovrätter i Sverige från tre till sex genom skapandet av Hovrätten för Övre Norrland 1936, Hovrätten för Västra Sverige 1948 och Hovrätten för Nedre Norrland 1948.

Finlands hovrätter[redigera | redigera wikitext]

I Finland finns sex hovrätter:

Sveriges hovrätter[redigera | redigera wikitext]

Hovrätten i Göteborg

Hovrätten är andra instans i de brottmål, tvistemål och domstolsärenden som överklagas från en tingsrätt inom hovrättens domkrets.

Det finns sex hovrätter i Sverige:

Namn Säte
Svea hovrätt Stockholm
Göta hovrätt Jönköping
Hovrätten över Skåne och Blekinge Malmö
Hovrätten för Västra Sverige Göteborg
Hovrätten för Nedre Norrland Sundsvall
Hovrätten för Övre Norrland Umeå


Var och en av de sex hovrätterna har sin geografiskt bestämda domkrets. Till hovrätterna inkommer drygt 22 000 mål per år. I vissa fall krävs att prövningstillstånd beviljas för att hovrätten skall ta upp ett överklagat mål.

Svea hovrätt har till uppgift att ha hand om vissa särskilda måltyper. Hovrätten är till exempel överinstans i mål som överklagas från hyresnämnderna. Inom hovrätten finns också Mark- och miljööverdomstolen, som är andra instans i mål som överklagas från någon av miljödomstolarna. Det kan röra sig om till exempel tillstånd till miljöfarlig verksamhet och naturvårds- och miljöskyddsärenden.

I hovrätterna tjänstgör cirka 420 domare och 250 administratörer. Till hovrätterna är även knutna drygt 520 nämndemän. De nomineras av de politiska partierna och utses länsvis av landstingen för en mandattid om fyra år.

Chefen för en hovrätt kallas hovrättspresident. En hovrätt är indelad i ett antal avdelningar, två eller flera, som var och en förestås av en hovrättslagman eller av hovrättspresidenten. I hovrätten tjänstgör också hovrättsråd, assessorer, fiskaler och kanslipersonal. Hovrättsråden och assessorerna arbetar som domare medan fiskalerna föredrar mål, gör rättsutredningar och tjänstgör som protokollförare. Kanslipersonalen sköter bland annat utskick av kallelser till förhandling samt expediering av domar och beslut. Det förekommer även att såväl fiskaler som kanslipersonal bereder vissa mål fram till avgörandet.

Hovrätten är som regel domför med tre ledamöter, varav minst två skall vara ordinarie ledamöter. I brottmål där påföljden är svårare än böter samt i vissa familjemål deltar även två nämndemän i dömandet. Detsamma gäller för brottmål vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Hovrättsråd

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hofrätt, 1904–1926.