Pax Americana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
USA:s krigsfartyg USS Iowa avfyrar en bredsida vid övning utanför Puerto Rico 1984.

Pax Americana (latin: 'den amerikanska freden') är benämningen på en världsordning under ekonomisk, politisk och militär dominans från USA. Uttrycket har uppkommit i analogi till det klassiska antika västerländska konceptet Pax Romana (latin: 'den romerska freden'), vilket beskrev en världsordning dominerad av det väldiga Romerska imperiet. I likhet med Pax Romana är det en relativ fred, de länder som står på samma sida som USA åtnjuter fred relativt USA, medan övriga kan angripas godtyckligt. Motsvarande varianter finns också för att beskriva det spanska väldet på den amerikanska dubbelkontinenten, Pax Hispanica; det Brittiska imperiet under dess glansdagar, Pax Britannica; och det kejserliga Kinas inflytandesfär i Östasien, kallad Pax Sinica.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Pax Americana, det vill säga det nuvarande globala politiska och ekonomiska systemet under amerikansk dominans, byggdes upp under åren efter andra världskriget, bl a genom att en serie mycket viktiga avtal slöts mellan USA och Saudiarabien. Avtalen var win-win: Kungahuset i Saudiarabien, med mellan en tredjedel och en fjärdedel av jordens kända oljetillgångar, behövde amerikanskt militärt beskydd och hjälp med att sälja sin olja internationellt. Detta samarbete anses ge USA ökad makt. Hela den industrialisering som Västvärlden gått igenom under efterkrigstiden, har varit en funktion av tillgången på olja. Oljans betydelse är svår att överskatta; den behövs inte bara som energikälla till industrier, utan också till hushållen, och som drivmedel för alla fordon och därigenom för merparten av alla transporter.

Den globala amerikanska militära dominansen grundar sig främst på landets tolv hangarfartyg av super-klass (så kallade supercarriers). Dessa är kärnkraftsdrivna; nya kärnbränslestavar behöver bara tillföras vartannat år. De kan förflyttas fritt över världshaven, och med sina ombordvarande spanings-, jakt- och attackflyg, nå i praktiken vilken plats som helst på jordens yta, endast med undantag för vissa avlägsna områden i det inre av Kina och Ryssland.

Pax Americana inför framtiden – mot en ny Pax Sinica?[redigera | redigera wikitext]

Den stora framtida utmaningen mot Pax Americana, verkar i dagsläget vara Folkrepubliken Kina. Sedan en marknadsliberal gruppering inom Kinas kommunistiska parti KKP, under ledning av Deng Xiaoping lyckats manövrera ut den hårdföra marxist-leninistiska falangen De fyras gäng under ledning av Mao's änka Jiang Qing 1978, har landet utvecklats i rasande fart. Detta, tillsammans med landets storlek, med en befolkning drygt 4,5 gånger större än USA:s, har lett till internationell oro.[källa behövs]

Kina, som ännu befinner sig på en lägre teknisk nivå än många andra länder, bedriver också omfattande industrispionage över hela världen, för att lära sig mer om både militära och civila tekniska innovationer.[källa behövs] Den officiella kinesiska försvarsbudgeten växer varje år med större procentsatser än landets ekonomiska tillväxt.[källa behövs] Västerländska politiker och försvarsanalytiker[vilka?] påpekar ofta att de verkliga kinesiska försvarsutgifterna, med stor sannolikhet är ännu större än vad som anges i den officiella budgeten, eventuellt flera gånger större. Hård sekretess vad det beträffar alla försvarsrelaterade frågor är kinesisk tradition.

Ifall Kina verkligen någon dag i framtiden skulle kunna utmana USA:s globala maktposition, skulle detta först märkas i Östasien, Kinas absoluta närområde och traditionella inflytelsesfär. Historiskt sett har Kina utövat mycket stor politisk, militär och även kulturell makt (på engelska ofta refererat till som soft power, 'mjuk makt') i detta område.[källa behövs]

Den stora fråga blir således, om och hur länge den amerikanska så kallade säkerhetsinfrastrukturen i Östasien, bestående amerikansk militär närvaro på Filippinerna, i Japan och Sydkorea och vid Taiwan, samt export till dessa länder av den för deras ekonomier så livsnödvändiga saudiarabiska oljan, kommer att stå emot den kinesiska utmaningen.[enligt vem?]

En annan aspekt är att USA har en ideologisk närhet till sina demokratiska och kapitalistiska allierade i Östasien. Kina har redan anammat kapitalismen och forskare[vilka?] har noterat ett samband mellan välstånd och demokrati, vilken kan betyda att även Kina kommer att bli demokratiskt i framtiden.[enligt vem?]

Amerikanska militärbaser[redigera | redigera wikitext]

Japan, en sedan andra världskrigets slut USA mycket närstående allierad, integrerar alltmer sin militära organisation med USA:s dito. Vissa japanska politiker[vilka?] har till och med öppet börjat spekulera i att de två länderna i framtiden skulle kunna ha ett och samma kommando, med gemensam befälsstruktur.

USA har å sin sida, bestämt sig för att relokalisera stora delar av sina militära resurser i Östasien, både i form av materiel och manskap, till ön Guam, en amerikansk ö i Stilla havet.

De flesta amerikanska baserna i Stillahavsasien har hittills varit belägna i de olika allierade länderna. Detta har dock lett till friktioner med lokalbefolkningen på orterna där baserna är placerade.[källa behövs] Eftersom Pax Americana bygger på samverkan med andra demokratiska stater och dess medborgare, har situationen med ständigt uppflammande intressekonflikter med lokala myndigheter och människor, bedömts[av vem?] som ohållbar i längden.

