Orangeri

Orangerimuseet vid Ulriksdals slott byggdes som ett orangeri i början av 1700-talet, arkitekt var Nicodemus Tessin d.y.

Orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria.^[1] Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange.

Historik [redigera]

På 1500-talet blev det mode vid europeiska slott och herresäten att ha en samling citrusväxter i sina trädgårdar. Sådana trädbestånd kallades orangeri. Begreppet gällde till en början bara själva trädbeståndet. Med införandet av flyttbara krukor genom den franske trädgårdsmästaren André Le Nôtre (1613-1700) blev det möjligt att transportera klimatkänsliga växter till ett uppvärmd växthus där de kunde övervintra. Så småningom kallades även dessa specielle växthus för orangeri.

Orangeribyggnaderna var i regel orienterade med stora fönsterytor mot syd, medan norrsidan var sluten. För uppvärmning fanns bland annat varmluftssystem som matades av eldstäder i källaren. Anläggningen var ofta formgivna av tidens kända arkitekter.

Senare utveckling [redigera]

Uppsala universitets botaniska trädgård, som anlades 1655 av Olof Rudbeck, inhyser ett orangeri, som renoverades inför firandet av Carl von Linnés 300-årsdag 2007. I många andra orangerier bedrivs numera annan verksamhet än att övervintra växter. I orangeriet på Ulriksdals slott finns sedan 1991 ett skulpturmuseum (Orangerimuseet) och Oscar I:s orangeri på Tullgarns slott är ett café med konstutställning. Övre Haga uppfördes ursprungligen som värdshus och ombyggdes vid 1800-talets slut till orangeri. I huvudbyggnaden finns sedan 1960-talet konstnärsateljéer och båda flygelbyggnaderna innehåller privatbostäder.