O. Max Gardner

Från Wikipedia
O. Max Gardner


Tid i befattningen
1929–1933
Viceguvernör Richard T. Fountain
Företrädare Angus Wilton McLean
Efterträdare John C.B. Ehringhaus

Tid i befattningen
1917–1921
Guvernör Thomas W. Bickett
Företrädare Elijah L. Daughtridge
Efterträdare William Bryant Cooper

Född 22 mars 1882
Shelby, North Carolina
Död 6 februari 1947 (64 år)
New York
Gravplats Sunset Cemetery
Shelby, North Carolina
Politiskt parti Demokratiska partiet
Maka Fay Lamar Webb

Oliver Max Gardner, född 22 mars 1882 i Shelby, North Carolina, död 6 februari 1947 i New York, var en amerikansk politiker (demokrat). Han var guvernör i North Carolina 19291933. Gardner var dessutom en betydande politisk boss i North Carolina, speciellt under 1930-talet.

Gardner förlorade demokraternas primärval inför guvernörsvalet 1920 mot Cameron A. Morrison. Hans motståndare åtnjöt stöd från Furnifold McLendel Simmons, rasistledaren som styrde politiken i North Carolina under en lång tid. Efter förlusten började Gardner samla sina stödtrupper i syfte att skapa sin egen organisation. Under tiden stödde han Simmons kandidat Angus Wilton McLean i guvernörsvalet 1924 i utbyte mot stöd från Simmons i valet fyra år senare. Gardner var framgångsrik och vann guvernörsvalet 1928 utan motstånd från andra demokrater. Gardner fick inte ställa upp för omval i guvernörsvalet 1932 och då fortsatte han att styra i egenskap av politisk boss.

Gardner valde John C.B. Ehringhaus till sin efterträdare. Styrkan i hans organisation mättes i demokraternas primärval 1932 då Ehringhaus vann, om än med knapp marginal. I guvernörsvalet 1936 stödde Gardner sin svåger Clyde R. Hoey. Precis som Ehringhaus fyra år tidigare, även Hoey vann valet.

Gardner var biträdande finansminister 1946–1947. Harry S. Truman utnämnde honom till ambassadör i Storbritannien men Gardner avled innan han hann anlända i London.

Gardner var baptist och medlem i Odd Fellows. Hans grav finns på Sunset Cemetery i Shelby.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gardner, Oliver Max. The Political Graveyard. Läst 19 juli 2016.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]