Ön Guam[redigera | redigera wikitext]

Ön Guam är amerikanskt territorium, militärledningen hoppas att detta ska bidra till att minska de konsekvenser dylika konflikter kan få. Ön ligger tillräckligt nära eventuella framtida oroshärdar som Taiwan och Sydkorea; den ligger också tillräckligt väl geografiskt sett för att lätt kunna bistå Japan.

Havsområdet runt Guam tillhör också de djupaste som finns på jorden. Här kan amerikanska kärnkraftsdrivna ubåtar (som alltså bara behöver bränslepåfyllning vart annat år) gömma sig länge. Flera stora amerikanska militärflygbaser ligger på ön (bl.a. Andersen Airforce Base); ännu fler är under uppbyggnad.

Ön Guam har godo topografiska förutsättningar för den här typen av militär verksamhet, ön liknas ofta vid ett naturligt hangarfartyg. Ön är redan av mycket stor betydelse för USA:s militära och politiska inflytande i Östasien, och dess betydelse kommer att fortsätta att öka under kommande år.[enligt vem?]

Ön Hainan – Kinas motsvarighet till Guam[redigera | redigera wikitext]

Kina å sin sida, utvecklar sin egen motsvarighet till USA:s Guam, på den kinesiska ön och provinsen Hainan, ett turistparadis i det Sydkinesiska havet. Hainan ligger mycket nära de viktiga fartygsleder i det Sydkinesiska havet över vilka Kina importerar sin olja. Ön ligger också nära den omstridda ögruppen Spratly-öarna, vilken påstås[av vem?] härbärgera stora lager av olja och naturgas, och där Kina tillsammans med sju andra länder gör krav på hela eller delar av ögruppen.[källa behövs] Hainan Dao ligger också på nära avstånd från Kinas ärkerival och nemesis Taiwan.

Under våren 2008 publicerade den brittiska dagstidningen Daily Telegraph satellitfoton som visade hur Kina konstruerat en hemlig, underjordisk flottbas inuti ön, med ett flertal till synes nybyggda portar i öns bergväggar, stora nog för att tillåta passage av hangarfartyg. Tidningen spekulerade i att den underjordiska hamnen skulle kunna ha plats för ett flertal kärnvapenbestyckade ubåtar och hangarfartyg.[1] [2][3]

Oljepipelines direkt till Mellanöstern via Pakistan[redigera | redigera wikitext]

Kinas snabba industriella uppbyggnad har lett till att landets oljeförbrukning ökar exponentiellt. Landets ledare söker med ljus och lykta efter nya möjligheter till import av råvaran. Pakistan är sedan länge en av Kinas få nära allierade (båda länderna befinner sig i konflikt med Indien). Kina håller för närvarande på att investera mycket stora summor i två projekt i Pakistan. För det första vill man bygga olje-pipelines mellan den kinesiska staden Kashgar (Xinjiang) och norra Pakistan, tvärs över en del av Himalaya med bergstoppar på över 7 000 m, längs den så kallade Karakorum Highway.[källa behövs]

Ny oceanhamn i Gwadar i Pakistan[redigera | redigera wikitext]

För det andra vill man bygga en mycket stor, helt nykonstruerad oceanhamn i Gwadar[4], en kuststad i Pakistans oroliga västliga provins Baluchistan. Med undantag för de stamrelaterade oroligheterna i området, är Gwadars geografiska läge idealiskt.

Pakistans tidigare stora hamnstad och metropol, Karachi, ligger så nära Indiens gräns, att den indiska flottan ibland blockerar dess hamn. Kina, vilket ser med oro på det demokratiska Indiens allt närmare politiska och militära band med USA, är rädda för att Indien i framtiden skulle kunna störa den kinesiska oljeimporten via Pakistan.[källa behövs]

Gwadar ligger utom räckhåll för den indiska flottan. Det ligger dessutom mycket nära Hormuzsundet, infarten till Persiska viken; all olja som skeppas ut ur Persiska viken måste passera här. Gwadar ligger också så pass nära gränsen till Iran, ett land med mycket stora oljereserver, att pipelines i praktiken skulle kunna byggas direkt Iran-Gwadar-Kina.

USA oroas över att Kina i framtiden kan komma att stationera delar av sin flotta i Gwadar, på samma sätt som USA numera ständigt har hangarfartyg under full stridsberedskap stationerade i Persiska viken. Kinesisk flottnärvaro så nära Persiska viken, skulle potentiellt sätt kunna ha mycket allvarliga konsekvenser för Pax Americana, USA:s ledande roll i världen: ekonomiskt, politiskt och militärt.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fisher, Richard D Jr, 'Satellitfoton bekräftar existens av hamn för kärnkraftsdrivna ubåtar i södra Kina,' Jane's Defence Weekly, 16 april 2008, s. 4
  2. ^ Harding, Thomas, "Kina bygger hemlig bas för kärnkraftsdrivna ubåtar", Daily Telegraph, 2 maj 2008.
  3. ^ Harding, Thomas, "Kinesiska kärnvapenbestyckade ubåtar leder till rädsla för ett nytt kallt krig", Daily Telegraph, 3 maj 2008.
  4. ^ Nyhetsklipp om utvecklingen av en oceanhamn i Gwadar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]